Champions, champions...CHAMPIONS!
Matchrapport Arsenal-Leicester
Champions, champions, champions, champions, champions, champions, champions, champions, champions, champions, champions...CHAMPIONS!
En dag som denna gör det inget att man var ilsken över hur Leicesters spelplan såg ut och hur tråkigt de spelade med en 9-1 uppställning. Vid ett tillfälle i första halvlek räknade jag in nio Leicester-spelare inför egen straffområdeslinje. Och då var det inte vid en hörna för Arsenal. Jag kommer inte att sakna Leicester.
En dag som denna gör det inget att Arsenal var ett av världens sämsta lag i första halvlek och att man på topp hade en av - för tillfället - världens sämsta spelare i Thierry Henry. Arsenals spel klickade ordentligt i första halvlek, precis som det gjort sedan man avgjorde ligan på - White Hart Lane. We won the league at the Lane!
En dag som denna gör det inget att Erkki i redaktionen är på Highbury och hyllar vårat fantastiska Arsenal.
En dag som denna gör det inget att den assisterande domaren har smuts på linserna och har problem med offside-avvinkningarna.
En dag som denna gör det inget att domaren Paul Durkin inte har en av sina bästa dagar på jobbet och en del av avblåsningarna är aningens tvivelaktiga. Detta var hans sista dag på jobbet, så det gör inget. Tack för allt, och inget, Mr Durkin och lycka till i framtiden! Vi kommer ändå inte ifrån det faktum att Durkin ändå har varit en av ligans bästa domare. Men Giovanni van Bronckhorst hälsar att han inte kommer att skicka några julkort till Mr Durkin.
En dag som denna har man ingen lust att skriva någon klok matchrapport och man hoppas att våra läsare har överseende med det. För nu ska det FIRAS!
CHAMPIONS! CHAMPIONS! CHAMPIONS! CHAMPIONS!
By the way...
Arsenal skrev idag in sig i historieböckerna på allvar när man genom dagens vinst gick obesegrade genom ligasäsongen 03-04. En bedrift så stor att jag ännu inte har förstått hur stort det är. Vad är Prestons 22 matcher från 1889 mot 38 matcher i ett bra mycket hårdare ligaklimat 2004? Inte mycket att orda om. Arsenals bedrift är i mina ögon mycket större. När Chelsea hade värvningsmani i somras trodde jag att det skulle bli oerhört svårt den här säsongen. När Man Utd dessutom förstärkte med ett flertal spelare såg det ännu svårare ut. Men vårat kära Arsenal gav inte tappt utan knöt näven i fickan och kämpade och lyckades. Och som man gjorde det. En marginal på 11 poäng till tvåan Chelsea med alla sina nyförvärv är helt otroligt.
Obesegrade en hel säsong - helt jädrans makalöst!
Det är svårt att få ner några vettiga ord när det bara bubblar inombords och man bara vill öppna skumpan, men kan inte för att man måste köra bli först innan man kan börja fira på allvar. Därav den något hafsiga matchrapporten. Men vi är mästare igen...CHAMPIONS!
Och oerhört mycket har vi att tacka den fantastiske Monsiuer Arsene Wenger för. Hur han byggt detta lag och förvandlat det till något stort och så fruktansvärt vackert, ja det är en makalös bedrift. Hans fina ledarskap och sättet han har som får spelarna att ta fram det bästa inom sig och ge allt.
Thierry Henry är ett bevis på Wengers fingertoppskänsla. Denne långe fransman som av många kallas världens bäste fotbollsspelare. Och kanske är han det. (Även om mången supporter muttrat över hans prestationer sedan ligatiteln blev klar.) Hursomhelst är han makalös och så fantastisk vacker i sitt spel de matcher då allt klaffar. Fantastiske Henry!
Henrys 30:e mål kom på straff efter att Ashley Cole blivit fälld av Frank Sinclair.
Lagkaptenen Patrick Vieira får icke glömmas en dag so denna. Han är Arsenals hjärta på mitten. Det var underbart skönt att just han fick sätta segermålet idag. Man riktigt såg att nu händer det. Det var som skraplottsreklamen....Plötsligt händer det! Dennis Bergkamp letar passningsalternativ och Vieira ser ut att tänka; "Äh nu springer jag". Och löpte. Bergkamp såg det och med millimeterprecision trär han passningen genom Leicesters försvar till Vieira som petar bollen förbi målvakten Ian Walker och retfullt rullar den i nät. Den fantastiske passningstrollkarlen Bergkamp!
Vi har det inför den här säsongen nykomponerade mittbacksparet Kolo Toure och Sol Campbell - Kolosol. Vad kan man säga? De har varit så strålande hela säsongen och Wenger visade återigen fingertoppskänsla när många krävde att en ny mittback skulle värvas. Strålande!
Jag kan hålla på länge, länge med att räkna upp spelare som förtjänar beröm efter en otrolig säsong. Hela laget ska hyllas och alla förtjänar oerhört mycket beröm för en väl genomförd säsong. Men jag måste bara ge ett litet hederomnämnande till Jens Lehmann som i sin första säsong i klubben har gjort det väldigt bra. Vi får inte glömma att han ersatte målvaktslegenden David Seaman. Och att få det att kännas som att skiftet aldrig ägt rum är en bedrift i sig. Arsenal har varit stabilt defensivt den här säsongen och det mycket tack vare Lehmann som givit försvaret en trygghet att falla tillbaka på och ett lugn att stå på. Lehmann tillsammans med Toure och Campbell har varit en nyckel defensivt.
Och vem kan väl ungå att hylla unge Gael Clichy som gjort en stabil insats i Ashley Coles frånvaro.
Det är dock en man som det inte på något sätt går att utelämna en dag som denna och det är Martin Keown. Keown har gjort sin sista säsong i Arsenal och hans testimonialmatch på måndag blir den sista i Arsenal-tröjan. Good luck Keown and thanks for all these years!
Ja se där, man kan hålla på i evighet. Men nu är det fest. Nu ska det FIRAS! Bring out the champagne!
CHAMPIONS!
WE LOVE YOU ARSENAL!
