Lagbanner

Motståndare: Liverpool - You will never walk alone

En gång i tiden var det ett storlag som aldrig vandrade ensamt. Man vann det mesta. Idag vandrar laget ensamt i ingenmansland och vinner ingenting. Just därför synar vi klassiska örhängen i dagens krönika. Dags för Liverpool, mina damer och herrar.

Mycket kan man prata om när det gäller Liverpool. Deras 18 ligaguld, häftiga spelare och roliga julfester. Men i dagens krönika och som ett adventsljus i Novembermörkret så sjunger vi och förstår den lilla sång som sjungs på Anfield. Från Rodgers/Hammersteins Oklahoma.

Altogether now..

When you walk through a storm,

Det blåser på irländska sjön och i Liverpool. Sedan chefsmandrillen Souness använde sig av Penny Lane,så
har det Liverpoolska skeppet har det blåst kraftigt. Inga Strawberry Fields precis. Mest om målvakterna. Tidigare fanns Ray Clemence. Sedan Grobbelaar. Världens vigaste man. Han var så vig att om han kastade sig så var han rädd för att bita sig själv i ryggen. Fast han slängde in bollar också. Sander Westerweld stod några år, men offrades för Chris Kirkland och Jerzy Dudek.. Här har Liverpool bra burväktare. Om Dudek har det blåst en del. Han släppte en boll mellan benen mot ManU. Gerald Houllier blåste av ön. Houllier sågs senast blåsa förbi Isle of Man. A hard days night helt enkelt

Hold your head up high,

Tag nu era huvuden och håll upp dem högt. Huvudlöst är ordet. Liverpools backklinje. Hyypiä,Henchoz, Traoré, Carragher, Riise och Josemi har inte rosat marknaden direkt. Hyypiä har sett så där finskt ofarlig ut. The Norwegian WoodRiise har varit som Ellinor Rigby, hyfsad.
Tacka vet jag den klassiska backlinjen med Lawrenson, Neal, Thompson, Hansen, Hughes, Smith, Nicol. Vilken backlinje. Sedan hade man Hysén också. Då gick det undan. Va-Va-Vroom?? Inte då. Mer som en Puch Dakota.

And dont be afraid of the dark,

Högintressant. Liverpool var en slavhamn. Skeppen lämnade Liverpool för att hämta slavar. Kapten Haddock bodde en tid i Liverpool. Men klubben har varit rädd för det mörka. Det var alltid spelare, som vallats runt i B-laget för att lära sig Shanklys och Paisleys idéer. Det var "local lads". Callaghan,Lindsay,men också andra såsom Souness, McDermott, McMahon, Houghton. 18 ligatitlar blev det,senast 1989/90.

Likaså "the dark colours". Everton och Liverpool var sist med den svarta revolutionen. Arsenal,Chelsea, Spurs, ManU hade flera färgade spelare tidigt. Pool var mycket sena. Först med John Barnes, Micky Thomas och Phil Babb så började vandringen komma. Nu är man inte lika rädd.
Liverpools mittfält idag med Salif Diao -En vilsen senegales Luis Garcia, Xabi Alonso, två spanjorer som efter Francis Drakes seger över den spanska armadan 1588 tog sig i land med flytved, Harry Kewell ,den skuttande aussien, Dietmar Hamann, tysken och Iggy Pop Biscan, kroaten - är lysande exempel på det mörka, det onaturliga. Sedan är de inte speciellt bra. Steven Gerrard är mer klassiskt engelskt gruvkille, med pondus och urkraft. Steve Finnan morsade på Houllier på vägen över från Irland, men är habil.

Det tyska inflytandet märks även i ordet "scouse", som Liverpoolborna kallar sig. det kommer från det tyska ordet "labscaus", som är en äcklig måltid med får och kex. Vidunderligt vidrigt. Labscaus, anyone?. Tror inte det.
Glöm inte bort att Christian Ziege spelat i klubben också. Mannen som fick frisörerna att kasta sig framför pråmar och yellow submarines.

Är detta förklaringen till Liverpools kräftgång? Var är mitt nobelpris? Jag vill krama kungen.

At the end of the storm is a golden sky.

Jag trodde först att man sjöng om "golden showers", men det är ju något som brittiska politiker gillar tillsammans med apelsiner och strypsnara.

Stormen och den gyllene skyn är passerad, mina herrar. Puts väck. Houllier lade inte direkt lagt goda grunder för framtida framgångar. Benitez får jobba.

Men,när Liverpool var som bäst så levde man efter detta ovanstående motto. Typ efter Heyselstadion 1985. Storm och sedan fler vinster. Hippy hippy shake alltså.

And the sweet silver song of a lark.

Silver!
Man räknar med att komma tvåa. Det kallar jag skral inställning. Och lärkan träffade Steven Gerrard träffade med ett volleyskott på en träning. Exit Lark. Den föll rakt ned i Mersey och blev manglad av en pråm. No more Larks. Frågan är vad Gerrard har emot lärkor? Vitt på axeln?

Crescendo...

Walk on through the wind, Walk on through the rain,

Klubbens forwards verkar ha knallat omkring hos motståndarna i motvind och regn de senaste åren. Lustigt eftersom Liverpool har haft en magisk förmåga att få fram avslutare av kaliber. Historiskt sett har man haft St John, Hunt, Toshack, Keegan, Dalglish,Rush, Aldridge, Fowler och Owen.
Man dreglar lätt och får ta fram ett papper.Ob-la-di, ob-la-da

En klassisk text på en husvägg utanför Anfield.
En kyrkans man skrev Jesus saves, en Liverpool-anhängare från the Cop skrev dit and Dalglish scores on the rebound. Fantastiskt. Kultur.

Liverpools anfall de senaste åren är ett prakt-Jaså.
Att sälja Owen anser undertecknad var ett felbeslut. Emilia Heskey gjorde aldrig någon glad. Smicer är inte bra.
Med Djibril Cissé och Milan Baros har klubben två sillstrypare som vet var målet är beläget. Cissé är dock skadad. Sinama-Pongolle och Neil Mellor stryper en liten neontetra på sin höjd.


Though your dreams be tossed and blown,

Rafael Benitez kom från Valencia med drömmar om silver och guld. Som de gamla conquistadorerna vill han erövra och frakta hem guld och medaljer. Men icke Benitez. Med detta lag så blir dina drömmar omkullvälta och kommer att följa Houillier ut över isle of Man. The Cop kommer att vända sig mot dig om det inte sker underverk. The cop är törstiga och har ett gott minne. De kan sin yesterday. Det kan bli Paella av Benitez.

Ännu mer Crescendo

Walk on, walk on, with hope in your heart,

Men hoppet är det enda som överger människan. Harry Kewell från Australien kör hoppsa-hopp varje träning och detta överger han inte. Liverpool är en stad med tradition. Härifrån kom Beatles. Gerry and the Pacemakers. Man har vunnit 6 FA-cuper-senast 2001, 4 Europacuper, 3 UEFAcuper-senast 2001 och 7 ligacuper-senast 2001. Men det var då det.
Hursomhelst så är hoppet det sista som överger människan. Fråga Olsson och Holm.

you will never walk alone,You will never walk alone

"Arsenal come streaming forward now, in surely what will be their last attack. A good ball by Dixon, finding Smith... for Thomas, charging through the midfield! Thomas, its up for grabs noowww!! THOMAS!!!"

I just detta ögonblick som ovan nämndes, så var det många som ville gå med Liverpool. Man hade vunnit FA-cupen, man ledde ligan. Hillsborough-katasrofen med 98 döda lade sordin över hela året och alla kände sympati med Pool.
Så kom 26 Maj 1989. Ensamheten lade sig som ett grått täcke över Anfield.


Idag vandrar Liverpool ensamma i ett land utan titlar och titelanspråk. Benitez vill ha några år på sig. Får han det?
Hur det nu är, så börjar inte hans titelmarsch mot Gunners.
Gunners vinner.
Fast det är en vacker sång.



Magnus Falk2004-11-26 09:12:00

Fler artiklar om Arsenal

Kanonpanelen om säsongsinledningen