Dagen Efter: Fara på taket efter två matcher?
Är det lika bra att avsluta säsongen här och nu? Vi förlorade ju. Olyckskorparna verkar i alla fall anse det.
Dagen efter kommer troligtvis att bli en följetong här på London N5 där jag just dagen efter en match eller kanske någon större händelse ger min syn på saker och ting. Kanske gnäller av mig en aning eller gnäller på de som gnäller. Vem vet? Det får tiden utvisa.
Ungefär ett dygn efter gårdagens match så kraxar fortfarande olyckskorparna lika undergångslikt som precis efter matchen. Ska man tro på dem är det lika bra att lägga ner säsongen - för herrejösses det har redan spelats två matcher varav man vunnit den ena och förlorat den andra. En förlust! Packa ihop prylarna och gå i ide, det här håller inte.
Kraxandet innehåller smädelser mot spelare som tidigare hyllats in absurdum. Thierry Henry och Robert Pires är väl i stort de två som mottagit mest kritik. Och det intressanta är med vilken ton kritiken utropas. "Henry är KASS!", "Henry suger!", "Sälj honom till Barca han vill ändå spela där!" och andra kanske inte så väl valda ord och uttryck.
I mina ögon är detta en ganska sorglig syn. Och det gör en smula ont i själen att läsa det. Visst har man rätt att lätta sitt hjärta men det bör ändå finnas lite rim och reson bakom uttrycken. Man kan kritisera sakligt.
Ibland undrar man faktiskt om inte en del vill att det ska gå dåligt för att de ska kunna få utlopp för sina negativiteter. Detta gör mig så trött. Men en del kanske lever för att vara pessimister. Ja, vad vet jag. Kanske är det så, det verkar åtminstone vara fallet.
Var nu Henry så dålig som påstås? Nej, inte direkt, men han var heller inte så bra som vi vet att han brukar vara. Han förtjänar dock inte att kölhalas, rullas i fjädrar eller andra lämliga straff som skulle kunna utmätas. Henry hade en mindre bra dag på jobbet. Var det endast hans fel? Nej, inte direkt. Den taktik som Arsene Wenger lagt upp gick i kras när Fredrik Ljungberg blev skadad och utbytt, efter en onödig tackling av Asier del Horno.
Vem är det som bestämmer hur nära reklamskyltarna ska stå? Och vem är det som gräver de där små "dikena" (nedsänkningarna) bakom kortlinjen? Old Trafford har ett än djupare dike bakom mål. Kölhalning på personerna ansvariga för detta. Tänkte de aldrig på att spelarna kan komma farandes och inte hinna stanna.
När Ljungberg blev skadad vart Wenger tvungen att skifta om i positionerna och det blev en aning sönderryckt. Det bästa alternativet hade varit att ta in Duracell-kaninen Mathieu Flamini och låta honom dela det defensiva arbetet med Gilberto och Francesc Fabregas och låta Pires och Alexander Hleb inta kanterna i fria roller där de kan byta position och "vandra" in i plan. Och Henry kunde koncentrera sig på den centrala forwardspositionen. Hade inte det funkat så kunde man bara byta in Robin van Persie i andra halvlek mot antingen Fabregas eller Pires.
Den enda kritiken mot Henry som känns befogad är att han ack så sällan kan hålla sig centralt. Detta "vandrande" ut mot vänsterkanten börjar bli förutsägbart. Och att Henry inte befinner sig centralt syns också tydligt när en del anfall närmar sig staffområdet. Var befinner sig Henry? Jo, antingen på vänsterkanten eller så 30 meter UTANFÖR straffområdet. Jag vet inte varför det är så, men Wenger borde se det. Vi gör ju det.
Hindrar kaptensbindeln Henrys spel?
För att ta ett annat exempel på detta så bad Färjestads Jörgen Jönsson för någon säsong sedan att få bli av med kaptensrollen då han kände att ansvaret det innebar att vara kapten påverkade hans prestation på isen. Kan det vara det som hänt med Henry? Tar Henry mentalt på sig ett för stort ansvar?
Pires är en annan spelare som fått kritik så det räcker och blir över. Kan man lagra kritik om det blir över? Hur förpackar man den? Plastpåsar, små Tupperware-backar eller kartong? Jag tycker inte att Pires varit så dålig som han påstås ha varit. När Arsenals spel blir stillastående så blir också Pires spel lidande. Pires register utnyttjas bäst när man spelar med fart. Mot handbollsförsvarstaktik som det Chelsea återigen anammar så öppnas sällan möjligheten att komma med fart i anfallen.
Chelsea var knappt tillstymmelsen till bättre än Arsenal igår. De fick ett turligt mål det var allt. Två uteblivna straffar för Arsenals del hade kunnat ändra matchbilden om de blivit realitet. Nu blev de inte det och domaren Graham Poll fortsätter att vara lika kontroversiell som han är hyllad. Konstigt att ingen märker att han gör ödesdigra misstag.
Kanske kunde han titta på matchen en gång till och degradera upp en av handssituationerna till en straff? Kanske kan han degradera den missade offsiden till en offside så att målet blir bortdömt? Fast det är klart, det händer bara när en domare anser att han visat ut en spelare felaktigt trots att det var korrekt. England är märkligt och FIFA är mindre glada.
Vi var inte sämre än Chelsea igår och höll jag på Chelsea (herregud vilken tur att man inte gör det) så skulle jag tycka att det är en aning pinsamt att man inte spelar bättre än man gör efter att ha spenderat så mycket på spelarköp. Intressant är att Jose Mourinho spenderat dubbelt så mycket under 12 månader som Wenger gjort under sin 500 matcher långa tid i Arsenal. Tre spelare på Chelseas bänk igår kostade dubbelt så mycket som Arsenals startelva igår.
Detta faktum gjorde att jag kände mig smått lycklig när jag idag såg matchen igen. Det finns en del som pengar inte kan köpa.
Ska vi lämna laget vind för våg bara för att vi förlorat en match av två i säsongsinledningen? Nej knappast. De som inte kan bita ihop och supporta laget ändå och trots sommarens uteblivna värvningar kan antingen byta till Chelsea eller låsa in sig med FootballManager tills nästa säsong. "Stand by your man" sjöng Tammy Wynette och det är det vi ska göra.
Nu tar vi nya tag mot Fulham på onsdag och står bakom vårt lag. I vårt och torrt. Världen har faktiskt inte gått under.
Stand by your team, blir Dagen Efters budskap måndagen den 22 augusti.
