Halvtidsanalys - Målvakter
Vi har kommit halvvägs in i serien och under rubriken "Halvtidsanalys" kommer redaktionen att analysera hur varje lagdel skött sig så här långt. Först ut blir målvakterna.
Om man får tro alla experter har Arsenal kris på målvaktssidan. Riktigt så illa är det inte även om Arsenals målvakter har haft en ganska tung höst. Målvaktspositionen är den kanske mest utsatta av alla på plan och ett misstag märks direkt. Att tappa ett inlägg kan dock jämföras med att en utespelare missar att träffa mål när han skjuter inne i straffområdet och hur många såna lägen ser man per match?
Vår målvaktsbesättning idag ser ut så här: Jens Lehmann, Manuel Almunia, Stuart Taylor, Graham Stack. Vi har under de senaste två åren kopplats ihop med samtliga målvakter i hela världen och kommer troligen att göras så även under januarifönstret och i sommar. Kommer vi köpa någon? Troligen inte. Wenger verkar ensam ha mer förtroende för sina målvakter än vad alla experter har tillsammans. Frågan är vem som ser de på träning varje dag?
Den här säsongen har Arsenal gjort något som jag inte kan minnas att jag upplevt någon gång under mina 15 år som Arsenalsupporter: bytt förstemålvakt. Visst har vi varit tvungna att byta målvakt på grund av skada och avstängningar och så men aldrig bara bytt hux flux mitt under brinnande säsong. Det ryktas om att Lehmann haft något slags bråk med Sol och då är jag rätt säker på att Lehmanns dagar i Arsenal är räknade.
Individuella kommentarer kring målvakternas säsong:
Jens Lehmann:
För många var det en besvikelse att han köptes in förra sommaren men jag försvarade honom hela tiden. Till och med efter Chelsea-matcherna i CL när folk försökte få det till att det var hans fel att vi blev utslagna. Faktum kvarstår dock att Lehmann inte förlorade en enda ligamatch på hela säsongen. Visserligen med hjälp de andra 10 på plan men ändå. Misstagen var få men Lehmann är en väldigt ospektakulär målvakt och det märktes inte av så mycket vad han gjorde på plan. Under hösten har misstagen blivit några fler. De två målen mot Panathinaikos var ingen höjdare att släppa in och kanske kanske beror Arsenals dåliga spel på fasta situationer på att Lehmann inte dominerar luftrummet som en målvakt borde? Han blir ganska lätt bortknuffad och tycks gnälla efter frispark varje gång. Blir utespelarna osäkra av det? Jag vet ärligt talat inte. Jag har svårt att bestämma mig för om kritiken mot Lehmann är av syndabockskaraktär eller är en riktig analys av hans spel.
Ett betyg på Lehmanns säsong så här långt får bli 6/10. Jag tycker inte att han gjort bort sig allt för mycket egentligen men några topprestationer har han verkligen inte gjort.
Manuel Almunia: Få hade hört talas om honom i somras när han köptes in och ännu färre hade sett honom spela. Att han skulle vara en utmanare till Lehmann trodde inte jag. Snarare var Almunia en sådan målvakt man köpte in för att han accepterar att sitta på bänken bara för att få chansen att representera Arsenal. Men så helt plötsligt stod han där i målet istället för Lehmann och nu måste han nog räknas som ordinarie.
Den första matchen jag såg med Almunia i mål var matchen i Ligacupen mot Man U. Där släppte han in mål efter ca 20 sekunder efter ett mycket märkligt ingripande. Han fortsatte med att leka "fånga tvålen" mot Rosenborg i CL och då trodde jag att Almunia helt enkelt var en dålig målvakt och att Lehmann skulle vara tillbaka mot Chelsea. Så blev det inte och sedan Chelsea-matchen har Almunia börjat spela med ett helt annan självförtroende. Inget av de två målen mot Chelsea var hans "fel" och sedan dess har vi hållit nollan i två raka matcher.
Det jag gillar med Almunia är hans vilja och förmåga att sätta igång spelet snabbt med sina precisa utkast. Spelet med fötterna är förtroendeingivande. Han tar inga risker utan skickar ut bollen på läktaren om han känner sig hotad. Har också visat att han är snabb målvakt på linjen med ett par utmärkta räddningar, till exempel dubbelräddningen mot Portsmouth.
Om Almunia växer ytterligare i självförtroende och pondus kan han bli en bra målvakt för oss framöver. Att utropa honom som en frälsare är dock alldeles för tidigt och betyget blir avvaktande 6/10. Efter januari vet vi mer om Almunia som målvakt.
De andra två seniormålvakterna i truppen är för nävarande utlånade till Division 1-klubbar och jag har inte sett de spela. Graham Stack är utlånad till Millwall och där i princip spelat samtliga matcher. Millwall verkar mycket nöjda med Stack och det jag sett av honom i Arsenaltröjan lovar gott. Problemen för Stack är två: Han är redan 23 år gammal och kan inte längre bara leva på att vara en talang. Det är nu det dags att kliva fram om han ska en framtid i klubben. Det andra problemet är det här med våldtäktsmålet som han är inblandad i. Om han skulle fällas för våldtäkt finns det inte en chans att han återvänder till Arsenal.
Stuart Taylor är utlånad till Leicester sedan november och är deras förstaval för tillfället. Stuart Taylor är i mina ögon den mer talangfulle av de två men har haft kolossala skadeproblem sedan han slog igenom under dubbelsäsongen 01/02. Behöver mer än något annat vara skadefri ett par säsonger för att ge sig själv en ärlig chans till målvaktsposten i Arsenal.
Jag hoppas innerligt att någon av Stack eller Taylor blir så bra att de kan ta en ordinarie plats i Arsenal men för tillfället ser det ut som att de sjunger på sista versen, tyvärr.
För att sammanfatta målvaktsanalysen kan man säga att Arsenal befinner sig i ett intressant läge. Vi har precis bytt förstemålvakt och de närmaste 5-6 matcherna kommer berätta mycket om hur våren kommer se ut. Om Almunia fortsätter sin utvecklingskurva så står han säsongen ut. Frågan är då om Lehmann verkligen stannar så länge eller om han lämnar i januari? Kallar vi då hem Taylor eller köper vi in någon? Köper vi in en förstemålvakt eller andremålvakt då? Kan Wenger verkligen sätta in Lehmann igen om Almunia gör bort sig? Frågorna är många och svaren har vi inte förrän den 31 januari har övergått till att bli den 1 februari.
