En Gooners dagbok - år 2024
Vad hände de senaste 20 åren? En historisk tillbakablick på Arsenal under Wengers sista år fram till dags dato, 2024...
"Klockan är 09:00 CET, idag är det den 9:e augusti år 2024.
Artikeln om "Arsenal - De 20 senaste åren", ska vara inlämnad idag klockan 13:30.
I eftermiddag har du och din son biljetter till matchen mellan Arsenal FC - Swansea City, Virtual Reality-match på Wenger Stadium, Ashburton Grove, London. Uppkoppling VR-7209, inloggning senast 15:50 CET.
Idag förväntas högtryck och sol över hela landet, Ozonlagerfaktor 4.67, UV-block UKY210 rekommenderas. Dygnets medeltemperatur +22 C.
Ha en bra dag."
"Vem sjutton kom på att vi skulle ha talande datorer? Saknar tiden då man fick misshandla en ettrig alarmklocka på morgonen", tänker jag och glider ur sängen.
"Inte riktigt samma sak att verbalt hota en husdator på morgonen."
"Dator, bädda sängen och sätt på en kanna kaffe, Zoegas. Starkt. Svart."
"Nåväl, den brygger ju i alla fall ordentligt gott kaffe åt mig varje morgon, alltid något. Har dessutom inte bäddat en säng på nästan 10 år."
På vägen ut från sovrummet hör jag sängen surra till bakom mig.
"Dator, häll upp ett bad, +30C, vatten med 35% UV-skyddskomposition."
Hämtar min nybryggda kopp kaffe, upphälld i Arsenalmugg (såklart) och sjunker ner i det perfekt tempererade badet och börjar fundera på hur jag ska sammanfatta 20 år av Arsenal-historik.
"Dator, starta inspelning."
"Så mycket har hänt sedan vi tog Champions League titeln 2005, mitt andra år på London N5. Vem hade då trott att den sidan skulle utvecklas till Sveriges ledande sport-tidning? Om man nu kan kalla det tidningar fortfarande, papper slutade vi använda för 10 år sen, allt publiceras numera på millimetertunna, vikbara skärmar. Nåja, man kan fortfarande läsa de på svävar-tågen, så det får väl fortfarande klassas som tidningar förmodar jag."
Stryker min hand över högerarmen där min Arsenaltatuering fortfarande pryder bicepsmuskeln, den har bleknat något, får nog fylla i den snart.
"Victoria Concordia Crescit", står det, vår gamla anrika devis från 1800-talet. Wenger gav orden ny innebörd under sin 19-åriga era i Arsenal.
Seger genom samarbete, Victory through togetherness. Together.
Det var det som präglade Wengers Arsenal, det var det som ledde Arsenal till den bästa eran i klubbens historia. 10 Premier League titlar, lika många FA-cuptitlar. Ungdomarna som vann Worthington Cup 2005 och den så efterlängtade första Champions League titeln samma år.
Vi hann med 2 Champions League titlar till innan Wenger lämnade oss.
Ingen kan ju med facit i hand, så här 10 år efteråt annat än erkänna Arsene Wengers storhet och betydelse för klubben. Det fantastiska lag han skapade.
Henry som självmant krossade Real Madrid i finalen 2005, med hattrick i finalen. Arvtagaren Reyes som valdes till världens bästa anfallare 2009 och bästa spelare 2010.
Man kan ju heller inte låta bli att nämna den underbara karriär som John Alvbåge hade efter att han tog över målvaktshandskarna efter Manuel Almunia 2007.
Arsenal har inte sett en målvakt med sån klass sedan Pat Jennings. Målvaktscoachen och gamle stormålvakten Seaman tyckte ju t o m att Alvbåge var "den bästa målvakten i Arsenal genom tiderna". Ingen dålig kritik från en legend av Seamans kaliber.
Han blev ännu en i raden svenskar som lyckats bra i Arsenal, en värdig arvtagare till Ljungberg som tråkigt nog fick avsluta sin karriär i förtid då hans knä slutligen brast i FA-cupfinalen mot Portsmouth 2006.
Men när Wenger lämnade oss 2014 rasade allt, samma år Nike Stadium bytte namn till Wenger Stadium för att hylla fransmannen, var det precis som om själen, drivkraften i klubben försvann. Arsenal hamnade i en av de värsta svackorna sedan tiden före George Graham.
Vi gick från att ha vunnit den sista Champions League cupen, innan den ändrade format och inkluderade lag från Sydamerika, Afrika och Nordamerika och bytte namn till World Champions League, till att hamna på 14:e plats i ligan och utslagna ur samtliga cuper i första omgången.
Såvitt jag vet så lever Wenger fortfarande kvar i Japan, dit han flyttade med familjen efter hans resignering från klubben.
Pat Rice drev på laget bäst han kunde och man kan egentligen inte klandra honom för vad som hände. Ingen hade kunnat ersätta Arsene, han var en levande legend i klubben och totalt oersättlig. Det tog oss 8 år att återhämta oss från Wengers pensionering.
Wenger och Rice var en oslagbar kombination, men jag tror att spelarna, fansen och klubben kopplade samman Pat Rice med Wenger-eran och han var en ständig påminnelse över vad vi gått miste om. Därför kunde han egentligen aldrig få tillbaka magin i laget.
Så här i efterhand så kan man undra om ens Wenger hade kunnat göra något åt det monster-lag som Charlton satte ihop under 2010-talet, det enda vi Gooners kan trösta oss åt under dessa svarta år var väl att Manchester United även de föll ihop som ett korthus och blev ett mittenlag i Premier Legaue, precis som vi.
Nya lag tog över, med Charlton i spetsen och Chelsea, Newcastle och Middlesbrough som ständiga utmanare.
"Dator, pausa inspelning."
Stiger ur badet och drar på mig mina svarta boxerkalsonger av märket "Freddie 8", precis som så många andra sportstjärnor startade ju även Ljungberg sitt företag året efter att han avslutat sin karriär.
Dyra, men väldigt sköna. Har även några skjortor och skor i samma märke, kul att det går bra för gamle Freddie.
"Dator, återuppta inspelning."
Åren 2014-2018 var alltså en mörk tid i klubbens historia, vi hamnade som bäst 9:a 2016 och en seger i FA-cupen 2018. Kul i alla fall att vår gamle trotjänare Pat Rice fick avsluta med en seger innan cancern tog honom ifrån oss sommaren 2018. Det var också en ny början för klubben som såg vassare ut för varje säsong.
Kapten Ashley Cole lade skorna på hyllan 2015 och assisterade Rice under de sista åren innan Pat gick bort och han var det naturliga valet att ta över.
Cole har aldrig gjort någon hemlighet av att han vill anamma ledarstilen som han själv fick uppleva under Wenger. Han har gång på gång gått ut i media och tryckt på vikten av sammanhållning och han är inte sen att använda sig av samma brillianta ledarstil som Wenger myntade under sin tid. Rykten gör dessutom gällande att Cole är en av få som fortfarande har kontakt med Wenger efter denne drog sig tillbaka från fotbollen och media.
Senaste intervjun med Wenger var så sent som 2018 då han gjorde en TV-special för att hylla Pat Rice.
Nåväl, det tog Cole 4 år att få oss tillbaka till toppen, i och med Premier League-titeln 2022. Innan dess lyckades vi återigen ta FA-cupen 2020 och nu har han dessutom krönt sin manager-karriär med en dubbel förra året då vi vann Premier League för andra året i rad och en första titel i World Champions League.
Nu går Arsenal återigen ut i en ny säsong, med premiären mot Swansea City i eftermiddag som regerande Världsmästare och med Premier League bucklan på Wenger Stadium.
Känns precis som att vara tillbaka i glansdagarna under Wenger kring millennieskiftet.
"Dator, avsluta inspelning, spara och skicka till editering på London N5 och sätt på en kanna kaffe till."
