Gooners Guide till Silly Season - Del 2
Först måste vi reda ut vilka som har bjudits in till dansen och som nu cirkulerar rotundan. Det finns som jag ser det 5 aktörer: Spelare, agenter, klubbledningar, media och fans.
Låt dansen börja
Spelarna främsta mål är att tjäna mer pengar.
Tänk inte ens tanken att en proffsspelare i dagens fotbollseuropa älskar sin klubb som vi gör. Där finns säkerligen sådana spelare, men som supporter gör man bäst i att utgå från att spelare är pengakåta legoknektar som glatt skulle sälja sin själ och sin mor till den som betalar bäst.
Som supporter gör man alltså bäst i att ha denna utgångspunkt, klarar man det så har man goda förutsättningar att överleva fram till augusti utan att ha åsamkat för stor skada på familj, vänner och det egna psykiska välbefinnandet.
Så hur går det då till när en spelare trampar upp på dansgolvet? Jo, de vet ju att runt omkring står potentiella feta lönekuvert, de vet att agenter, klubbar står runt omkring och tittar på varenda steg, varenda trick de kan visa upp. Nu gäller det att visa upp sig.
Man tar då raska steg fram till något lösaktigt medialuder och bjuder upp.
Media är den perfekta danspartnern för en spelare, de är pinsamt lätta att smörja och de kan linda hela supportervärlden runt sitt finger med en fet rubrik och en skandalös nyhetsartikel.
Allt man som spelare behöver göra är att bjuda upp, man viskar diskret några väl valda ord i örat och kanske ett litet förföriskt nafs i örsnibben och man har säkrat en plats på löpsedlarna dagen efter. Mission accomplished.
Agenten står vid sidan om, helst en bit från dansgolvet, smuttande på en 25-årig Macallan. Hans arbete består av att bjuda in andra agenter att sätta sig vid hans bord, eller i baren. Helst ska hans säte vara på det minst upplysta stället i hela salongen.
Agenten gillar inte rampljuset, han gillar inte att synas. Han vet att han är skurken i dramat och sanna skurkar håller sig i bakgrunden. Det är bara att titta på vilken B-rulle som helst, skurken är diskret, planerande, lömsk och hemlig.
Agentens jobb är nu att få en annan agent intresserad av hans spelare. Det är en enkel match.
Agentens första steg togs redan kvällen innan balen då han instruerade sin spelare i förförandets konst, beskrivet i stycket ovan. Då spelaren, intet ont anande, litar på sin agent och kör sin förförelsedans med media så tar agenten sitt andra steg och bjuder en agent från ett konkurrerande stall på en fin cognac och en lätt vink om att hans spelare är till salu.
"Se bara hur han dansar"
När löpsedlarna postas dagen efter så slår fällan igen. Konkurrentagenten som imponerad såg på dansen dagen innan får sin förhoppning om att spelaren faktiskt är till salu bekräftad. Löpsedlar ljuger aldrig. Och om de skulle göra det så spelar det ingen roll, spelaren har sålt sin själ och media har fångat hela storyn för alla att se. Inklusive spelarens klubb och fans.
I det här skedet så spelar det ingen roll om storyn är sann eller inte. Spelaren har dansat, agenten har spelat sina kort brilliant.
Klubbledningen vaknar upp dagen efter, de går för övrigt aldrig på dans, och slår upp morgontidningen och får se helsidebilder på sin ”lojala” spelare med tungan långt ner i halsen på ett lösaktigt medialuder medan agenter skålar i bakgrunden.
Ett krismöte senare och man kontaktar tidningen och förnekar allt. Man ber sin webmaster att posta en artikel på klubbens hemsida där spelaren i fråga dyrt och heligt förklarar sin oändliga kärlek och lojalitet till klubben.
Sedan ringer man upp spelaren och frågar vad 17 som har hänt.
I detta skede spelar spelaren ut sina kort där han pressar sin klubb på mer pengar.
Detta kan man göra på olika sätt, antingen pressar man sin lön upp i taket, eller så hotar man med att gå till en annan klubb, vilket även det leder till bättre kontraktsförmåner i form av en fetare lönecheck.
Som ni minns så är spelarens främsta målsättning att tjäna mer pengar. I det här skedet så har spelaren sin starkaste stund och bästa chans att få till det.
Klubbledningen är rädda att förlora sin stjärna och betalar gärna lite mer för att få behålla honom. De vet att om de inte pröjsar så kan spelaren lämna. Det stod ju t o m i tidningen i morse.
Spelaren vet att antingen får han bättre lön, eller så byter han klubb och får bättre lön. Hur kan han förlora?
I vissa fall så förlorar han inte. Klubben höjer hans lön och spelet är över. Agenten gnuggar händerna då hans provision just sköt i höjden. Spelaren är även han nöjd då lönekuvertet blev dubbelt så tjockt, allt han behövde göra var att dansa med rätt mediahora. Simple money.
Men ibland slår det bakut. Klubben vägrar. Kanske man anser att spelaren inte är värd pengarna, eller så gillar de inte illojaliteten som spelaren visat upp.
Har nu agenten slarvat så riskerar spelaren att hamna i onåd med egna klubben och samtidigt inte ha andra alternativ utom sämre kontrakt. Då gick det fel. Taskigt av agenten att inte informera sin spelare om den möjligheten.
Det finns givetvis fall där spelaren faktiskt inte har dansat utan har blivit utsatt för en jornalist som i avsaknad av spelare att dansa med, helt enkelt pulat ihop lite schyssta bilder i Photoshop och publicerat artikeln ändå.
I de fallen så blåser det för det mesta bort ganska snart, men inte förrän fans fått säga sitt om förrädare och pengakåta horor till spelare i diverse krönikor och supporterforum.
Trots det, en spelare som inte dansat, klarar sig oftast helskinnad.
En spelare som HAR dansat kanske får högre lön, kanske inte. Men i alla fall där en spelare bjudit upp till dans,så förlorar spelaren. Oavsett vad lönechecken säger.
Den typen av spelare har offentligt visat upp sin låga karaktär och sitt illojala beteende kommer att följa spelaren genom resten av hans karriär. Han får dessutom ett antal miljoner hemmasupportrar att hata honom för all framtid.
Var det värt pengarna?
Ja, säger en lågutbildad vänsterback från norra London.
Fansen då? Stackars oss. Som beskrivet tidigare så är vi beroende. Vi är junkies. Vi sväljer precis vad som helst för att stilla abstinensen.
Varje story ger oss en stunds rush och för varje sådan fix så kommer nästa års premiär närmare.
Silly Season är ett måste, vi hatar det men skulle inte överleva utan det.
Därför är Silly Season, med alla sina brister, trots allt bra. Bara man inte tror på det.
Som slutkläm i denna guide är det av yttersta vikt att påpeka att ovanstående beskrivna scenarios endast är en bråkdel av alla olika möjliga saker som kan hända under Silly Season.
Det viktiga att veta som fan är dock detta:
Allt ni läser är dumt. Allt ni hör är dumt. Det är Silly.
En Silly Silly Season.
Vill avsluta dagens lilla guide med ett citat som passar alldeles utmärkt in i Silly Season-säsongen:
”It all seems so stupid, it makes me want to give up,
but why should I give up, when it all seems so stupid?”
– Martin L. Gore, Depeche Mode, 1983.
