Orättvist? Inte alls...inte alls!
Arsenal tog hem FA-cupen i lördags men efteråt hade folk invändningar emot det. Vinsten var inte rättvis sades det men det invänder jag mig emot.
I lördags avslutades årets säsong med att FA-cupbucklan lyftes av Patrick Vieira. Arsenal-supportrar världen över jublade och många gjorde nog en och annan skål under kvällen. Men vår glädje försökte grusas av folk som påpekade att "hallå där detta var ju inte rättvist". Jaha? Och?
Jag tänker inte be om ursäkt för att vi vann FA-cupen på straffar. Det finns heller inget att be om ursäkt för. Flest mål vinner och görs det inga mål går det till straffsparksläggning och kyligast straffskyttar vinner och bäst målvakt. Be om ursäkt? Icke!
Segern kändes så fruktansvärt rättvis. Och varför be om ursäkt då?
Media har tyckt synd om Manchester United som de tycker blivit rånade på finalsegern och Arsene Wenger har fått kritik för sin taktik. Jag har inte sett någon tycka synd om Arsenal när andra lag ställt upp med fem man över mittfältet och en stackars forward springandes på topp. Nej då, denna taktik har då kallats smart och att de lagen inte kunnat göra annat mot Arsenal. Vi hade två raka förluster i ligan mot United och detta var en FA-cupfinal så Wenger ansåg att medlen fick helga ändamålet då målet var att lyfta pokalen när matchen var slut.
Vi saknade Thierry Henry så vågade Wenger troligen inte ställa två ynglingar (Jose Antonio Reyes och Robin van Persie) tillsammans på topp i finalen. Det visade sig senare att van Persie fungerar bättre som ensam forward än 36-årige Dennis Bergkamp. Inte konstigt då det finns mer spring i ett par 21-åriga ben. Men i första hand var det rutin som behövdes.
Taktiken fungerade ändå då man över 120 minuter inte släppte in något mål. Och enligt OPTAs statistik så hade Arsenal övertag i bollinnehav, även om det bara är av akademiskt intresse. Offensiven fungerade däremot inte särskilt väl. Men det berodde också till stor del på att Uniteds 8 man (undantaget två forwards) framför straffområdet var lika kompakt som ett paket Findus 400 gram fryst torskfilé. Men den taktiken har ingen klagat på.
Jag är heller inte särskilt imponerad av det United skapade under matchen. Förutom några lysande överstegsfinter av C.Ronaldo och några rusher av Wayne Rooney som skapade lite oreda i Arsenal-försvaret så kändes det som att mycket gick på chans. Rooneys skott i stolpen var ett missriktat inlägg som Jens Lehmann faktisk tippade i stolpen. Fredrik Ljungbergs nickräddning på mållinjen var den enda riktiga farligheten då Lehmann och försvaret hade kontroll på det mesta.
Direkt pinsamt för United hade det varit om van Persies frispark i förlängningen hade hamnat bakom Roy Carroll. Nu gjorde den inte det, men det hade varit intressant om så blivit fallet.
Även om Arsenals anfallsspel på offensiv tredjedel var i det närmaste obefintligt så var detta en taktisk viktoria för Wenger. Och det finns det ingen anledning att be om ursäkt för. Arsenal har Englands och kanske även Europas bästa passningsspel och anfallsspel. Att man för en match lägger vikten på något annat är inget att skämmas för.
Orättvist var det dessutom inte. Med tanke på hur vi förlorade vår svit på 49 matcher utan förlust i höstas så kändes det nu som att rättvisa skipades. Vi vann och knäppte United på näsan för sättet som de bröt vår svit. And justice for all!
Efter finalen 2001 när vi förlorade mot Liverpool så var det ingen och framförallt inte media som tyckte synd om Arsenal. Vi spelade ut Liverpool, nekades en och annan straff efter handboll från Stephane Henchoz, men föll lik förbannat efter att Michael Owen vänt matchen med två snabba mål i slutet av matchen. Den förlusten sved något fruktansvärt och på något sätt känns det som att lördagens seger likt en exorcist drev ut demonen. Nu vann vi en match som alla tyckte vi skulle förlorat. Skillnaden är väl bara att den här gången tycker alla synd om de förlorande laget. Det gör inte jag.
Jag tänker inte be om ursäkt för sättet på hur vi vann FA-cupen. Tvärtom känns det dagar efteråt fortfarande lika underbart. Det kommer små små stunder under dagen då man helt plötsligt bara spricker upp i ett leende. Och man känner sig smått fånig men det bjuder man på.
Orättvist? Inte alls...inte alls! Vi vann och det är så rättvist!
