Motståndare: Stoke - Historiska matcher
Välkomna till den riktiga engelska cupen, FA-cupen. Vi möter klassiska Potters från mellersta England. För att fånga FA-cupstämningen, sätta popcornen på poppning och hitta rätt matchtröja att ge åt hunden, så tar jag med er på en historisk odyssé och tittar till tidigare FA-cup-kamper mellan Arsenal och Stoke. Välkomna.
Vi sätter ned tidsmaskinen dubbelåret 1970/1971. Ett fantastiskt år på många sätt. Platsen är Sheffield och arenan Hillsborough. Vi skall bevittna en match, som i sin kombination av dramatik och viktighet av många betraktas som en av de mest fantastiska i Gunners-historia. FA-cup semifinal mellan Arsenal och Stoke.
Vi är i April. Svalorna har tagit på sig skyddsmasken för smoggen i London och drillar avmätt och Gunners är på väg mot sin ligatitel. På vägen fram till ligatiteln, så slår man även Stoke hemma i näst sista matchen. Men i början av säsongen hade man åkt till Victoria Ground och fått stryk med 5-0. Stoke hade under denna period sitt absolut bästa lag genom tiderna. Man var med i toppen av ligan och slogs, man gick långt i cuperna. Året efter vann man ligacupen, klubbens enda vinst.
Stoke hade ett mycket bra lag, på pappret egentligen bättre än det Gunners vann dubbeln med. I mål stod den väldige Gordon Banks- av Stefan Thylin i CanalPlus utsedd till Engelska ligans genom tiderna bästa målvakt. Sedan fanns tongivande spelare som hjärnan John Mahoney, försvarsresarna Denis Smith, Mr Dependable Eric Skeels(över 500 matcher för Stoke), Alan Bloor, Mike Pejic, dynamon Terry Conroy, elganten George Eastham, den yvige och svåre Micky Bernard samt målskyttarna Jimmy Greenhoff och John Ritchie. Ett slagkraftigt lag. Stoke hade eliminerat bla Hull och Ipswich på vägen fram.
Gunners i sin tur hade slagit ut Leicester i kvartsfinalen efter att bohemen Charlie George nickat in segermålet. Man var i storform. Just vid denna tid i säsongen spelade man 10 raka matcher utan förlust, varav 9 segrar och tog dubbelgreppet. Sammy Nelson som reservback kopplade en halvnelson.
Laddat för kamp på Hillsborough.
Matchen startade i ett högt tempo, men chanserna var inte många. Bob Wilson i Gunners mål hade inte jättemycket att göra. Gordon Banks behövde knappast ta på sig sina väldiga handskar. Men så fick Stoke en hörna. Bollen snurrade in mot Wilson, som på sedvanligt manér- han var bra i luften, Wilson - fick bort bollen framför mål, men bollen tog sig inte riktigt ut från straffområdet. Peter Storey försökte, men bollen tog i ryggen på Denis Smith och in i målvaktens vänstra hörn. 1-0 till Stoke. Skräp.
Nu tog matchen fart ordentligt. Terry Conroy-den eldfärgade och eldhärjade - hade ett skott som gick precis utanför stolpen och på andra hållet drog Ray Kennedy på ett par skott som gjorde att den väldige Banks i alla fall fick fälla ut tummarna. Så i den 29:e minuten fick Charlie George frispel.
I sin välvilja att hjälpa i försvaret så lade vår hårige hjälte en alldeles för lös bakåtpassning och vips var måltjuven John Ritchie där och rullade in 2-0 bakom en maktlös Bob Wilson. Skräp igen.
Matchen stod 2-0 i halvtid. Detta såg mycket illa ut. Men,
tidvattnet vände. I andra halvlek var spelet jämnt, ett par ströchanser fanns och en jättechans. Jimmy Greenhoff kom helt fri mot Bob Wilson och hade han gjort mål här hade nog Gunners framtid sett annorlunda ut. Greenhoff som senare i livet skulle fortsätta i ManU gjorde även i denna match ett klart felval. Greenhoff fintade, hamnde ur vinkel och skottet gick över. Injektion för Gunners som ökade tempot, tog tag om spelet och efter en hörnkavalkad fick Peter Storey kanonträff och bollen gick i en båge förbi Gordon Banks utvecklade tummar. 2-1. Mindre skräp.
Nu gave Gunners allt. Nya hörnor, slutminuter. Armstrong curlade in en boll mot mitten. Kapten Frank McLintock gick till luften som Sputnik och nickade bollen mot krysset. Då stoppade John Mahoney bollen med handen. Straff. 90:e minuten. 2-1 till Stoke. Peter Storey tog straffen, mot Gordon Banks, som hade mer än en tumme med stolpar och ribba. Världens bästa målvakt. men Storey är hänsynslös. Mål. 2-2. Matchen slut. Omspel.
En fantastisk upphämtning i sista minuterna räddade Gunners ur knipan och med en 2-0 vinst i returen seglade man vidare till final, slog Liverpool och vann dubbeln.
Här skulle historien kunna sluta och alla gifter sig med varandra, små älvor sjunger i vattenbrynet och solen går upp i horisonten..., men det finns mer att berätta.
Ty redan året efter 71/72, så möttes Gunners och Stoke ånyo i FA-cup semifinal. Detta år hade Stoke vunnit ligacupen redan och var sugna på mer.
Match på Villa Park - hatar FA-cupsemifinaler på Villa Park-
och Gunners tog ledningen genom Armstrong på långskott. Inte ens Banks väldiga tummar fick tag på bollen. Men, så skadades Bob Wilson, och på denna tiden fanns det inga 16 man i laget och ingen trumpen Lehmann på bänken, utan endast en avbytare. Wilson spelade vidare, hoppandes på ett ben och till slut lyckades fick Stoke in kvitteringen. På sedan ett mirakulöst sätt, efter att Radford sattes in i mål så höll man bollen borta. John Radford-centertanken - gjorde en heroisk insats. Det blev 1-1, oavgjort även denna gången.
Omspel på Goodison Park. Denna gång spelade Radford huvudrollen igen. Efter två inledande straffar, så böljade spelet fram och tillbaka, men så efter en omtalad offside situation, så spelade Charlie George fram John Radford och Gunners avgjorde. 2-1 till Gunners.
Gunners gick till sin andra raka final, där dock Leeds blev för starka.
Vi avslutar hela härligheten med att konstatera att förutom de ovanstående fyra matcherna har Gunners mött Stoke fyra gånger i FA-cupen.
*1927/28 i kvartsfinal; Arsenal - Stoke 4-1 (Blyth 2, Hoar, Buchan)
*1928/29 i 3e omg; Arsenal - Stoke 2-1(Brain, Hulme)
*1956/1957 i 3e omg;Arsenal-Stoke 4-2(Herd 2, Tapscott, Haverty)
*1989/90 i 3e omg; Stoke-Arsenal 0-1 (Quinn)
Vi låter älvorna sjunga igång slutklämmen, fåglarna lyfter från den spegelblanka sjön, små ekorrar kurrar i tallegren med att fastställa; 8 matcher; 6 vinster, 2 oavgjorda. Känns skönt i hela kroppen.
