Arsenal-Fulham 2-0
Det hårda jul- och nyårsmatchandet inleddes med en promenadseger över Fulham.
Den kanske viktigaste perioden i den engelska fotbollen är jul och nyårshelgen. Inte under någon annan period spelas det så många matcher i ligan. Man kan visserligen inte vinna ligan redan nu men man kan definitivt förlora den. Det är oerhört viktigt med en bra start och det fick också Arsenal under söndagen. Fulham blev som väntat en munsbit.
Arsenal kom till start med en ganska väntad startelva. Almunia fick fortsatt förtroende i målet. Den ordinarie backlinjen var intakt till 3/4 då Ashley Cole var avstängd. Gael Clichy ersatte som förväntat. På mittfältet var det glädjande att se Ljungberg tillbaka efter migränanfallen. Fabregas var tillbaka från start efter att ha fått vilat mot Pompey. Inte helt oväntat var van Persie petad till förmån för Bergkamp.
Fulham kom till start med den gamla vanliga taktiken på Highbury: Så många man som möjligt på mitten vilket innebar en 4-5-1 uppställning. Hela England verkar ha blivit 4-5-1 galan nuförtiden och jag läste någonstans att väldigt få lag för tillfället fortfarande spelar det klassiska 4-4-2.
Det märktes också redan de första fem minuterna att Fulham inte skulle skapa många chanser under matchen. Man lät Arsenal ha bollen och själva krypa ner i skyttegravarna. När Arsenal sen också får ett tidigt ledningsmål utan att Fulham orkar svara spelmässigt så vet man att det är en bra dag för Arsenal.
Det har hänt mer än en gång att van der Saar och hans Fulham har varit omöjliga att få hål men den här gången tog det bara 12 minuter för världens näst bäste spelare att presentera sig. Henry fick en kort passning från Ljungberg och ryckte in i straffområdet, istället för att skjuta med vänstern vände han bort Ian Pearce och la in bollen med högern i bortre gaveln.
Resten av halvleken blev en lång transportsträcka. Arsenal förtog sig verkligen inte utan var nöjda med att ha ledningen och spela av matchen utan att tömma allt för mycket energi. Fulham verkade nöjda med att ligga under och gjorde inte mycket för att ändra matchbilden.
Till den andra halvleken väntade man sig ett aggressivare Fulham som skulle ta lärdom av de lag som lyckats störa Arsenal genom att pressa högt upp och inte låta Arsenal få ta med bollen och sen trycka in en massa höjdbollar i straffområdet. Fulham lyckades dock inte få ut så mycket av pausvilan då andra halvlek såg ungefär likadan ut som den första. Visserligen skapade Fulham två halvchanser, först genom ett lågt skott långt utanför av Collins John och ett lobbförsök av Radzinski som Almunia plockade ner utan besvär.
Istället passade Arsenal på att döda matchen helt med Pires 2-0 mål. Återigen var det Ljungberg som la in en passning i straffområdet. Henry hoppade över bollen och den gick till Pires som drog en back och sköt bollen vid sidan om en utrusande van der Saar. Pires tionde ligamål för säsongen. Inte illa av en spelare som enligt många inte gör så mycket rätt på plan för tillfället.
Resten av matchen blev helt avslagen.
Arsenal hade haft två fina lägen tidigare under halvleken. Henry träffade stolpen efter ett magnifikt anfall och Pires träffade van der Saar när han var igenom efter en fin nerbröstning av Bergkamp.
Jag har väldigt svårt att se vitsen med Fulhams taktik faktiskt. Varför ta bort det offensiva hotet helt genom att låta Andy Cole spela ensam på topp? Det enda som blev resultatet av den manövern var att Arsenal kunde lägga all kraft på att gå framåt. Visst kanske man kan kriga sig till en poäng men Fulham har tillräckligt med talang för att störa Arsenal betydligt mer. Fast varför klaga? Vi fick tre poöng för minsta möjliga insats och det är inte kattskit när tätare matchen väntar framöver.
Spelaromdömen:
Almunia: Ser bättre och bättre ut för varje match. Gör inga överilade saker med bollen vid fötterna. Sätter igång spelet snabbt med precisa utkast. Kan förhoppningsvis sprida säkerhet även vid fasta situationer. Fulham hotade dock inte på det området och Newcastle lär bli ett hårdare test.
Lauren: Går från klarhet till klarhet. Såg oinspirerad ut i höstas men spelar nu utsökt ytterbacksfotboll.
Kolo: På väg upp ur formsvackan? Jag hoppas och tror det. Kanske är Kolo mer beroende av Sol än man trott?
Sol: Felfri igen.
Clichy: Alla ser vilket råämne till en fantastisk ytterback han är. Kan bli lite slarvig när han är högt upp i plan men är alltid på plats bakåt. Extra plus för den långa löpningen genom hela backlinjen för att täcka upp ett hål på högerkanten.
Ljungberg: Så viktig han är för Arsenals spel! Tajmar alltid sina löpningar och är alltid beredd att ta dem också. Fungerar alltid bra med Lauren.
Vieira: Njae. Det vill sig inte riktigt. Det syns glimtvis bitar av det stora spel vi alla vet att han är kapabel till. Jag vägrar dessutom tro att det är så enkelt som att Fabregas spelar för långt ner i banan och tvingar upp Vieira i plan. En 100-procentig Vieira klarar den rollfördelningen galant. (Se Vieira-Gilberto)
Fabregas: Hyfsad insats. Det säger en hel del om Fabregas otroligt snabba utveckling när man börjar förvänta sig att han ska dominera matcher. Dags att nypa sig i armen och inse att killen är 17 år gammal.
Pires: Gjorde förutom målet och ett missat friläge inte särskilt mycket väsen av sig.
Bergkamp: Eftersom van Persie inte gjorde en bra match mot Pompey var jag helt på Wengers linje med att sätta in Dennis igen men det funkar inte för Dennis just nu. Touchen verkar ha försvunnit och förutom bröstningen till Pires friläge gjorde han ingenting. Underkänt.
Henry: Världens näst bäste? Ni skojar!
Bring on Toon!
Arsenalredaktionen ber om ursäkt för en försenad matchrapport. En sjukdom för undertecknad ställde till det.
