Usual suspects!
Att gnälla eller inte gnälla...ja det är frågan, i alla fall på mina läppar dagen efter säsongens första Champions League-match.
Hade hoppats att jag återigen inte skulle behöva skriva en sådan här krönika, men som synes blev det till slut oundvikligt. Tidigare har jag skrivit om behovet att klaga och att välja ut en särskild spelare som får ta all skit.
De två orättvist utvalda syndabockarna jag avhandlade den gången var Pascal Cygan och Gilberto Silva. Snacket efter gårdagskvällens match visar att inget har förändrats.
Gilberto och Cygan får återigen stå till svars för sitt (så gott som felfria) agerande på plan, men nu står även Lauren i skottlinjen. Det började redan förra säsongen och den kamerunske högerbackens kritiker sprider högljutt sina åsikter efter varje match. Oavsett om man vinner eller inte så ska det klagas och gnällas på dessa stackars spelare.
Självklart spelar det ingen roll om de gjort något misstag, och även om man inte släppt in något mål så finner de fel. Dessa supportrar är fruktansvärt svårövertygade.
Jag vet inte om en bidragande faktor till att Laurens belackare så aggressivt sågar dennes prestationer har sin grund i att Arsenal inte värvade någon ny högerback. Det var mer än tydligt att var det någon som skulle ersättas under sommaren så var det Lauren, i alla fall enligt förståsigpåarna. Lauren är tydligen fullkomligt oduglig(?).
När det blev klart att någon ny högerback inte skulle komma så suckades och ojades det kraftfullt. Ajax bångstyrige Hatem Trabelsi var många supportrars utvalde favoritvärvning och de pågick ett konstant "kommer, kommer inte-drama" under sommaren. Han kom inte.
Det finns inget som säger att Trabelsi skulle fungera bättre i Premier League än Lauren. Att Trabelsi dessutom verkade som en girig en, får i alla fall mig att börja frysa om fötterna.
I och med den uteblivna värvningen av högerback så är det uppenbart att många gråter över spilld mjölk. Det man inte haft saknar man inte. Laurens bästa kvalitéer ligger kanske inte i det defensiva arbetet utan offensivt, men å andra sidan är han ändå överlag stabil i sina prestationer.
Man ska inte heller glömma bort att Arsene Wenger skolade om honom från mittfältare till försvarsspelare när han kom till Arsenal.
Hade Wenger värvat en ny högerback så skulle det troligtvis tagit denne ett tag att acklimatisera sig till spelet i Premier League. Wengers avsikt med värvningen av Jose Antonio Reyes var just att han skulle få ca ett halvår på sig att bli van med det engelska klimatet, på och av planen.
Det är sällan man får ett omedelbart resultat som ligger på högsta nivå. Thierry Henry och Robert Pires är två lysande exempel på att det tar tid att acklimatisera sig.
Jag har aldrig riktigt förstått varför man måste gnälla och klaga på vissa spelare. Det är en lagsport och elva stycken ingår i ett lag. Än mer intressant är det att trots att Arsenal inlett säsongen lysande och tog en viktig tre-poängare igår kväll i Champions League så finner en del ändå något att klaga på.
Vad krävs det för att dessa supportrar ska bli nöjda?
Arsenal spelar en fantastisk fotboll och är det något man som rödvit-supporter inte varit bortskämd med så är det det. Att Arsenal likt igår kväll inte kan prestera lika bra i varje match och göra minst tre mål känns som en självklarhet. Frågan man ställer sig är om somliga verkligen blivit så bortskämda, redan? Var inte de tre poängen igår viktigare än något annat just då?
Andra halvleks försiktiga spel bottnade utan tvivel i förra säsongens katastrofinledning i Champions League. Som Wenger uttryckte det efter matchen så var det ett spöke för laget, och nu övervann man troligtvis detta spöke. Man spelade inte vackert, man spelade klokt.
Det fanns heller inte något utrymme för vackert spel för det finns som alla vet en motståndare och igår hade de bestämt sig för att spela destruktivt och tillknäppt. Även när Arsenal ledde med 1-0 så verkade det som att PSV fortfarande ville spela 0-0 - "it takes two to tango".
Att somliga tar ut sina aggressioner på diverse forum över att laget inte spelat så bra som vi sett att de kan göra, ja det kan jag förstå.
Men att så aktivt hänga ut vissa spelare som "skyldiga" anser jag vara på gränsen till dumt och arrogant. Särskilt som laget vunnit.
Detta beteende är så snarlikt Man Utds supportrars när de var som mest överösta med framgångar. Den arrogans som de visade upp var vämjelig och varje gång en Arsenal-supporter visar upp tendenser på samma sätt så vet jag inte om jag ska bli ledsen eller förbannad. Självklart ska man vara otroligt stolt över dagens Arsenal, man kanske t o m har rätt att vara lite kaxig.
Men ödmjukheten får man inte glömma, på samma sätt som man inte får glömma sin historia. Vi har gått från "tråkiga Arsenal" till något fenomenalt.
Glöm dock aldrig bort hur det en gång var och visa ödmjukhet. Något jag inte vill vara med om är att vi Arsenal-supportrar uppfattas som arroganta och dryga.
Ett steg i rätt riktning är att inse att spelarna inte är mer än människor och det är som bekant mänskligt att fela. Jag är ganska säker på att spelarna har ofantligt stora krav från sig själva.
Att supportrar sitter på läktarna och framför datorn och fullkomligt sågar dem är tråkigt och sorgligt, särskilt när de inte gjort bort sig nämnvärt.
En historia från Highburys läktare igår kväll:
Gilberto kapas av Mark van Bommel och bärs ut på bår. Från läktarplats skriker en Arsenal-supporter: "Hope you broke your fucking leg! You useless piece of shit!"
En dag i en professionell fotbollspelares liv. Varför vi alltid kommer att ha våra "usual suspects" vet jag inte, men jag är ganska säker på att det alltid kommer att vara så. Sorgligt, men sant!
