Lagbanner
Arsenal 2 - 1 Barcelona (0-1) Arise, Sir Jack of Wilshere
Arsenal-DNA.

Arsenal 2 - 1 Barcelona (0-1) Arise, Sir Jack of Wilshere

De två främsta fanbärarna för anfallsinriktad fotboll, Arsenal och Barcelona, drabbade samman i vad som blev en fantastiskt underhållande fotbollsmatch. Efter en dramatisk upphämtning av Arsenal är nu returen den 8e mars fortfarande vidöppen.

Arsenal mot Barcelona. Smaka på den ett tag. Låt stavelserna rulla ut för tungan och gurgla det sen med munskölj. Detta är matchen med stort M, gott folk. Matchen som får romantikerna och puristerna att mysa. Utöver målgarantin och Europas mest estetiskt lagda fotbollslag på samma plan så finns det ytterligare dimensioner; hela Cesc-historien, för att nämna en. Ska du bara se en match detta kalenderår – se då för Guds skull till att det blir denna

Färdighypat? Bra. Laguttagningar nästa. Nasris vara eller icke vara var länge debatterat men han fanns slutligen med från start. När det beskedet kom var det bara att förtränga förra säsongens möten då man gamblade på Arshavins och Gallas hälsa med hemska konsekvenser och hoppas att han, frisk eller ej, kunde följa de oundvikliga löpningarna från Dani Alves (något som totalt ignorerades förra säsongen). Förutom Nasri var startelvan 100%igt förutsägbar.

För Barcelonas del var det bara Puyol som saknades. Abidal tog mittbacksplatsen i ett försök att hålla Milito så långt bort från speltid som möjligt så Maxwell, Theo Walcotts polare, fick spela vänsterback.

Första halvlek

Vad Arsenal gjorde utan bollen under matchen skulle ha enorm betydelse för utgången. Förra året var man blott åskådare. Ett gäng rädda fotbollsspelare som visade på tok för mycket respekt och som spelade mot motståndarnas rykte lika mycket som deras lag. Den här gången fick det inte upprepas, och visst verkade det finnas en plan i försvarsspelet. Inte varje gång man kan säga det.

Det var verkligen anmärkningsvärt hur osannolikt kompakt och smalt Arsenals lag var i försvarsspelet, kombinerat med en försvarslinje som var satt högt uppe på egen planhalva. Walcott och Nasri spelade oerhört centralt utan boll, nästan som centrala mittfältare, vilket lämnade Barcelonas ytterback på den bortre sidan helt fri – ibland båda två fria ifall bollen spelades genom mitten. Ett klart taktiskt drag av Wenger som således lät Barcelona spela bollen på kanterna och runt laget istället för rakt igenom. Inte för djupt, för då blir du nerpassad i brygga, och så lite ytor som möjligt mellan linjerna. Kändes ganska tryggt.

Det var också ett aggressivt spelande Arsenal som vaskade fram den första farligheten. Walcott dansade sin väg mellan Barcelonaspelare innan han hittade Cesc vid straffområdsgränsen som i sin tur chippade bollen över bortaförsvaret till van Persie, som ur snäv vinkel och med Pique tätt intill inte kunde göra annat än att dundra bollen på Valdes. Mentalt viktigt med första chansen. Nästa skulle dock falla till Barcelona. Iniesta snappade upp en pass av Song, hittade Messi som släppte tillbaka till Villa på ett, fick tillbaka i djupet, men missade sen sin chipp, helt fri med målvakten.

Föga förvånande var det fördel i bollinnehav för Barcelona. Arsenal kontrade dock hyperfarligt vid flera tillfällen. Vid ett sådant tillfälle spelade Walcott till Fábregas som, på väg ur skottvinkel, valde att försöka nå van Persie men Abidal hann emellan. Två gyllene chanser missade för hemmalaget, men det visade att gästerna åtminstone inte var osårbara. Arsenals ineffektivitet stod dem dyrt efter 25 spelade minuter när Messi kom loss och hittade fram med bollen till en djupledslöpande Villa som i sin tur kyligt rullade bollen mellan benen på Szczesny för 0-1. Ett potentiellt avgörande bortamål. Det verkade däremot inte som att luften gick ur hemmalaget då de konstruerade ytterligare ett rappt anfall kort därefter som slutade med att Wilshere hittade van Persie till vänster i straffområdet men holländaren tog en touch för mycket, Abidal hann skära av det mesta av skottvinkeln, och skottet gick utanför.

Den där Messi var alltid farlig de få gånger han kunde löpa rättvänt mot Arsenalförsvaret och det var klar katalansk fördel i bollinnehav – inte konstigt då de funderat på att byta namn till Passningsfetisch BK – men någon utskåpning var det inte. Jämn fördelning av målchanser och mycket av Barcas bollinnehav var i relativt ofarliga zoner.

Andra halvlek

I andra tryckte man upp ytterligare en aning, ökade intensiteten i pressen något och fick också ut mer som en följd. Wilshere, som var strålande för dagen, vände bort en Barcaspelare, drev mot försvaret, väggade med Cesc men fick inte till mer än att tamt skott på Valdes. Även Eboue var mer äventyrlig under den andra halvleken och hans inlägg vaskade fram en del småfarligheter och hörnor. Denna lilla ökning i risktagning öppnade också upp Arsenal någorlunda bakåt. Messi fick en dubbelchans då han väggat sig lös på mitten. Hans första skott blockerades av Koscielny, Eboue slarvade sen när bollen kom till honom och Iniesta spelade fram Messi i ett jättebra läge – 60,000 på Emirates med hjärtat i halsgropen – men det blev ytterligare en okaraktäristisk miss av Messi, denna gången utanför. Jag kunde vid denna tidpunkt inte bestämma mig för om han bara hade en dålig dag eller om han övat på en Jermain Defoe-imitation som han ville visa omvärlden. Jag var i alla fall tacksam, vilket som.

I förra årets möte verkade Barcelona tappa lite konditionsmässigt de sista 20 minuterna, så med en skör ettmålsledning fanns alltid hoppet. Kvitteringen skulle också komma. Guardiola tog av Villa och stoppade in Keita (med ett öga på Eboues härjande på högerkanten möjligtvis?) och Wenger tog ut Song och stoppade in Arshavin. Nasri flyttade in centralt. Det var också Arshavin som jobbade fram bollen till Clichy som, med fel fot, spelade fram van Persie på ett sätt som gjort Xavi själv avundsjuk och var det någon spelare som ställt in siktet under matchens gång var det van Persie. Ur nästan obefintlig vinkel tittade han upp mot inbytte Bendnter, Valdes tog betet, tjuvade utåt någon meter, och van Persie dundrade in bollen intill första stolpen där en målvakt bör befinna sig. Smågenialiskt, fräckt och ack så viktigt! 1-1 med dryga 15 kvar.

Arsenals andra kom till på fantastiskt vis. Koscielny redde upp en Barcelona-farlighet och hittade Bendtner. Därifrån gick bollen som på ett snöre, precis som för Arsenals andra mål mot Wolves i helgen. Bendtner-Wilshere-Fábregas. Vår kapten tog en touch, kände av hur spindelsinnet plingade till och slog en magisk djupledare direkt till Nasri som påbörjat löpningen tidigt. Nasri vände inåt, tittade upp, såg hur Arshavin kom ångandes och serverade honom en macka med den ryskaste av kaviar på som den lille Tsaren inte kunde göra annat än att passa in i målet bakom en skymd Valdes. Emirates exploderade. Vardagsrum över hela Europa exploderade. Comebacken mot världens bästa lag var fullbordad.

Om det demonstrerade vad Arshavin bidrar med framåt så demonstrerade han strax därefter också varför han inte startade. Alves löpte in bakom Clichy och den här gången följde Arshavin med löpningen men hans försök till hemåtnick var patetisk och träffade bland annat handen på honom själv. Ett desperat Arsenalförsvar och Szczesny redde dock upp situationen. När domaren bara la till 2 tilläggsminuter önskade nog Barcelona att de inte behövde slå 900 passningar innan de tagit sig framåt 15 meter. Arsenal höll ut och fullbordade således en av de finaste kvällarna någonsin på Emirates.

Sammanfattning

Det taktiska satt för Wenger idag. Allt från ursprungsstrategin, till halvtidssnacket till bytena. Hela laget stod för en hjälteinsats. Mot Barcelona måste man ofta ta till någon sorts extremtaktik. Antingen parkera spelarbussen som Inter eller spela med en hög och intensiv press. Espanyol brukar försöka sig på det sistnämnda och åkte senast på en 0-5 förnedring på hemmaplan då Messis rörelse skapat stora hål i backlinjen, efter att en mittback markerat honom tätt hela vägen, som sedan Villa och Pedro utnyttjat och således fått 30 meter för sig själva fria med målvakten. Det var påtagligt hur ofta Messi kom extremt djupt under den första halvleken. Koscielny och Djourou skötte detta väl genom att inte följa med honom, då han som central anfallare (falsk 9a, om vi ska använda den rätta terminologin) räknas som mittbackarnas skyldighet, utan passade honom istället vidare till mittfältet.

Matchen levde upp till förväntningarna. Många målchanser, en teknisk nivå som genomgående var extremt hög och flertalet individuella prestationer. Det är bara halvtid i åttondelen, men detta var onekligen en jätteskön vinst som det inte är någon skam att njuta av. Returen spelas den 8e mars – vågar man hoppas?

Spelarbetyg 1-6

Wojciech Szczesny 4 – PL-debut mot Man U och CL-debut mot Barcelona. Det är något speciellt med killen. Inga fel alls på prestationen. Kommer ut tidigt, gör sig stor och sätter igång spelet fint.

Emmanuel Eboue 4 – Jag personligen var orolig över koncentrationen men den var nästintill fläckfri från Eboues sida. Bra med bollen – den offensivare av de två ytterbackarna. Hade inte mycket i 1mot1-väg då Villa letade sig in centralt och Maxwell var konservativ pga Walcotts närvaro.

Johan Djourou 3 – Några misstag som kunde blivit ödesdigra drar ner betyget. Hans första mänskliga insats på lång, lång tid.

Laurent Koscielny 6 – Absolut felfri. Hans bästa match i Arsenaltröjan. Verkade se Messi och Pedro som en avkopplande omväxling från 100kgs-klumparna han stångas med i PL.

Gaël Clichy 4 – Extremt otacksamt läge – ofta 3 mot 1 på sin kant. Nasri släppte Alves gång på gång men Clichy satte inte en fot fel förutom vid målet då han, förvisso i en komplicerad situation, är en halvmeter bakom resten av backlinjen. Sparsamt med offensiva löpningar, men trots det en fantastisk framspelning till kvitteringen.

Alex Song 3 – Drog på sig en varning tidigt och var osäker efter det. I Premier League hade han kommit undan, här drog han på sig mängder av frisparkar. Tydligt den minst bollskickliga mittfältaren på planen. Förvisso ingen skam.

Jack Wilshere 6 – 19 år och ställs emot världens bästa mittfält. Vad gör han? Han står ut. Efter timmen spelad var han den enda spelaren med 100 passningsprocent. Såg första felpassen i matchminut 87. Springer, pressar, dribblar, skjuter. Legendstatus på g.

Cesc Fábregas 4 – Förbättrar sig avsevärt efter en dålig första halvlek. En del synliga slarvfel men var konstant spelbar och passningen i uppbyggnaden till det andra målet är nästan värd betyget i sig. Drev på laget och eldade igång publiken. Kaptensinsats.

Theo Walcott 3 – Hans roll passade honom inte riktigt. Kom inte bakom försvaret en enda gång. Är däremot inblandad i mycket och oroar ständigt med snabba omställningar. Bra arbetsinsats.

Robin van Persie 4 – Spelade sin roll mycket bra och var alltid tillgänglig för en ut-boll från Barcapressen. Som alltid klok med bollen och hade många skott, varav ett i mål. Största hotet mot Barcelonaförsvaret matchen igenom.

Samir Nasri 3 – En bra insats med tanke på frånvaron. Orkade 90 minuter men maskade en hel del med försvarsarbetet, framför allt när det gällde att följa Alves på utsidan om Clichy.

Andrey Arshavin 3,5 – Mycket kyligt avslut – nästan katastrof på slutet. Har dock en bild på sig själv på undertröjan. Genistämpel på den.

Nicklas Bendtner – Rör inte bollen mycket under sitt inhopp. Startar dock kontringen till mål nummer 2. Lär ta åt sig 100% av äran för vinsten.

Axel Skog2011-02-17 06:59:00
Author

Fler artiklar om Arsenal

Summan av året