Funderingar kring Champions League
I morgon kväll sparkar Champions League igång för säsongen och alla går vi omkring med olika tankar och funderingar kring denna turnering.
Den hetaste tanken hos Arsenal-supportrar är utan tvekan; är det i år man ska gå hela vägen?
Ingen kan veta svaret på denna fråga förrän vi summerar säsongen i slutet av maj 2005. Och flertalet är de Arsenal-supportrar vars förhoppningar, om en Champions League-titel, grusades när klubben inte förstärkte laget innan transferfönstret stängde. De flesta ville ha en ny högerback, men jag ser ingen anledning till att ersätta Lauren. Eller att Justin Hoyte eller Kolo Toure inte skulle fungera som back-up.
Drömmen om Champions League är oerhört stor för många fotbollssupportrar och visst kan även undertecknad se en tjusning med den turneringen. Men jag har aldrig, och kommer troligen aldrig, att förstå fanatismen kring Champions League och att det skulle vara SÅ viktigt att vinna den bucklan.
Det finns bara en sak som är riktigt viktig att vinna och det är Premier League. Champions League är förstås en vacker vision, men i prestige är den inte lika viktig som ligan.
Hur ska man kunna få "kärlek/hat-känsla" för ett lag som man bara möter två gånger och sedan kanske aldrig mer? I ligan däremot möter man samma lag säsong efter säsong och man ser dem i matcher varje helg från augusti-maj och får således en relation till dessa lag och spelarna. Visst finns det lag ute i Europa som man tycker mindre bra om, men det går inte att jämföra med ligalagen.
Visst skulle man känna en tillfredsställelse att tvåla ditt norrmännen, men då handlar det mer om vilket land de kommer ifrån. Precis som det är med Finland i hockey. Även om det inte är rasistiskt på något sätt så finns det vissa landslag och lag som man bara inte gillar.
Men den riktiga känslan infinner sig inte riktigt i Champions League-spelet.
Däremot vill man självklart se Arsenal spela och då är det inte fel med matcher mitt-i-veckan. Och det ska erkännas att vi har blivit så bortskämda med tv-sända matcher att man ibland önskar att få följa en match via det klassiska plinget.
Förr om åren så var man glad över en match i månaden; så varför klaga. Ibland blir det dock lite för mycket för hjärtat med alla matcher man kan se.
Har vi då vad som krävs för att vinna Champions League? Kanske, kanske inte. Att laget kan spela en strålande fotboll är vi alla medvetna om, men i Champions League tar man definitivt inga poäng bara genom en vacker fotboll. Det spelar ingen roll när lag som t ex Valencia bevisat att en envis, koncentrerad och genomtänkt defensiv skördar större segrar.
Att enbart försvara sig är inget Arsenal brukar syssla med i 90 minuter och vi har sett så många gånger hur svårt laget har för att tränga igenom en uppställning enligt devisen 8-1-1.
Hur kommer Arsene Wenger att lägga upp taktiken inför den här säsongens Champions League? Den som det visste kunde skriva en bok om den fantastiske fransmannen. Men det är väl ingen kvalificerad gissning att Wenger nog väldigt gärna vill lyckas i europaspelet. Ser ändock inte att det skulle göra honom större som tränare, i alla fall inte för oss Arsenal-supportrar. Wenger har gjort ett otroligt jobb med att utveckla klubben och räcker gott och väl för mig. En eventuell europatitel skulle bara vara smaskig glasyr på den tårta Wenger bakat av Arsenal. Men absolut inget krav från undertecknad.
Det är ändå viktigt att påskina hur pengamässigt viktigt Champions League är. Och det anser jag vara viktigare än själva titeln. Jag är, ska erkännas, ingen pengaperson. Pengars vikt är bara ett onödigt ont.
Däremot öppnar det dörrar till klubbens framtid och trots att finanseringen av den nya arenan är på plats skulle det vara mycket lägligt att genom ett lyckat CL utöka kontot ytterligare. Alltså: CL-titel inte viktig - CL-pengar viktiga.
Nu ska man inte sticka under stolen med att det skulle vara skönt att en gång för alla få slut på andra lags supportrars eviga tjat om att Arsenal inte är ett storlag, bara för att man inte vunnit CL.
Ska man vara elak så kan man säga att Man Utds trippel var otroligt turlig. En missad straffspark av Dennis Bergkamp i 90:e minuten i FA-cupen och CL-finalen hängde på en tråd när man gjorde två mål i slutminuterna.
Precis på samma sätt som Arsenals förslustfria svit hängde på en missad straffspark av Ruud van Nistelrooy på övertid i september förra året. Tur är alltid tur, oavsett om man förtjänar det eller inte.
Men nog ska det till en hel del tur om Arsenal ska lyckas i Champions League. Går världen under om man inte gör det? Nej inte alls! För mig, och jag är säker även för andra Arsenal-supportrar, är laget precis lika fantastiskt och vackert ändå.
Den enda skillnaden är respekten från andra supportrar om man vinner CL. Och ska man vara ärlig struntar jag fullständigt i vad andra tycker. Det var värre förr och med dagens spel får andra tycka vad de vill.
We love you Arsenal because you've got red shirts! Nja inte enbart, men kärleken är densamma; Champions League-mästare eller inte.
