Motståndare: Chelsea - En vandring i Chelsea
Det är så mycket Roman hit och Roman dit och så mycket Mourinho hit och dit. Vi hängde med dem ut på promenad i Chelseas fashionable kvarter för att få en liten idé om läget.
Det lackar mot jul och i ett eget litet kejsardöme mitt i centrala London härskar en rysk oligark, en kille med deg helt enkelt. På snart två år har han investerat pengar nog för att täcka ett par mindre afrikanska staters BNP. Men Roman Abramovich, som äger ett par bilmackar i Uralbergen, har pengar och så här lagom till jul vill han spendera mer. Bilmacks-Roman tar med sig sin portugisiske tränare José på en promenad i det kära Chelsea och diskuterar framtiden och Januari-fönstret.
Man vandrar ut i vinterrusket. Vår ryske oljemagnat iklädd sin gråa rock yttrar att han har några överraskningar åt sin George-Clooney-liknande-tränare José. Den sistnämnde ler förskräckt men arrogant. Sist det var överraskningar på gång, innebar det att Romans son, 8-årige Lill-Roman fick fatta besluten om klubben i en hel vecka och då köptes Kezman in. José fick spendera flera dagar efter köpet för att förklara för lillpojken att Kezman inte var en seriefigur, likt He-Man, Spiderman, Batman. Portugisen försökte dock blidka lill-ryssen så mycket det bara gick. Han fick vinna i Monopol exempelvis. Det var nu inte så svårt, eftersom lill-killen per automatik satt med alla pengarna och José satt på obestämd framtid i fängelset-utan-att-passera-gå.
Han erinrar sig också de våldsamma diskussionerna han hade med Romans 8-åring, när Arjen Robben var på väg in. Aldrig, sade 8-åringen, att han ville ha en "arian robber" i laget.Pappa bygger ett mulitikulturellt lag. Pappa vet bäst. Pappa är rik.
Men även den stormen blåste över och sedan har ju tränar-José låtit Alexej Smertin spela. Bara en sådan sak. Det gäller att inte bita den som har plånboken.
Men fler överraskningar hade Roman Abramovich sagt. José är mycket skeptiskt, arrogant skeptiskt.
Chelseas ägare låter antyda att han tänker att göra vissa ändringar i laget under Januari. José suckar. En så där arrogant suck. Svårt att sucka icke-arrogant, när man hela tiden tuggar tuggummi. Vad nu?, menar portugisen, lätt oroad. Roman hostar fram att han hade några miljarder på ett ICA-konto, som han hade missat. Han har investerat. Ånyo. Allt för klubben, säger han. José nickar lätt arrogant.
Fast Roman menar att hans tränare borde bli glad för han ökar på den portugisiska kolonin. Nu ökar intresset, också det arrogant. Det har handlats in en riktig målspruta, en klassisk centertank. En av hans spioner hade scoutat fram honom. En stor stark, mörkhyad, passar med Drogba. En spelare med massor av rutin och rutin från landslaget. Tränar-José ser förvånad ut på ett arrogant sätt.
Vem kan nu detta vara? Pauleta är inte mörkhyad. Hmm.
Han heter Eusebio, säger Roman. Jag köpte honom för ca 100 Miljoner. Verkar bra. En målskytt. Very famous and expensive
George-Clooney-José skakar på huvudet, misströstande. Att han aldrig lär sig.
De vandrar vidare längs Kings Road. Passerar små trevliga Boutiquer och mindre varuhuskedjor. Eusebio?, säger José Mourinho trevande. Japp, massor av mål. Mycket bra., menar Roman.
Sedan fortsätter han med att antyda att det blir fler förändringar. Han har genom kanaler fått nys om att Wayne Bridge har en bror, som är bra. En som man förknippar med fotboll och så vet var målen är beläget. Namnet är bekant och förekommer ofta i pressen. Ett säkert kort. Roman har dock inte etablerat kontakten helt ännu utan söker efter spelarens agent. Tränar-José blir nu intresserad. Bror?
Oligarken tillstyrker att det är en bror. Den här brodern, Stamford Bridge, lär han heta, kan vara lösningen på målskyttet. Tränar-José rycker till vid namnet på hemmaarenan och suckar igen, en arrogant suck. Tuggummit ramlar ur munnen. In med ett nytt. En helt vanlig dag på jobbet.
Du ser, José. Pengar är det enda jag har gott om. Så med denna Eusebio och så Waynes bror Stamford- låter väldigt bekant, måste vara väldigt bra- plus att jag säljer av den här Jones och Mills, så blir det nog bra, förklarar Roman.
José Mourinho stannar till på ett arrogant vis, och funderar på sin 100-man stora trupp värd flera afrikanska staters BNP. Jones och Mills?, utbrister han.
Jones och Mills är med på avlöningslistan och inte spelat en match i år. odugliga således. De är uppsatta på transferlistan. .
Mourinho funderar länge och väl, innan det slår honom att Roman tänker sälja av med två av arenans korvgubbar.Han ler vid tanken.
Så ringer mobiltelefonen. Köp , svarar Roman. Forward? Många landskamper? Ryss?? Den ryska oligarken avslutar samtalet.
Ny spelare, José. Hypervass forward, endast 22 år gammal. Ryss och landslagsman. Från italienska Atalanta Trashers. 100 miljoner, säger han.
Den portugisiske tuggummikillen tittar märkbart förvånad.
Ilja Kovaltjuk. Perfekt komplement till Drogba och Gudjohnsen.
Mourinho känner till namnet. Kovaltjuk? Spelar inte han hockey?
Vandringen fortsätter. Man har närmat sig Chelseas centrum Sloane Square, här möts gatorna i ett pitoreskt litet torg med caféer, bokaffärer och restauranger. På gränsen till Kensington. José Mourinho och Roman Abramovich vandrar vidare i regnrusket. Oljemagnaten förtäljer att han tänker förstärka mittfältet också.
Nu blir tränar-José på gränsen till arrogant upprörd. Han menar att det redan finns 74 mittfältare i truppen. Roman blänger till på sin tränare och förtäljer att köpet är gjort, han bestämmer och han har pengarna. Han vill ha världens största mittfält. Allt han har skall vara världens största. Det är därför 2,80cm hög peter Cech står i mål. Den nya spelaren ankommer lagom till det nya året. Stor och stark, spelskicklig, med massor av meriter från Serie A. Nu lyfter Mourinho, så där lagom arrogant på blicken. Serie A?, säger han. Roman ler lite rikt. Ett riktigt dollar- alternativt rubelgrin. Nu blir du allt överraskad. Å det säger jag dig att den här Juan Sebastian Veron kommer att överraska många, och han kommer att betala tillbaka de 100 miljonerna jag betalade för honom. Mourinho suckar en arrogant djup suck och har inte hjärta att bryta sin chefs eufori över att ha betalt 100 miljiner för en egen spelare.
De vandrar vidare genom Chelseas trevliga område, där boutiquerna ligger som spön i backen. Roman Abramovitj nöjd och glad ihågen för att han lyckats tömma sitt ICA-konto innehållande en miljard och José Mourinho så där arrogant intresserad av huruvida Eusebio, Stamford Bridge och Veron skall platsa i truppen, var Kovaltjuk skall åka skridskor och vem-i-helvete som kan vara intresserad av två korvgubbar.
En helt vanlig dag i Chelsea således.
