Bättre vila än illa spela
Prioriteringar och allehanda bryderier. Vad är viktigt? Vad är mindre viktigt? Hur viktig är Patrick Vieira?
Viktiga Champions League-matcher och högoktanigt ligamöte till helgen. Att man prioriterar på bägge fronter är fullständigt självklart. Men till vilken grad prioriterar man onsdagens möte jämfört med den kommande söndagens match?
När Patrick Vieira blev skadad efter en fullkomligt sjövild tackling av Aston Villa-spelaren Jloyd Samuel så visste man att det troligen innebar att vår lagkapten skulle missa matchen mot Panathinaikos. Och så blev det.
Även om Vieira kanske hade kunnat spela så anser jag att han skulle få vila. I samtal med andra Arsenal-supportrar var detta något jag uttryckte redan i lördagskväll. Hellre vila onsdag för att kanske kunna spela på söndag.
Min omskrivning av ordspråket "bättre fly än illa fäkta" syftar inte på att Vieira skulle spela dåligt, om han hade deltagit i matchen, utan på att det hade kunnat gå illa skademässigt om han gjort det.
En 75-procentig Vieira i onsdagens Champions League-match är meningslöst, då det troligen hade inneburit att skadan förvärrades. Och då hade han definitivt inte kunnat spela i helgens match. Som i mina ögon är viktigare.
Dock gavs vi nu i den gångna helgens Premier League-omgång en liten huvudkudde att vila på den kommande omgången. Tack för det Manchester City! Men nu ska vi inte bli bekväma på grund att vi oavsett utgången i matchen på söndag fortfarande kommer att inneha "pole position".
Därför är det ack så mycket viktigare att Vieira genom lite vila får chansen att kanske bli kurrant tills på söndag. Ligan ÄR viktigast. Champions League är en romantisk dröm om fluffig sockervadd där fler än de bästa sockerarterna får vara med och tävla om hela världens gunst. F-låt, hela medias gunst.
Champions League är en trevlig turnering som det skulle vara väldigt kul att vinna, men att den skulle få möjligheten att komma emellan en ligatitel. Dessutom bedriften att vinna två i rad, som Arsenal inte lyckats med sedan 30-talet. Det går jag inte med på. De som läst det jag skrivit tidigare vet att jag gång efter annan propagerat för att ligan går före Champions League. Och visserligen med lika stort motstånd varje gång.
Jag kommer dock likt Don Quijote att kämpa mot väderkvarnarna i hopp om seger över dessa envisa själar. Men precis som den käre Don fick erfara är det en kamp man aldrig kommer att vinna.
Om Vieira kommer att vinna kampen mot ankelskadan vet vi inte förrän till helgen, dock kanske så sent som på söndagsförmiddagen. I morgon, onsdag ser jag framemot att få se Francesc Fabregas ta det centrala mittfältet i besittning än en gång. Förhoppningsvis blir det en lika trevlig upplevelse som tidigare. Den unge spanjoren har en förmåga att framkalla ett leende på undertecknad.
Om Edu framkallar några leenden återstår att se. Vi får väl också vänta och se om han tänker skriva på något nytt kontrakt eller om det är en bosman-flytt som väntar. Att Edu efter sin knackiga inledning av säsongen hursomhelst har väldigt mycket att bevisa är klart som korvspad. Lite tråkigt att behöva säga det, men vi väntar oss mer av den gode brasilianaren.
Nu får han chansen att vikariera för Vieira i en eller fler matcher, beroende på hur skadan läker. Om han presterar bra på onsdag kväll så är det möjligt att han får spela istället för Fabregas på söndag. Lyckas Edu med det så har han spelat bra mot Panathinaikos.
Vieira hade verkligen börjat komma tillbaka till sedvanlig standard. Därför är den här skadan än mer försmädlig och kunde inte kommit mer olämpligt. Han har nu i alla fall visat var hjärtat finns och om det finns några tvivlare kvar (efter sommarens transfersåpa) så har jag inte en aning vad som krävs för att han ska motbevisa dem.
Vieira är tillbaka, problemet är bara att en illbatting vid namn Samuel ville annat, om än inte medvetet. Men styggt var det. Och det återstår att se hur det påverkar laguppställningen på söndag.
Börjar bli nervös redan nu. Nervös är bra, men inte skönt. Vad hände med en match i taget? Ja just det, match imorgon. Come on Arsenal!
