Trophy Room: FA-Cupen 1992/1993
Vi rundar av årets Trophy Room-aktiviteter med att presentera året då Gunners blev Cup Kings; 1992/93. Vi tog FA-cupen efter omspel. Vi hyllar mittbackar och brutna näsben.
Vi förflyttar oss till 90-talet. Ett årtionde som domineras av ManU och Gunners. George Graham-tråkmörten- skapade ett försvarsinriktat lag, men med en oerhörd förmåga att slå om snabbt och effektivt. Man levde på Ian Wright och Alan Smith som targetplayer. Som komplement fanns Kevin Campbell(nu spelar i WBA), Paul Merson(nu i Walsall), samt mittfältare som John Faxe Jensen-i mitt tycke kanske den mest överskattade Gunnersspelaren under 90-talet-, David Hillier(som ett par år senare skulle knycka väskor på Gatwick Airport. No Brain-no pain),eleganten Paul Davis, Ray Parlour och Anders Limpar, som dock mer och mer hamnat i onåd hos Graham.
Längst bak i laget hovrade Adams,Keown, Morrow, Linighan, Bould, O'Leary, Dixon, Winterburn och så givetvis mannen som gav hårpiskan ett ansikte- Mr Safe Hands, David Seaman. Spelare som Mark Flatts, jordnötsodlare Jimmy Carter och Ian Selley fanns också. Herregud, vilket löskefolk. Vilken tur att jag var Gooner sedan jag var valp.
Grahams Arsenal anno 92/93 spelade en intetsägande fotboll. En hel kreativ arsenal av spelare- Rocastle, Thomas och Richardson hade sålts av och mittbackar dominerade.
Underhållningsvärdet var inte mycket bättre än i stadens lokala bingohall. Laget hamnade till slut tia i ligan och när man ser att Graham under året lät Jensen och Hillier spela över 30 matcher så är man inte förvånad. Laget gjorde 40 mål på 42 matcher. Att jämföra med 81 året innan.
Men det var ett cuplag, sanna mina ord. Därför tittar vi till detta års bedrift
Tredje omgången; Yeovil Town 3-1(b)
på the Huish gjorde Ian Wright tre mål när icke ligalaget Yeovil skickades ur cupen. Matchen var 2 januari och under denna period hade Gunners en rad på femton matcher där man inte gjorde mer än ett mål i någon match. Otäckt tråkigt.
Men den här gången var det ingen fara på det berömda taket. Wrights tre mål räckte gott.
Fjärde omgången; Leeds United 2-2(h)
Svårast tänkbara motstånd. Leeds vann ligan året innan och hade ett härligt lag med Roecastle, Strachan, Sterland, Batty, Dorigo, Chapman, Cantona och John Lukic.
På Highbury gjorde också Leeds snabbt två mål av Gary Speed och Lee Chapman, men Ray Parlour tryckte in 1-2 och så hängde Merson ett 25meters långskott, som Lukic tittade långt efter.
Omspel på Elland Road.
Fjärde omgången; Leeds United 3-2(b) efter förl.
Återigen startade Leeds starkt med mål av Shutt och Gary McAllister innan Gunners vände på steken. Kevin Campbell och Ian Wright, tillbaka från avstängning, tog matchen till förlängning. I denna sega historia så blixtrade the Mighty Wright till och avgjorde med ett skott som rullade förbi Lukic nävar.
Femte omgången; Nottingham 2-0 (h)
I femte omgången väntade Nottingham. Vi hade redan varit deras nemesis i ligacupen en månad tidigare och vunnit med 2-0. Nu kom Nottingham till Highbury igen. Nottingham åkte ur Premier League detta år. På mitten höll en ung otäck Roy Keane hov tillsammans med Scot Gemmill. Mark Crossley i mål och Stuart "Psycho" Pearce var back.
Highbury var halvfullt. George Graham skickade in Ian Selley från start på mittfältet och Limpar startade på topp. På topp regerade som vanligt Ian Wright och med hans båda mål, så förpassades Forest ut från cupspelet ordentligt. Det var två typiska Wright-mål.Det ena ett långskott från 20 meter efter framnickning av Selley. Den andra efter lite tripp-trapp-trull i straffområdet och Wright drog bollen ribba in.
Kvartsfinal; Ipswich 4-2 (b)
Vi åkte österut till Tractor Boys - Ipswich Town- i en sprakande kvartsfinal. Matchen hade förmörkats av att Tony Adams i ett av sina fylleslag hade ramlat nedför en trappa och spräckt skallen. Han hade sytts med 30-talet stygn.
Ipswich Town var nykomlingar i högsta ligan och på vägen till kvartsfinalen hade man slagit ut Plymouth,Tranmere och så Grimsby i femte med 4-0 efter tre mål av Bosco Guentchev, bulgaren, som tillsammans med Jason Dozzel, Chris Kimowya och gamle John Wark stod för målfabrikationen.
Nu bjöd Ipswich direkt på ett självmål och Ian Wrights straff satte fart på matchen. Ipswich replikerade genom Kiwomya, men så dök en bandageklädd Adams upp med huvudet och gjorde det tredje målet. Kevin Campbells mål avgjorde matchen.
Semifinal; Tottenham 1-0 (Wembley)
Flaggorna vajade i vinden. 1990/91 förstörde Gascoigne med en frispark våra möjligheter till en fantastisk dubbel efter hans avgörande i FA-cupsemifinalen. Nu skulle revansch tas. Ett fullsatt Wembley. Spurs med otäcka spelare som Anderton, Sheringham, Nayim, Barmby, Ruddock, Sedgeley. Då FA-cupen var Spurs enda möjlighet till framgång, så satsades det framåt, men man gick på nöten när Gunners med Linighan och Adams tryckte undan Sheringham i anfallet. Gunners avgjorde till slut det avgöra nde målet, då Paul Mersons frispark skallades in av Tony Adams-Captain Marvel.
Gunners till FAcupfinal.
Final; Sheffield W 1-1(wembley)
I FA-cup finalen väntade Sheffield Wednesday. Pådrivna av Trevor Francis var man fantastiskt revanschsugna efter att ha förlorat ligacupfinalen någon månad tidigare. Sheffield hade ett starkt lag med Chris Woods i mål, Mark Wright, Mark Bright, Chris Waddle, John Harkes, David Hirst för att nämna några.
Wembley var utsålt. Arsenals lag var slitet. Enormt slitet. Det var deras 6:e match på 15 dagar. Ian Wright spelade med en bruten tå. Men som en sann Gooner visade han ändå klassen genom att studsa upp på en höjdboll och nicka in
1-0 bakom Chris Woods. The Observer skrev de klassiska orden "Wright is the yeast in the bread, the coke in the cola, the buck in the fizz, the Pardoner in Chaucer's tales. Without him, there is a void, impenetrable black hole of uncertain future.". Trots Wright kvitterade David Hirst efter att Dixon missat att ta John Harkes vid bortre stolpen. 1-1 och omspel.
Final; Sheffield W 2-1(Wembley)
21 Maj 1993 så blev Gunners cup-kings och historiska. Aldrig förut har ett lag tagit liga-cup och FA-cup samma år. Återigen på Wembley och återigen Ian Wright, som på Alan Smiths vrickning kom helt fri med Woods och chippade in 1-0. Jubel och applåd. Men Sheffield kom åter tillbaka och tog matchen till förlängning, då Chris Waddles skott touchade Winterburn och ställde Seaman.
Förlängning. Trötta ben på båda sidor. Kortpassningsspel och krampkänningar. Straffläggning? Icke. Ett skott från Faxe tog Gunners till en sista hörna och Merson svängde in bollen i mitten och den osannolike hjälten detta mittbacksår blev en mittback; Andy Linighan som brutit näsbenet i första halvleken skallade in bollen bakom en trött Chris Woods, som bara kunde styra in bollen i mål.
Andy Linighan som med det brutna näsbenet såg ut som Boris Michajlovs bror, hade avgjort matchen. Cupen till Gunners.
Nu står en ny trófé och väntar på oss. En ny FA-cup. Nästa säsong fortsätter vi vår Trophy Room-vandring med FA-cupvinsten 1997/98. Portarna stängs.
