Bolton 1 - Arsenal 0
Ett mycket blekt Arsenal gav i praktiken bort ligasegern till Abramovitjs pojkar i SW6.
Jag väntade med flit på att skriva denna matchrapport då jag var alldeles för upprörd efter matchen igår. Jag hoppades att min upprördhet skulle ha lagt sig efter en natts sömn. Jag hade fel. Jag är minst lika upprörd som jag var igår vid 20-tiden. Jag tänker inte skriva någon smärre uppsats med den totala matchanalysen. Möjligen skulle jag kunna göra det för att lägga denna skitmatch bakom mig, men jag orkar inte strö mer salt i såret.
Arsenal visste innan de sprang in på Reebok Stadium att de var tvungna att vinna för att haka på Chelsea. Trots detta spelade man som ett lamslaget korpengäng. Fast egentligen kanske man inte skulle jämföra dem med ett korpengäng. Det vore inte schysst mot dem som spelar korpen. De spelar ju i alla fall med hjärta, till skillnad från vissa blåklädda smurfar som irrade runt på gräsmattan igår. Sorgligt att titta på. Felpass till höger och vänster och uppspel som inte ens skulle imponera i MFF Support Cup. Jag har säkert fel men så här ett drygt ett dygn efter kan jag i ärlighetens namn inte komma på någon som visade lite hjärta, som gjorde det där lilla extra som gav en i alla fall lite hopp. Jag vill minnas att Ljungberg manade på och kämpade en del. Jag kan minnas fel. OM det var så kan ju Wenger ge honom kaptensbindeln istället för igår förtjänade inte Vieira den.
Hoppas innerligen att det bli bättre nästa match. Det borde det i och för sig bli för mycket sämre kan det knappast bli. En liten tröst i vinterstormarna är att vi åtminstone är kvar i alla cuperna. Fortsätter detta spelet så bli vi inte långvariga där.
Over and out.
