Redaktionen sammanfattar: Coachning
Efter målvakter, backar, mittfältare och forwards kommer chefen själv. Arsène Wenger. Hur har han skött sig i år?
Som TV-tittare är man alltid bättre än vad Wenger är när det gäller att ta ut laget. Ofta när man plitar ned införrapporter eller ligger i badkaret och funderar ut laguppställningen inför helgens viktigaste match, så får man fram ett lag som nog borde spela, men när väl laget kommer upp, så missar alltid något; Wengerdimensionen. För så är det väl ändå? Wenger besitter en dimension ingen annan har. Hur kan man annars ens fundera på att spela Fabregas, en 17årig spoling, som har mer hår på ryggen än skäggväxt, mot ManU i Community Shield. Alla andra tränare hade spelat "safe". Hur kan man annars ens fundera på att fortsätta med Fabregas under större delen av säsongen? Wengerdimensionen. Att våga flytta på Sol "the Rock" i FA-cupfinalen är extremt, likaså att trycka in Almunia istället för Lehmann. Det enda som jag kom ihåg av Almunia var 18 sekunders totalhaveri mot ManU i Carling Cup. Wengerdimensionen slog också till när han valde att låta Flamini gå ut på högerkanten, trots att Pennant fanns på bänken.
Arséne Wengers magiska dimension och fruktträd detta år har burit frukt på många sätt. Aldrig har väl så många unga spelare slagit igenom samtidigt? Senderos, Cesc, van Persie, Flamini. Men samtidigt har hans coachning också blivit ifrågasatt. Varför valde han inte att värva en framtida målvakt, när både budget och kraven fanns? Varför täckte han inte upp bakåt, när Gilberto och Vieira tappade det defensiva mittfältet? Med facit i hand har vi vunnit FA-cupen, men vi förlorade ligan under en 7-8 matcher av bedrövligt spel.
Vad beträffande spelet, så saknas det en alternativ lösning. När motståndarna vågar anfalla mot oss- som Spurs(faktiskt, heder åt Spurs)- men inte besitter resurser, så blir det autostrador, stora öppna landskap och Gunners härliga snabba fotboll, med snabba omställningar, fem man som löper framåt. Då mina herrar är Gunners världsmästare.
Det finns inget lag i hela världen som klarar av det spelet bättre än gamla hederliga Boring Arsenal. Vi har helt enkelt rätt folk, snabba vinthundar som bara vill framåt. Lite Greyhoundracing.
Men, när denna motståndare inte finns, typ Norwich, WBA, Southampton, Newcastle Birmningham etc och som täpper till hemåt. 11 man i försvarsblock, då saknar Gunners det alternativa. Jag saknar skott utifrån- inte bara Kolos raketer, som dock lika gärna kan hamna i nordsjön- och jag saknar individualismen. Vi har ju både Reyes, Bergkamp, van Persie med flera, men dessa blir stillastående, i den handbollsuppställning som Gunners använder. Här saknar jag alternativ. Jag saknar bananinlägg från kanterna. Varken Cole eller Lauren har bra inlägg. Vi blir på tok för lättlästa och det verkar som vi fullständigt slutar upp att springa. Laget verkar gå omkring och vänta på att Thierry Henry skall knyta färdigt högerskon, göra tre gubbar och placera den i krysset. Men riktigt så enkelt är det inte.
Vad gäller matchningen, så kan jag ibland tycka att Wenger väntar på tok för länge med byten ibland. Ser man på Mourinho, så tar han ofta beslut att plocka av spelarna i halvtid om det inte funkar. Det händer mycket sällan hos Gunners. Jag blir bitvis irriterad när det är oavgjort och Wenger kastar in en fräsch Reyes när det är åtta(8) minuter kvar. Jag tycker att vår franske maestro oftare skulle våga byta ut spelare i halvtid helt enkelt.
Jag har under året läst flertalet böcker om Arsène Wenger. Bland annat var "Wenger - the making of a legend" av Jasper Rees en fantastisk läsning. Detta ger en oerhörd insikt i den personlighet Arsène Wenger besitter och varför han agerar som han gör i offentlighet och på plan. En makalös vinnarinstinkt och en ganska introvert person. Wenger lever fotboll och hans planering av laget är fullständig. Från minsta benskyddstejp till rakning av bikinilinje. Det finns näringsmästare, fysiologer, rubbet, som dikterar minsta rörelse hos Gunners. Detta gör också att det finns mycket liten spontanitet och upplevelser hos honom. Hans byten av spelare och introduktion av Fabregas, Senderos etc är mycket mycket väl planerade. Som schakdrag hos Bobby Fischer och Garry Kasparov.
Vad vi dock har sett i år som varit mycket ovanligt är raseriutbrott mot egna spelare. Det hände vid ett tillfälle;
Robin van Persies röda kort mot Southampton. RvP fick sig en utskällning när han gick av plan. Vad han sedan fick av Wenger-den gamle läraren- i ett enskilt rum, det vetigudarna, men kan man ana att RvP fick örsprång av den gutturala förödmjukelsen. Jag undrar dock om inte Wenger, med avseende på ovanstående analys mådde ganska dåligt av det. Wenger brukar inte visa sådana känslor och jag tror också att det var mycket negativt att nedlåta sig till hamnkvartersfight med Sir Alex i den mediafight som föregick ManU matcherna. Sir Alex vann dessa och tog ett rejält nappatag om matchen också.
Gunners har varit mycket återhållsamma med värvningar under året. Den ende som tillkommit under säsongen har varit Emmnanuel Eboué. Han har inte givits mycket speltid, men ser lovande ut. Kommer som ett riktigt kraftpaket på kanten och har mycket boll i sig. De andra nya spelarna till laget har varit goda impulser och givit upphov till båda heja-rop, klapp-klapp och en och annan nedlåtande väsning. Sammantaget måste man säga att Wenger inte haft det så lätt egentligen. med Fabregas, Flamini, van Persie, Reyes, Almunia och Senderos, så har han haft sex nya spelare att arbeta in i truppen. Det har varit mödosamt och med så många nya, varav flertalet är nyupptagna Gunnersprodukter,så har jag i efterhand viss förståelse för återhållsamheten på värvningsfronten. Många managers har gjort misstagen att ge sig ut på värvarstråt för att ta sig ur kriser. ManUs åttiotal är ett klockrent exempel. Att inför året släppa Parlour, Wiltord, Kanu och Jeffers var bra val. Parlour fick en arbetshäst som ersättare i Flamini. Kanu var på klar nedgång och Jeffers har väl aldrig varit på uppgång? Wiltord hade man eventuellt kunnat behålla, men han har ju å andra sidan trilskats om han har fåt gå för långt till höger. Nja, det var nog bra i alla fall.
Som en summering får man dock anse att Arséne Wenger är och förblir en hjälte vad beträffar sin coach-stil. Hans mastermind skördar frukter och den bredd vi kommer att ha i truppen till sösongen 2005/2006 kommer att vara enastående. Överallt kommer det att finnas två spelare per postion med mycket bra erfarenhet av premier league. Det är fantastiskt.
Årets insats får betraktas som klart godkänt, om ändå inget
riktigt mästarstycke. Sammantaget med valen att lyfta fram yngre spelare, FA-cupsegern och det bitvis ohyggligt vackra spelet så ger vi Wengers coachning av laget en åtta av tio. Vi ser fram emot en ny Wengerdimension nästa säsong.
