Countdown - D-day minus 1 dag
Dagen innan D-Day samlar man i hop sina trasiga nerver i en liten påse. Krönikör Magnus skickar stilla böner till England och anspänningen bara ökar och ökar och ökar. Idag: 14 Augusti 2004 och slutet på vandringen inför starten av premier League.
Dagen före match, Gunners anländer till Liverpool. Man checkar in på hotellet. Det kan bli en lättare träning, en promenad. Hoppsa-steg? Man kör det populära Norra London-spelet "Kast med liten sillgrissla". Småskadade spelare lätt rehabilitering. Den magiska tvätt svampen tas fram, blöts ned och vrids ur. Wenger myser.
Igår firades det i städer och byar att PV och Flamini blev klara. Så ock hos oss. Vi gick runt med en mörkhyad kille på axlarna som vi kallade Patrick hela kvällen. Han hette egentligen Kalle och blev efter ett par timmar ganska less, eftersom han missade bussen till jobbet konstant. Men firad blev han. Mina grannar gick ihop och virkade en Senegalesisk flagga. Senare blev jag och den sprayade kaninen vänner igen. Vi delade en morot. Jag blev till och med hembjuden till hans bur. Jag hängde inte med. Jag brukar inte hänga med kaniner hem på första dejten. På andra eventuellt. På tredje definitivt. Kyskhet är min starka sida, en av många.Vilken fest!
Jag börjar bli nervös. Jag har prövat matchstället. Gjort några ruscher. Spelat vägg med sonen- stenhård boll i ansiktshöjd(näsan tror jag) och tillbaks till mig. Jag har en målgest - Brolins snurr- Vad yr jag blev - ramlade omedelbart efter nedsättning.
Det har övats på frilägen. Jag sprang alltså helt fri mot mål. Gjorde exklusiva dribblingar, en överstegsfint, snurrfinten - som tyvärr slutade med att jag sedan sprang tillbaka och fick vända igen - och så med full power mot mål. Jag gjorde en sista kraftattack rakt mot mål, fintade målvakten, som var paralyserad, orörlig och drog ett kanonskott i stolpen. Jag vräkte mig fram på returen och lyckades få bollen över linjen. En fantastisk prestation. Jag jublade. Min 8-årige son kom sedan gående och frågade om han skulle stå imål istället för den lilla gula konan som stod nu. Jag noterade att min son hade en stor bomullstuss i näsan. Kan det vara ett nytt mode? Jag får kolla med andra föräldrar.
Min 18månaders dotter, är högeligen redo för match.
Hon går omkring i en sparkdräkt, köpt från Arsenals web-shop. Dräkten har O2 märket tryckt på magen. Jag har dock viss kritik. Är alla engelska barn avlade som Wayne Rooney(1,20 lång och 25 kilo vid födseln) och därefter blivit sondmatad med belgisk blå? Dräkten är stor, väldigt stor. Min dotter försvinner i den. Eventuellt gör jag om den till hennes eget lilla en-manstält. Men med tanke på att den orm jag skulle virka i syslöjden blev till en boll, så ..nej. Hon får röra sig ordentligt i sin dräkt. Om hon går två steg så rör sig dräkten ett steg. Hon får gå mycket och ofta. En gooners-dräkt skall vara i rörelse, likt en Ray Parlour, en Brian Talbot, en Freddie Ljungberg. Likt en Faxe Jensen. Vänta lite skrev jag "Faxe"? Nu är min andra lobotomi nära.
Min sonhar bäddat sin säng med sina Arsenal-lakan. Det är väl självklart att min son är välartad, trevlig och snabb när han sover hela nätterna i sådana lakan. Det får mig att tänka på vad jag sov i när jag var mindre. Ve och fasa. Samtal med mina föräldrar skall ske snarast.
Å så har vi laguppställningen igen. Lehmann ställer vi troget in i mål. Vi tror på det. Vi tror på så kallad induktiv slutledning. Tyska målvakter är bra. Lehmann är tysk. Lehmann är bra. Klockrent. Ashley Cole på vänstern. Kolo och Cygan i mitt försvaret. Lauren på högerbacken. Mittfältet? Pires, Gilberto Silva, Cesc? Ljungan Släppar han sedan ut van Persie eller Reyes på topp? Eller spelar ändå TH14, DennisB? Clichy?
Taktik. Jag blir vimmelkantig, yr. Känner mig som Brolin, lätt spolformad.
Everton?Gravesen har käkat 5tumsspik till frukost. I Danmark skrämmer upp barnen med Gravesen. "Äter du inte upp maten, så kommer Gravesen och tar dig" Barnen blir veritabelt skitskraja och flyttar till kloster, blir munkar eller börjar med dressyr. Yobo-Stubbs, Hibbert där bak. Leon Osman är en talang, spelar han? Spelar Tennis-Cahill? Låter de Såpa-Wright stå? Alvyn Martyn, 62 år?. Duncan och Campbell på topp eller Bent?. Ingen tror på Everton i år, alla tror på Gunners. Skall Everton spräcka Gunners svit igen? Fan heller. Jag känner kallsvetten komma och putsar mina grepar. Här skall det stickas och rejält.
Klockan börjar bli mycket. Jag har gjort en sista koll på att matchstället är OK. Dobbarna är putsade, benskydden sitter som de skall. Min dotter ser väldigt förbryllad ut över att hennes benskydd räcker ända upp till armbågarna, men en faders försäkran att så är det ibland, gör att hon kan fortsätta bygga upp sina blåvita klossar och riva ned dem med sin rödvita bobby-car. Dottern vet vad som gäller.
Min goe lille son, fortfarande med bomullstussen faktiskt - det är nog ett nytt mode - har tagit fram Arsenalhalsduk, mössa. Han är laddad och småfäller mig lite granna så där som bara söner kan göra. Min Arsenal-mugg väntar för morgondagens kaffe. Min Arsenal-mugg står alltid där husse placerat den. En gång höll en kompis på att ta fel mugg. Innan han gjorde misstaget frågade jag om hans livförsäkring. Han blev kallsvettig. Han gör aldrig om det.
Tv-rummet är i ordning.Fjärrkontroll framme. Grepen ligger nyputsad. Dockan ligger där ful,eländig, blåvit. Den vet som vad som väntar, kräket.
Tyvärr måste meddelas att min dotters uppfostran är långt ifrån fullständig. Jag hörde henne jobba med truppen inne på rummet. Plötsligt hörde jag; med hennes späda röst " Lehmann". Härligt. Där satt den! All tysk surkål hon fått till frukost istället för gröten hade fixat hennes uttal.
Jag öppnade dörren och skulle gå fram och krama om mitt lilla gryn. Då kom chocken; Nästa ord var inte Almunia, utan "Leijnegard". Leijnegard?? Micke Leijnegard?. Lilla Sportspegeln? Har sockergrynet ljudat ihop Lilla Sportspegelns proglamledarduo. Nej, här krävs räfs och rättarting. Vi ökar på surkålsintaget. Hennes Bobbycar hamnar på tippen och i 20-bitars pusslet skall jag minsann gömma en bit. Ha! Micke Leijnegard? Han har ju helskägg. Som Kapten Haddock. Jag blir nu djupt oroad.
Till råga på allt dök min son hem - nyklippt - med blå färg i håret. Blå färg? Evertons färg? Dagen innan match? Han kunde lika gärna tagit sats i en kilometer och satt en vristträff på pungen på mig. Blå färg?Jag överlade med min sambo och vi kom unisont - dvs jag bestämde - fram till att min son matchen till ära skulle få se ut som Cygan istället.
Lördagskvällen är slut. I Liverpool somnar Arsenalspelare. Fans tillryggalägger mil mellan London och Liverpool och kommer likt rödvita/blåvita gräshoppesvärmar att inta barer, restauranger, gator, torg och Goodison Park på söndagen. Det känns bra. Det känns bra i huvud-axlar, knä-tår.
Imorgon kör vi för vinst, imorgon börjar allvaret, i morgon fortsätter vi segersviten. Imorgon spöas Everton. Min odyssé genom veckan slutar här. I morgon är det Dagen-D och kollegorna får ta hand om inför-match rapporten. Imorgon kanske Wenger ringer ändå...
