Motståndare: Manchester United - The story sofar
Senast ändrades historiens skeende. Gunners magiska rad av obesegrade matcher bröts. Wenger och Horndjävulen har bråkat i pressen och Chelsea har gått loss. Nu är det match på Highbury. Årets kamp. Manchester United. Det betyder något för oss Gooners. Jag gör en personlig reflektion.
Skall war of words övergå till war of football, eller blir det en lugn tillställning där spelarna träffas efter matchen och äter Digestivekex och dricker thé? Troligtvis inte.
Om detta sker, så låter jag min grannes boxerhund att gnida sig mot mitt högerben också.
Manchester United kommer till Highbury. Skall vi gissa att det blir hårt spel? Gunners har en hel gås oplockad med ManU. Nej, inte bara en gås utan en hel ankflock faktiskt. 0-2 senast sitter djupt. Mannen som leder ManUs hejaklack - Mike Riley - visade återigen vilken fenomenal domare han är i lördags. Han borde få ett litet diplom för sin insats och en enkel biljett till Gowan, Skottland. Jag utgår kallt ifrån att han och Sir Alex byggde små sandslott ihop när de var små. Nu glömmer vi bort den organ-liknande domaren och ger oss raskt på vår motståndare.
Härom dagen när jag och min familj spisade middag, så lekte vi en spännande lek. Jag ställde frågan; Nämn en bra spelare i Arsenal? Hela min familj, stod på tå och viftade med händerna. Min 20månaders dotter kväkte ur sig obb-o-bob. Ashley Cole. Självklart. Min läraktige son läste upp varje ligavinnare sedan 1931. Vi fortsatte sedan med Aston Villa och då kom Mellberg upp, Så fortsatte vi; Ända tills vi kom till Manchester United. Knäpptyst. Min dotter, som förpassat skeden två meter till höger och ätit mannagrynsgröt med större delen av ansiktet, sade Lou Macari. Självfallet fel, eftersom han slutade för 20 år sedan. Min son och sambo var helt tysta. De funderade. Efter en halvtimmes funderande så frågade min son. "Måste de vara bra?Om inte så kan jag minst ett dussin. "
För många Gooners är Manchester United ett rött skynke. Jag unnar dem inte mycket. En god jul eventuellt. En gammal leverkorv kanske. När jag ser ManU på Tv får jag stora svullnader över större delen av min håriga spolformade kropp.
Det har inte alltid varit så; För 20-talet år sedan kunde jag tycka att ManU var rätt skapliga. Det var ett äkta brödgäng, bestod av halvmesyrer som Whiteside, MacGrath, och Gary Bailey. Ganska ofarliga. Vann någon FA-cup någon gång ibland men var ofarliga när det gäller ligatitlar.
Sedan ramlade Fenrisulven av ångbåten från Skottland och tog över rodret. Säga vad man vill om Alex Ferguson, men han har återupprättat ManUs heder.
Men med de ökade triumferna så har min ovilja gentemot klubben ökat. Laget har verkat oslagbart. Trippeln 1999 var oerhört plågsam. År 1999 har raderats ut från min minnesbank fullständigt.
Tyvärr så verkar framgångarna ha stigit Midgårdsormens broder åt huvudet och han har blivit helt elak och trångsynt. Det är vämjeliga utspel åt höger och vänster. Han verkar se sig själv som allsmäktige och ger sig på alla som hotar. De senaste åren med Gunners övertagande som makt i brittisk fotboll har spätt på trolldomen ytterligare. Om nu Chelsea-fan tro't-vinner i år, så lär Mourinho få sin beskärda del av den skotska gifttungan.
Vidare har i Fergusons fostran-ja man kan nästan tro att han har varit med och befruktat äggen-odlats fram elakartade spelare. Men,innan jag slår vilt med järnnian så skall jag först säga några positiva rader om ManU. Om deras ungdomssatsning. Likt Gunners på 80-talet(Rocastle, Thomas, Adams, Merson, Hayes etc), så skapade ManUs ungdomssatsning en mängd spelare, som varit stommen av ManUs lag. Jag gillar Beckham. Det måste tillstås. Att horn-Alex sålde av honom har definitivt försvagat ManU. De saknar hans talang, mål och målgivande passningar på mitten.
Än resten då?
Ryan Giggs står inte högt i Gunners ögon sedan Villa Park 1999- jag ogillar starkt FA-cup-omspel på Villa Park. Ryan Giggs verkar dock vara en snäll liten gosse. Lite orakad men ganska snäll. Det som fäller honom i mina ögon är dock att han är Sir Alex ledhund till 100%. Firar de jul ihop?
Bröderna Neville är oerhört osympatiska. Gary Neville har vidare ökad sin impopularitet med en synnerligen otäck mustasch. När Beckham utnämnde Gary Neville till sin "best man" på sitt bröllop, så måste han skrattat i hela veckan. Största paradoxen i världshistorien. Det man kan imponeras av är deras oerhörda kämpaglöd. Deras fanatism för ManU är beundrandsvärd. Här tror jag på befruktade ägg.
Roy Keane måste jag tillstå att jag ogillade över hela Mount Everest. Han var elak, det var dobbar, han fällde Vieira med ett leende. Han sprang mil på mittfältet och fällde folk och fullständigt struntade i om han var illa omtyckt. En mittfältsstrateg. Men på sista tiden har han blivit mindre osympatisk. Beror det på att han spelat mindre kanske?
Paul Scholes tillhör de spelare som jag är mer tveksam till. Ett naturligt råskinn. Förmodligen uppvuxen i en gruva. Kämpar och bits, tacklar och bits. Men ett rivjärn, som man ibland kan tycka ändå har finess. Hör känner jag att jag börjar bli lite soft. Så jag bryter.
Man hade hoppats att dessa gamla uvar började försvinna från kartan. Samtliga har ju varit med ett tag och man hade hoppats att Sir Alex skulle värva in lite folk, som gemene man kunde gilla. Men icke; In med Ruud van Nistelrooy, en av världens bästa anfallare, men herregud vilken personlighet. Jag skulle inte överlämna min guldfisk till honom. Han skulle bli armbågad eller ha dobbmärken på sig. Wayne Rooney; Världens äldste 19åring. Honom hoppas jag att Commandoran-Sir Alex fostrar som Ryan Giggs, annars bär det av och blir en Gascoigne av honom. Den senaste guldgossen i gänget är Alan Smith. Vad säga. Fuck? Brukar Alan Smith säga. Det bär mig emot att inse att en spelare som bär samma namn som Smudger spelar i ManU. Alan Smith verkar ha en brutal personlighet, men på plan har han hittills varit imponerande. Ett stort hjärta. Christiano Ronaldo,
trodde jag skulle kunna göra en fint och sedan bli uttacklad på läktaren. Alternativt så skulle han bli uttacklad på läktaren för frillan och örhängen, men han har klarat sig och har överlevt ett och ett halvt år. Lill-Ronaldo har framtiden för sig. En lovande spelare. Tyvärr.
Rio Ferdinand står- dopad eller odopad-ofta helt rätt i försvaret. Svårpasserad.
Min järnnia börjar bli rätt het nu. Som ett valsverk.
Samtidigt som det finns en viss aversion och aggression mot Manchester-klubben, så skall jag ärligen säga att det inte skulle vara samma sak i ligan om de inte fanns där uppe i toppen och byggde upp irritationen och tvingade Gunners och andra lag att bli bättre och bättre. Likt Liverpool drev upp ManU på 80-talet, så har ManU drivit upp Gunners och Chelsea.
Vi sammanfattar Manchester United med att konstatera att motviljan mot laget består. Den kommer att bestå. Men det är en sund motvilja. Crescendot närmar sig och på tisdag gör Gunners 2-0 på Red Devils och Sir Alex skyller på domaren, Wenger och resten av världen. Allt är som vanligt.
