André Santos; Du är inte värdig nog att representera Arsenal längre!
Arsenaltröjan är mitt finaste klädesplagg. Inför varenda match går jag fram till spegeln, Arsenaltröjan på, och sneglar på klubbmärket ett tag. Sedan kysser jag det, dunkar lite på bröstet, sätter mig framför TVn eller på plats och känner mig så oerhörd stolt. Stolt att få äran att vara en Gooner, att få bära den tröjan som innehåller så jäkla mycket historia. Men ifall det är spelare som Santos som representerar tröjan idag så vill jag inte längre ha på den.
Det var efter en missad straff av Rooney domaren blåste av för halvtidspaus på Old Trafford under antagonistmatchen. Suppportrarna på plats hade säkert Readingmatchen färskt i minnet när spelarna plötsligt började kämpa för klubben, namnet, färgerna och fansen vilket tillslut ledde till en magisk vändning. Den tanken hade iallafall jag - att matchen var långt ifrån över och jag trodde med all sannolikhet att det spelades upp i spelarnas huvud också. Ack vad fel jag hade.
Som tur var hade jag ingen aning om det inträffade utan jag halvsatte mig i soffan igen lagom till den andra halvleken. Ni vet, inte sätter sig och njuter utan sitter på helspänn - redo att resa sig upp och skrika ut sin frustration eller glädje vid domslut eller mål. Under hela andra halvlek hade jag hoppet uppe, jag visste att det alltid fanns en chans för en vändning med den fantastiska Arsenalkänslan och även när Manchester United lade 2-0 i mitten av halvleken så slog det mig aldrig att det var över.
Lite visste jag då att Arsenals vänsterback, en fullständigt värdelös sådan också under hela matchen, gick in till pausvila med en tanke och önskan - att få Arsenals största svikare genom alla tiders tröja, ni vet den där anfallaren med nummer tjugo på ryggen i United.
André Santos; Förstår du vad du har gjort? Under en av säsongens allra viktigaste matcher för klubben och supportrarna där resultatet är viktigare än liv och död - på riktigt - visar du total respektlöshet åt klubben du representerar, för tröjan du spelar i och för supportrarna du spelar för. I den Arsenaltröjan du spelade i idag har hundratals storheter spelat i med största möjliga respekt och ära - spelare och ledare som är tusen gånger större än vad Robin van Persie någonsin kan bli. Att du mitt på plan, framför miljoner tvtittare så äckligt sprang ikapp van Persie för att få byta tröjan innan ens matchen var färdigspelad är det värsta jag någonsin varit med om och det går inte att försvara sig för det. Du prioriterade en souvenir framför vår kärlek och framför Arsenal FC för att få en tröja av någon som säkerligen knappt vet vad du heter. Du kommer aldrig mer respekteras av mig och jag kommer aldrig mer se dig som en Arsenal representant någonsin - du är inte värd den äran längre.
När jag läser böcker om hur det var i Arsenal under pre-war-tiden, på 70- 80- och 90-tal blir jag så berörd - där gav spelarna allting för klubben och supportrarna. Samtidigt gör det mig så enormt ledsen att jag inte fick uppleva den eran när spelarna gjorde det - utan har fått växa upp med spelare på Ashley Cole, Emmanuel Adebayor, Samir Nasri, Robin van Persie och nu även André Santos.
Det finns en extremt läcker retrotröja som man kan köpa i Arsenalshopen från 1970 - när allt var som man vill att det ska vara nu. Den kommer jag köpa så snabbt som attan och skänka alla profiler från förr som lirat för Arsenal FC en tanke. Den tröjan jag har på mig nu och den från ifjol som tryckte Robin van Persie på betyder inte längre ett skit.
// Oerhörd bitter supporter
