Gästkrönika: Verkligheten stavas inte "FM"

"Kolo Toure har i stort sett hattrick i försvarsmissar och det ser ut som även denna CL-säsongen går käpprätt åt ett varmare klimat och då menar jag inte finalen i Istanbul."

22 Februari 2005 är datumet, jag sitter i samma bruna skinnfåtölj som jag sitter i varje match. Colan står på bordet, utan glas. Säkrast att dricka ur flaskan, jag vill ju inte riskera att tvingas bjuda.

På TV'n ska jag se Bayern München - Arsenal, en av de viktigaste matcherna för säsongen.

Vad kan man säga? 1-0 till tyskarna efter 4 minuter, härligt försvarsspel från Toure! Vilken assist! Ironin fullkomligt lyser igenom min svarta t-shirt. Halvleken fortsätter, jag finner mig själv svärandes över fullkomligt usla kommentatorer, uselt Arsenalspel och över att Colan börjar ta slut.

Detta är verkligen ingen bra kväll tänker jag och tar mig en nypa luft i halvtid för lugna ner mig och sedan titta in på SvenskaFans och se ifall där händer något intressant. Tyvärr, inte denna gången. Jag låter mina aggresiva utbrott gå ut över soffbordet och våran 11 veckor gamla hundvalp skakar i stil med en stapelborr nere på golvet.

Andra halvlek börjar men borde nog ha tagit slut redan från början. Bayern gör både 2-0 och 3-0 bakom Jens Lehmann som för övrigt borde ha fått lite cred av kommentatorerna för hans fina räddning.
Kolo Toure har i stort sett hattrick i försvarsmissar och det ser ut som även denna CL-säsongen går käpprätt åt ett varmare klimat och då menar jag inte finalen i Istanbul.

Men, som en liten ljusglimt så sätter Kolo Toure (Han av alla människor) 1-3 bakom Oliver Kahn efter en hel del sjabblande i Münchens straffområde. Men varför Vieira ska du försöka ha in bollen i bortre krysset istället för mitt i mål? I vilket fall som har vi nu en liten chans till avancemang och jag tror att vi kan ta den ifall Wenger kollar över taktiken lite och tränar försvarsspel.

Så, nu undrar ni kanske varifrån jag fått den märkliga rubriken?

Jo, jag är en väldigt inbiten CM/FM spelare och som detta så tänker man sig lätt in i managerns situation. Man känner igen sig så väl, skador på nyckelspelare, lagom till svåra bortamatcher.

Som FM-spelare leker man gärna manager hemma i sofforna och sitter och förundrar sig över varför Wenger inte sätter upp Reyes på topp och flyttar ner Ljungberg och byter plats på honom och Pires.
Man tänker ganska lätt att "om jag hade spelat så hade jag satt ner Vieira mer defensiv och låtit kantspelarna springa högre upp i banan under anfallen" osv.

Men nu är det inte FM, det är blodigt allvar, om än inte mer än så. I FM kan man spara sitt spel innan varje viktig match för att inte riskera att tappa placeringar efter ett dåligt resultat. Förlorar du matchen stänger du av spelet och startar det på nytt för att då ändra det du misslyckades med och hoppas på att det går bättre denna gången. Jo, jag vet. Jag har försökt. Men denna kvällen var verklighet. Wenger kunde inte spara spelet innan matchen för att ungefär vid den här tidpunkten välja att spela om den på nytt med annorlunda taktik.

I fotboll kan ett taktiskt misslyckande leda till att ditt lag blir till åtlöje, ett praktexempel på detta är Keegans 3-backslinje mot oss 2003/2003 då vi hade 4-0 efter 20 minuter. Manchester City fans, ni får ursäkta mig men det var ingen lyckad taktik för Keegan den eftermiddagen!

Denna kvällen var inte heller speciellt lyckad, i alla fall inte för Wenger eller någon av alla miljoner Arsenalfans här på jorden. Inte heller för de 11 spelarna på plan, tränarstaben och de 7 på bänken.

För att återgå till topicen, verkligheten är som ni alla säkert märkt (hoppas jag) inte som FM. Pires blir inte man-of-the match varje gång han är med på plan, Henry kan inte vara målspruta var match och Ljungberg kan inte lyckas med allt han heller. Det enda man känner igen är väl skadorna på nyckelspelare såsom Sol Campbell och Gilberto Silva. Det är precis som i FM, du förstår inte hur mycket de saknas förrän de just saknas.

Nu hoppas vi bara på att Wenger gör ett taktiskt mästerverk om 2 veckor och att vi vinner över tyskarna i returen med ett par 3 mål så att man kan känna igen sig, och att Henry sprutar in mål - Precis som i FM.