Klass, historia och stil *Re-publicerad*
Denna krönika kommer att vara i gnälligaste laget men det får ni leva med. För ärligt talat så har jag fått nog och det måste ner på pränt. Re-publicerad pga kraftigt artikelflöde.
Jag har skrivit en del under min tid här på SvenskaFans och många gånger varit en gnällig jävel. Framförallt har jag vid ett flertal tillfällen kritiserat FA och deras behandling av utdömandet av avstängningar och böter via videoupptagningar. Jag har gjort jämförelser med andra situationer som sett likadana ut men som involverat andra lag. Och hur utgången av likadana handligar varit totalt olika.
När jag skrivit dessa krönikor så har det de flesta gångerna kommit busslaster med antagonister som stått utanför mitt hus och skanderat diverse smädelser och dylika icke rumsrena saker. Jag har vant mig med tiden. Det är sådant man får stå ut med för att man är kritisk. Men man måste också kunna se någorlunda objektivt. Jag hävdade aldrig att Arsenal-spelare var utan skuld och Martin Keown var det definitivt inte. Det enda jag gjorde var att påpeka att det fanns liknande situationer, men som bedömdes annorlunda eller inte alls. Arsenals spelare var inga änglar i alldeles för många av fallen. Och det påstod jag aldrig heller. Man kan faktiskt vara enögd men samtidigt objektiv.
Därför är det så intressant att både se och höra hur Chelsea-folket reagerat på Ashley Cole-härvan. De anser sig i stort vara orättvist behandlade och tycker inte att de gjort något fel. Jaså, inte?! Och böterna var alldeles uppåt väggarna. Jaha? Hur straffar man någon som har ändlösa tillgångar?
Vi har stått ut med anklagelser om att hela affären är Arsenals fel. Jaså? Hur då? Jo det var fel av Arsenal att anmäla Chelsea till FA och Premier League. Alltsammans hade kommit ut ändå då både News of the World och The Sun hade släppt hela storyn och hade Arsenal inte gjort något hade man stått där och sett tandlösa ut. Jag förstår inte hur de kan anse sig vara utom skuld. Ungefär som att köra rattfull och för fort och ändå inte anse sig skyldig när man kört på en annan människa. Denne gick ju rakt ut i vägen...
Droppen som fick bägaren att rinna över var ändå den krönika som Chelsea-sidan här på SvenskaFans publicerade under torsdagen. Så mycket dravel på så många sidor. Krävs en del för att plita ner det minsann. Att det dessutom var fullt av faktafel och insinuationer gör inte saken bättre.
Det är helt korrekt att Arsenal har tilldömts ett straff om transferembargo om man skulle begå samma brott igen. Vad gjorde man? Jo man värvade Quincy Owusu-Abeyie genom en agent som inte hade korrekt licens. Dumt, korkat osv. Quincy var kontraktslös så att jämföra det med Cole-affären är inte ens en tillstymmels till rätt. Dessutom har Arsenal inte gjort några fel vad gäller affärerna med Francesc Fabregas och Mathieu Flamini. Att båda deras klubbar ilsknar till när någon värvar deras talangfulla spelare är inte så konstigt, men ingen av dem stod under kontrakt och båda klubbarna har fått den ersättning de skall ha eftersom de fostrat spelarna.
Chelsea har otillåtet pratat med Cole, Rio Ferdinand. Två spelare som står under kontrakt. Vi har Mikel-affären och dessutom har den haft en annan spelare från Mikels klubb Lyn på provspel och som de inte skickade tillbaka efter att provspelstiden upphört. Bara där har vi fyra stycken klara överträdelser begångna av Chelsea. För vem tror egentligen på att sammanstötningen med Ferdinand var en slump?
Chelsea-fansen väljer att tro på folk som vid upprepade tillfällen visat sig vara lögnare. Jag har inte följt Arnesen-affären men när någon från deras klubb påstår att de tagit kontakt med Tottenham en och en halv vecka innan alltsammans uppdagades så har jag svårt att tro på det. Både Peter Kenyon och Jose Mourinho ljög vid ett flertal tillfällen om att de inte träffat Cole och gång efter annan har de skämt ut sig och sin klubb genom ett dåligt uppträdande. Mourinho hyllas som en gentleman och en sportsligt kille men det är inte den uppfattningen man fått efter dennes första säsong i England.
Arsene Wenger må vara en dålig förlorare som inte vill dricka vin med Alex Ferguson. Varför skulle han egentligen göra det? De två har under Wengers tid i England varit rivaler till ligatiteln år efter år och jag hade nog blivit irriterad om jag läst att han delat en flaska vin med sin rival efter en förlust. En bra tränare är en dålig förlorare.
Chelsea, Kenyon och Mourinho har gjort fel, men det är Arsenals fel.
Det har blivit så tydligt att Chelsea är en klubb utan någon som helst klass. Och vilken annan uppfattning kan man få efter deras beteenden den gångna säsongen. Att de dessutom anser sig vara utom skuld vid de flesta tillfällen gör hela saken än mer skrattretande.
Känns beklämmande att vi som klubb blir anklagade för att inte ha historia och att det på något vis skulle bevisas genom det kommande stadiumbytet. Man saknar inte historia för att man byter arena och att vi en gång för 100 år sedan bytte namn. So what?! Alltsammans hände på 1800-talet. Big deal! Det gör ju inte att man saknar historia. Snarare så att det ingår i ens historia och framförallt då det hände för så länge sedan. Wenger och klubben har byggt upp denna möjlighet att bygga en större arena genom framgång som kommit genom hårt arbete och en strävan att utveckla klubben till något stort. Framgång genom arbete och inte på artificiell väg. Det är knappast att sakna historia för att man har en strävan.
Liverpool har varit det framgångsrikaste laget och mycket på grund av det har de en fantastiskt historia. Självklart har det medfört att de har supportrar som hoppade på tåget för en herrans massa år sedan, men de vann sina titlar genom hårt arbete och en strävan. Och de byggde sin klubb genom framgång och pengarna har de förtjänat på grund av framgång. Inte på artificiell väg. Det är skillnad på att göra rätt för sina framgångar än att köpa dem. För att Chelsea inte skulle ha köpt sin titel är bara ren och skär förnekelse. Utan pengarna hade de gått samma väg som Leeds. Det går dock inte att ta ifrån dem att de genom en kontinuerlig form vann ligan. Men utan värvningarna hade det aldrig varit möjligt.
Nej vi är inte ett dugg avundsjuka. Detta har blivit ett mantra som Chelsea-fansen upprepar så fort vi är det minsta kritiska. Jag är inte ett dugg avundsjuk på att de har pengar. Varför skulle man vara det? Vi har byggt upp våra tillgångar och tjänat dem genom framgång. Det gör mig bra mycket stoltare än om vi haft en kassako att tillgå.
Och oavsett vad Chelsea-fansen säger så har vi klass, historia och stil. Till skillnad från vissa andra.
