Lagbanner

Redaktionen sammanfattar säsongen 03/04 - Patrik Nilsson

Redaktionens skribenter svarar på några frågor och ger sin syn på säsongen som varit.

Säsongen 03/04 är slut efter helgens FA-cupfinal. Innan säsongen startade gav redaktionens skribenter sin syn på hur de trodde att säsongen skulle se ut. Och nu ska redaktions skribenter ge sig på det "svåra" arbetet med att sammanfatta höjdpunkter och djupa dalar under den gångna säsongen.


1. Vilken/vilka Arsenal-spelare har imponerat mest på dig den gångna säsongen?

Utan tvekan har Kolo Toure imponerat mest den här säsongen. Egentligen är alla superlativ överflödiga om man ska bekriva hans säsong. Självklart måste jag också nämna Jens Lehmann och Gael Clichy.

Plus Thierry Henry - vars säsong inte behöver några närmare förklaringar.


2. Vilken/vilka Arsenal-spelare har gjort dig mest besviken?

Kan nog inte nämna någon spelare som gjort mig besviken utifrån den möjlighet de haft att göra något intryck på en. Man skulle kunna nämna t ex Wiltord och Kanu men med tanke på den minimala speltid de fått så är det inte rättvist att bedöma dem med det som grund.

3. Vilken/vilka spelare i annat Premier League-lag har imponerat mest på dig?

Tim Howard i Man Utd och Shaun Wright-Phillips i Man City.


4. Vilket/vilka lag har floppat mest?

Kan inte säga Leeds då jag tippade att de skulle åka ur, så jag blir då tvungen att säga Liverpool. Deras säsong har med deras mått mätt varit katastrofal.


5. Nämn dina tre favorit Arsenal-mål?

Jag "fuskar" en aning och tar mig friheten att välja fler än tre mål. Sorry!

Reyes fantastiska mål mot Chelsea i Fa-cupen: Ett fullkomligt underbart mål av en spelare som likt Kolo är en riktig glädjespridare när man ser honom på plan.

Pires borta mot Liverpool: Vilket fantastiskt skott han fick på och bollen bara böjer sig in i bortre krysset.

Henrys solomål hemma mot Pool: Det var som om världen stod stilla och Pool-spelarna likaså när Henry bara traskade igenom deras "försvar" och placerade in bollen till 3-2.

Henrys kanonskott hemma mot Man City: Precis som Pires-mål mot Pool så var det en underbar känsla att se bollen segla in i bortre krysset.

Special nomination for goal that produced the greatest moment:

Ashley Cole hemma mot Dynamo Kiev: Min flickvän glömmer aldrig det uppvaknandet hon fick när Cole nickade in 1-0 i 89:e minuten.


6. Likaså de tre bästa matcherna?

5-1 borta mot Inter: En match man levde vääääääldigt länge på.

4-2 hemma mot Pool: Om vi säger så här - aldrig har påskmaten smakat så gott.

5-1 borta mot Portsmouth: Har aldrig upplevt något liknande när Pompey-fansen, trots nederlaget, höll igång på läktarna. Det var mys!


7. Och de tre bästa minnena från säsongen?

Vieira som lyfter ligabucklan: Underbart!

Coles segermål mot Dynamo Kiev: Makalöst!

Henry-show på San Siro: A new King is born!


8. Beskriv den gångna Arsenal-säsongen med tre ord.

Obesegrade. Märklig. Magnifik.


9. Till sist: Vad förväntar du dig av Arsenal den kommande sommaren?

Har inte hunnit så långt mentalt än. Det har tagit ett tag att greppa att Arsenal vann ligan och att man gjorde det obesegrade. På något vis har det känns väldigt märkligt. Kanske berodde det på att man avgjorde ligan med fyra omgångar kvar.

Hursomhelst så förväntar jag mig väl egentligen inte särskilt mycket. Hoppas att man behåller de spelare som man behöver behålla. Har egentligen inga särskilda önskemål när det gäller värvningar. Blev mycket nöjd med värvningen av Robin van Persie då jag haft ögonen på honom i några år nu. Självklart vill man väl att Arsene Wenger förstärker med någon spelare till men de flesta positionerna är i nuläget ganska befolkade. Många vill värva en högerback men jag tror på Justin Hoyte som back-up till Lauren. Vi kanske behöver en central mittfältare om Ray Parlour lämnar klubben, det ser då lite tunt ut med bara Vieira, Gilberto och Edu.

Annars vore Shaun Wright-Phillips en drömvärvning. Men man kan inte få allt här i världen.

För den som vill...

Övrig kommentar till säsongen:

Vad finns egentligen att tillägga? Kanske lite. Värvningen av Jose Antonio Reyes gjorde mig själaglad men det tog också ett tag innan han kändes som en Arsenal-spelare. På något vis fattade jag nog inte att den lille spanjoren som sprang där på plan verkligen spelade för "oss". Märkligt!

Man kan skriva långa utläggningar om än det ena än det andra som hänt under säsongen men jag nöjer mig med det jag skrivit.

Patrik Nilsson2004-05-22 14:57:00

Fler artiklar om Arsenal