Matchrapport Portsmouth-Arsenal 0-1 (0-0)
Ett uselt spel ledde ändå till tre poäng efter ett fullkomligt fenomenalt skott från Sol Campbell som inte är den vanligaste av skyttar.
Innan matchen tänkte jag att om vi bara hittar tillbaka till en del av vårt gamla spel så skulle det inte göra något om vi förlorar. Vi vann - men återfann inte en gnutta av vårt fina spel. Däremot återsåg vi en gammal klassiker: One-nil to the Arsenal! Jag nöjer mig med det.
Matchen i sig var inte något man kommer att tala om i framtiden; förutom målet kanske då målet. Ligans näst sämste skytt dundrade in ett kanonskott från en sisådär 25-30 meter, och det samma vecka som jag suttit i en diskussion med vänner om den väl bevarade hemligheten om varför Arsenal så sällan - eller aldrig - gör mål på skott utifrån. De mål man gör på skott är från strax utanför straffområdet, men det är sällan vi ser kanoner som den idag. Kan vara för att spelarna aldrig provar sig på att skjuta? Dags för skotträning, Wenger!
Måste tillstå att jag inte har en aning om vad jag ska skriva om.
Arsenal hade i alla fall det mesta av spelet i den första halvleken. Tyvärr var spelet inte det bästa. Portsmouth stack upp i någon enstaka attack, men dessa var ändå ganska uddlösa. Ungefär som Arsenal.
Robin van Persie som för ovanlighetens skulle fick chansen att spela från start visade pigga ben inledningsvis, men mattades allteftersom matchen gick.
Gael Clichy spelade också från start men inte istället för Ashley Cole, som det befarades skulle missa matchen, utan för Jose Antonio Reyes. Francesc Fabregas fick välförtjänt vila och Mathieu Flamini fick välförtjänt spela från start.
Att Reyes inte skulle spela var för mig den största förvåningen, i övrigt spelade de jag tippat. (Jag hade en helt internetfri dag innan match så jag vart inte fullt uppdaterad.)
Det enda som var något att rapportera om i första halvlek var att ligans sämste skytt - Patrick Vieira - dundrade över ungefär i höjd med straffpunkten. Den bollen har väl inte landat än.
I den andra visade Portsmouth varför man ska ta dem på allvar, och varför de klarade oavgjort mot Liverpool i tisdags. De spelade organiserat i försvarspositionerna och framåt så anföll de måttligt för att inte skapa några blottor bakåt. Jag brukar vara kritisk mot lag som är så pass defensiva på hemmaplan, men det kan man väl på sätt och vis ha förståelse för. Även om det är irriterande.
Portsmouth visade ändå på god vilja och jävlaranamma och bjöd på tufft motstånd i framförallt den andra halvleken. Det visade sig dock att det stod en hårt kritiserad spanjor i vägen vid de farligaste målchanserna.
Manuel Almunia visade varför han tagit över målvaktsposten från Jens Lehmann. Jag har varit en av Lehmanns största försvarare när det blåst snålt kring honom. Men är glad att det visat sig att vi har två, faktiskt är det så, kompetenta målvakter.
Almunia gjorde en strålande räddning när Patrick Berger sköt stenhårt från snäv vinkel. Han stod även i vägen på ett hårt skott som han släppte retur på, men reflexräddade även det skottet; dock blev det avblåst för offside.
Något som Almunia tagit fasta på är att boxa bort bollen vid fasta situationer om han inte känner sig helt hundra på att kunna greppa bollen. Det verkar som att vår gode spanjor snabbt lärt av sina misstag.
Almunia fick även stå i vägen för kvällens mest cyniska tilltag när Yakubu gick in fult med dobbarna före i en situation. Yakubu måste ha insett att han inte skulle hinna för Almunia på bollen. Att domaren Howard Webb inte visade det gula kortet i det läget förblir en gåta.
Sedan kom så det "magiska" numret. Robert "Filmaren" Pires passar i sidled till Vieira vid mittlinjen. Vieira letar passningsalternativ, finner Campbell som löper in i en helt tom yta på offensivtmittfält. Campbell letar efter någon att passa, avancerar och drar på. PANG! Ett stenhårt skott som studsar precis innan målvakten Jamie Ashdown. One-nil to the Arsenal!
Ashdown var på det hela taget stabil matchen igenom och det ska väl tillskrivas lika mycket ett koncenterat och aggressivt försvar som egen individuell insats.
Arsenal härdade ut resten av matchen och höll för en gångs skulle nollan. Ett stort plus var att det aldrig riktigt blev farligt vid de fasta situationerna. Ett steg i rätt riktning. Nu blir det välbehövlig vila en hel vecka innan nästa match och jag är säker på att några av spelarna välkomnar det med öppna armar.
På det hela taget var det en usel insats av Arsenal. Men jag är personligen fullt införstådd med att det ibland blir sådana här "en-dag-på-jobbet-matcher". Något som kommentatorn Nicklas Holmgren inte har en aning om vad det är.
Det skulle gå att skriva en hel uppsats om den mannen. Jag ska kräva att varje gång han kommenterar en Arsenal-match så ska Canal+ bjuda på nästa månadsavgift. Han är så anti-Arsenal så man blir mörkrädd. För två negativa kommentarer klämmer han pliktskyldigt fram en positiv.
Att CanalPlus-folket dessutom verkar förvånade att Portsmouth bjöd upp till dans på det sätt de gjorde är faktiskt en aning föraktfullt mot Pompey. Det verkar som att de blivit mer bortskämda med att Arsenal spelade så fin fotboll än somliga av Arsenal-supportrarna. En realitetskoll i julkapp till C+.
Kanske är det så att på grund av att det sitter på Arsenal-vänliga i studion på lördagar så måste resten av personalen väga upp det genom lite gnäll hit och dit.
En realitycheck även till Pompeys-supportrar: Era spelare filmar också.
Förstod att det skulle bli som det blev varje gång Pires rörde bollen, men efter ett tag blev det bara skrattretande och löjeväckande. Jag har full respekt för Pompeys fans men ibland måste man låta udda vara jämt. Fuller och LuaLua var några av de som "trillade" enkelt idag. Men det kanske bara räknas om man råkar få en straff med sig.
De ständinga buropen förtog den finfina stämning som Pompeys-supportrar skapade på läktaren.
Varför är det som så att så fort en Arsenal-spelare gör si eller så så blir det alltid ett rabalder. Ta t ex Pires-filmning förra säsongen och Henrys frispark mot Chelsea. Helt plötsligt blir det ett himla liv. Välkommen till verkligheten, det händer vecka in och vecka ut. Chelsea har själva slagit en likadan frispark när gamle Jimmy Floyd slog in en mot West Ham för något år sedan. Så kan det gå...
Från kvällens match tar jag med mig de tre poängen och det var framförallt Almunia som räddade dessa idag, även om Campbells stenhårda skott blev tungan på vågen.
Några individuella spelarbetyg blir det inte då ingen knappt kom upp i vanlig normal standard.
Kommentarer efter matchen
Wenger var mycket nöjd med att laget vann idag när pratade med Sky Sports efter matchen.
