Motståndare: Manchester City - The story sofar
Vi välkomnar Keegans mannar till Highbury. Förra gången avgjorde Ashley Cole. Den här gången står titeljakten på spel. Vi tittar till hur Keegans pöjkar betett sig hittills.
Årets Blues-tåg är svårdefinierbart. Inledningsvis ville hela världen, och då menar jag hela världen, - det skrevs brev som skickades till City of Manchester Stadium, som var poststämplade i Auckland, Åmål och Johannesburg- att Keegan skulle avgå. ManCity gick en kräftgång under början av säsongen och låg nere på 13-14 plats länge, men de senaste 10 matcherna har sett 4 vinster och tre kryss och fört dem upp till en lite tryggare 10 plats med 27 poäng.
Kevin Keegan har vandrat likt den febersjuke Raskolnikov på Sant petersburgs gator och längs Nevas stränder. Lätt förvirrat, lätt febrigt, tveksamt och funderande. Man undrar om det finns en pantlånerska med i bakgrunden, månntro. Fascinerande är att man har tillfogat Chelsea sin enda förlust- Anelka på straff, och spelat jämnt med Gunners (1-0, Cole), nollat grannen ManU, krossat Charlton med 4-0, men tappat poäng mot Birmingham, Blackburn, Crystal Palace och Southampton.
Laget har dock blandat och givit. En del skador har funnits med i bilden. McManaman har varit borta en stor del av året, men han är väl ändå "over-the-hill". Sun Jihai gick sönder tidigt, Ben Thatcher börjar komma tillbaka och både Trevor Sinclair och Claudio Reyna har varit borta större delen av säsongen.
Om man tittar lite på laget i övrigt, så konstaterar man att David James varit som i landslaget, ibland magisk, ibland som GAIS. I sina bästa stunder gör han räddningar, som är rent omänskliga, som Yoda i Stjärnornas krig, han lär ha varit rent omänsklig. Är han inte lite lik Yoda? "I am a good keeper, I am". David James. Nämn en hårfärg, nej nämn vilken färg som helst, och han har haft det i håret. Hade han varit en fisk hade han varit en regnbågsforell. "What have David James and Dracula in common? They are both afraid of crosses." Klassisk dräpare.
Backlinjen har hållits ihop av Dunne och Distin, där Distin varit strålande. Danny Mills, som slår flest passar av alla i klubben och prickar 75% rätt, har lyft laget med bra högerbackslöpning. Shaun Wright Phillips och Anelka står för den offensiva kraften. SWP, omhuldad av transferrykten, står för PLs mesta dribblingar; han gör runt 10 dribblingsraider per match i snitt. Anelka springer mycket offside, 33 stycken hittills. Det ligger han fyra på. 26 mål har kommit från laget. Och man släpper in nästan alla sina mål i andra halvlek. Lurigt.
Julspelet inleddes med förlust mot Everton i en medioker tillställning på Goodison Park. Robbie Fowler gjorde ett efterlängtat mål och jublade flera timmar efter målet. Om någon ser en noshörningslik-kille iklädd svart-röd-randig tröja och som slår sig själv i huvudet upprepade gånger, så ring inte till psyk-akuten utan ring till Manchester City, han är saknad. Sedan 1-1 mot WBA, efter en fantastisk frispark av Anelka och ett lika fantastiskt självmål av Richard Dunne. Senast slog man Saints med 2-1, mål av Bosvelt och efter ett härligt skott av SWP. Man ser att det är Ian Wright i pojken, fastän ändå inte.
Mitt i alltihopa så kom en trevlig liten julfest och lättade upp stämningen. Ni vet en sådan man har på jobbet med julsånger, lite roliga mössor, en stilla dans, lite julmat, en tomte som delar ut paket och gliringar och så dansar man. Inga större skandaler normalt sett. Om det inte är en engelsk fotbollsklubb förstås. Genom åren har man följt de engelska julfesternas förödelse i brittisk press.
Liverpool, Leeds och Newcastle stod för skandalerna. Dags för Manchester att visa vad man går för. Hos ManU fick Darren Fletcher på truten på ett disco. Sånt händer. Hos ManCity så rökte Joey Barton en cigarr. Jag fimpar. På en lagkamrats arm? Kom igen, Joey, bättre kan du. Ok, jag tar hans öga? Så fick det bli. Skandalen var ett faktum. Barton, som varit en habil mittfältare med 1 mål och 2 assist under året, fick världshistoriens största bötesumma. Avstängd, förnedrad. Jag vet inte, men får man kalla någon idiot? Läge för detta månntro.
Det har varit blandad glädje på City of manchester Stadium. Ungefär som i ligan i övrigt. ManCity är lika dåliga hemma som borta å andra sidan; Det är aldrig roligt i Manchester. Vad är det man brukar säga? 95% vill flytta ifrån Manchester, resten ljuger.
Kevin Keegan ringde upp sir Alex Baal härom veckan och sade de klassiska orden. "Ni har då en jäkla tur. Ni har i alla fall en trevlig granne." Klassiskt. Nog med skrönor och plattityder. Vi kastar oss likt Erica Johansson rakt in i kötten av denna berättelse.
Thierry Henry = toppar
Det är på gränsen till irriterande att placera Nicolas Anelka här. En strålande forward. Skulle passa som handsken i Wengers spel. Tyvärr som Julius Caesar omgiven av dåliga rådgivare =bröder. Har gjort en bra säsong i ManCity. 7 mål hittills. Blir flera.
Sylvain Distin, står rätt i backlinjen. Rörlig och pålitlig.
Shaun Wright-Phillips, fart, fläkt, ett leende, dribblingar. Blir det Gunners? Ja, varför inte. 6 mål i år.
Danny Mills, har varit mycket bra. Stenhård. Lika hård som hans frisyr förtäljer. Upp emot 700 passningar, 75% rätt. Drar på sig mycket frisparkar, och har ett rött kort i bagaget.
Francis Jeffers = Floppar
Jon Macken köptes som tung forward från Preston. Han skulle göra mål, mycket mål och hjälpa Anelka på topp, men han har gjort en kraftig Jeffers. 14 matcher. Ett mål.
Steve McManaman, kom hem från Real Madrid efter många år, men han befann sig längst ned i Garmisch Nyårsbacke. Dels har han varit skadad en stor del av tiden, men när han spelat har han helt saknat geist. Nja, Steve.
Pascal Cygan = Frågetecken
Robbie Fowler, har gjort fyra mål, men på något sett så bara väntar man på att Robbie skall göra lite mer. Han vet var målet är beläget. Har han mer att ge, eller borde han avyttras?
Antoine Sibierski, playmaker i City, men har inte riktigt lyckats driva laget framåt ordentligt. Mer tyngd och accent från Mr Sibierski.
Cesc = Överraskningar
Paul Bosvelt, har gjort 17 starka insatser. Överraskande för undertecknad.En slitvarg från Holland. Passar mest av alla i klubben. Till detta 2 mål.
Joey Barton, innan han beslutade för att ge den cubanska cigarren ett ansikte eller ett öga, så har han gjort starka insatser på mittfältet. Säljs dock kanske?
Richard Dunne, har spelat stabilt brevid Distin längst bak.
Inför matchen mot Manchester City, så varnar vi känsliga tittare att Kaspar Schmeichel eventuellt sitter på bänken.
Han är lik sin ManU-far. Var beredd med zapp-fingret.
Vi avslutar med en dräpare "What's the difference between David James and Cinderella? Cinderella gets to the ball."
Gunners vinner. Believe you me!
