Arsenal 2 - Chelsea 2
Det var inte helt utan nervositet i kroppen man slog sig ner framför Arsenal-Chelsea ihop med 20-talet Gooners på Sir Tobys i Malmö.
Jag har många gånger uttryckt mitt ogillande mot just matcherna mot Chelsea. Det är någon speciell kemisk reaktion som sätter igång i min kropp. Chelsea är mitt psykologiska boogey-team. Uschlingar!
Inför derbymatcher snackas det alltid om matchen i matchen och speciellt den på mittfältet. På pappret hade Arsenal förlorat den matchen innan solen gick upp över Highbury igår. Speciellt då man fick reda på att Ljungberg fortfarande led av sviterna efter sin migränattack och inte kunde ställa upp. Ett mittfält utan Vieira, Ljungberg, Silva och Edu alltså. Ett ordinarie mittfält vilket Premier League lag som helst skulle offra sin vänstra arm för. Nu blev det ungtupparna Cesc och konditionsfenomenetet Flamini som fick ta smällen på innermittfältet.
Bland det första som hände på planen var ett mål!? Jodå, ett riktigt snyggt sådant av Henry som vacker tog ner ett pass och klippte till den på ett tillslag. Otagbart för Cech i Chelseamålet. Nerverna stillades för en kort minut.
Inget av lagen lyckades med att dominera matchen under en längre tid och det böljade fram och tillbaka som det brukar göra i derbyn. Säkert skitkul att titta på för en oberoende tittare, men för en Gooner eller Chelseasupporter är det magsår som gäller. Tur att det finns medicin mot sådant. Öl heter det visst.
Chelsea sprang mycket offside och speciellt Gudjohnsen även om Henry sprang en del offside han också. Inte lika mycket med det berodde kanske på att den assisterande domaren på den sidan inte var lika nitisk med flaggan. Frank Lampard hade ett riktigt bra skott som Almunia räddade och därmed var han inne i matchen. Värt att säga är att jag känner mig lika osäker med honom i mål som Lehmann. Än så länge i alla fall.
Dryga kvarten senare kom kvitteringen och denna gång var det på en dödbollssituation som så många gånger förr. Det är dags för våra hjältar i rött att börja träna detta ute på London Colney. Terry kom springandes och någon ropade "Ta Terry!" på Sir Tobys, men ingen av Arsenalspelarna hörde och han kunde helt ren nicka in 1-1. Inte en chans för Almunia att ta den. Mycket svagt av framförallt Campbell och Toure.
Lite senare uppstod en situation som med all säkerhet hade varit hett diskuterad om Arsenal vunnit matchen, men det var ett helt regelrätt mål med patent Henry. Ett frisparksläge strax utanför straffområdet och domare visar visselpipan för Henry och frågar om han vill ta avstånd, det vill inte Henry och Gudjohnsen som parkerat framför bollen backar samtidigt som han skriker till sina medspelare att sparken kan gå när som helst. Ingen lyssnar, framförallt inte Cech som håller på att ställa upp sin mur. Då passar Henry på och placerar bollen säkert vid andra stolpen. Inte första gången vi ser Henry göra så. Förmodligen inte sista heller. När ska motståndarna lära sig? Förhoppningsvis aldrig. Robben som inte verkar ha lärt sig reglerna för frisparkar fick ett litet frispel mot domaren vilket resulterade i ett gult kort.
Nu tog Arsenal över och publiken var i extas. Underbart att höra! Arsenal jobbade stenhårt och ägde varje decimeter av planen. Chelsea verkade lite tillbakapressade och skapade inte så vansinnigt mycket. Det enda jag kan minnas är när Gallas lyckades med att lura sig ur Campbell och Toures offsidefälla men han sparkade bollen upp på North Bank.
Andra halvlek hade knappt börjat när Chelsea fick en frispark som Drogba nickade vid bortre stolpen och bollen studsade upp mot Gudjohnsen lite turligt nickade in i mål. Tur eller inte tur, ännu en dödbollsituation som Arsenal inte lyckades bemästra. Illa.
Matchen fortsatte som den gjort I stort sett hela tiden sedan 2-1 målet. Arsenal dominerade något och lyckades inte skapa några riktigt heta chanser vilket Chelsea i och för sig inte heller gjorde. Det närmaste Arsenal kom en vinst var när Henry kom snett till bollen och missade i stort sett öppet mål. 2-2 får väl ses som ett ganska vettigt resultat men jag tycker nog att Arsenal förtjänade att vinna, men jag är ju något jävig i situationen.
Jag måste även säga att Flamini och Cesc gjorde en KANONINSATS på mittfältet. Flamini kutade som en outtröttlig guttaperka och Cesc var kolugn och blandade säkra pass med fina dragningar. Med tanke på att den killen bara är 17 år så kan han bli hur stor som helst.
