Arsenal – Milan 3–0 (3–0)
En heroisk första halvlek tände hoppet. Men trots att Arsenal tog hem sin tredje raka seger blev det respass i Champions League mot Milan.
Det handlade om hjärta på förhand. Efter en svag bortamatch mot Milan, där italienarna vann med klara 4–0, var Arsenal redan uträknade. Inte skulle det gå att vända en sådan förlust och ta sig vidare i Champions League.
”Allting är möjligt”, sa Wenger inför returmötet på Emirates. ”Vi har ingenting att förlora. Jag kanske kommer att köra med fem anfallare”, fortsatte en nestor på skojhumör. Och visst var det positiva tongångar inför matchen. Fansen ville se hjärta, spelarna lovade att de skulle få se det. Och Wenger, ja, för honom kunde Mission Impossible lika gärna få vara Mission Possible.
Arsenal kom till mötet med två starka vinster mot Tottenham (5–2) och Liverpool (2–1) i ligaspelet. Efter en svacka med förluster mot just Milan och Sunderland (0–2) i FA-cupen hade The Gunners visat prov på mental styrka och vilja. Vi ska inte glömma att vi låg under med 0–2 mot Tottenham i halvtid.
På Emirates var målsättningen klar. Full fart, kör i vind och hoppas på att bollarna ska trilla in. Vi hade ingenting att förlora, det såg dystert ut, men någonstans långt därinne hade någon satt glöd i hoppet.
Första halvlek:
Arsenal rivstartade direkt. Med en offensiv uppställning, där ”Oxen” tagit plats på det inre mittfältet, visade spelarna omgående att de ville trycka tillbaka Milan och gnugga in en balja. Full fart på flankerna. Redan efter två minuter frispelade Rosicky en Walcott på tå som dock var en halvmeter offside. The Gunners fann likväl sitt momentum tidigt. Bara 7 minuter in slog Alex Oxlade-Chamberlain en perfekt hörna som Koscielny enkelt kunde knoppa in efter en härlig variant där Milans förvirrade backlinje töjdes ut och spräcktes. 1–0 Arsenal. Visst brann hoppet där någonstans.
Trycket fortsatte intensivt även efter målet. Koscielny tycktes ha plockat ner Zlatan i sin ficka redan innan avspark – och vår svenske Kapten Krok sprang offside efter offside. Ett klockrent mittbackssamarbete låg till grund för ett (i princip) utraderande av Ibrahimovic i den första halvleken. Mark van Bommel fick en varning bara minuter in i matchen, innan målet, och visst märktes det att Milan förlorade en del av mittfältet i och med det. Rosicky tog sig flera gånger in bakom holländaren och fick det utrymme framför backlinjen som han så älskar.
I den 9:e minuten ställde Arsenal om snabbt. Walcott fick bollen på högerkanten, avancerade och slog en precis bredsida som gav van Persie ett fritt läge i snäv vinkel. Inget utrymme för vänsterdojan. Och den här gången fick vår nummer 10 inte tryck i högerfoten. Abbiati kunde enkelt fånga ett svagt avslut. Arsenalspelarna låg på med hög press. Lunga efter lunga tömdes och både Sagna och Gibbs varnades efter, åtminstone i det senare fallet, tveksamma domslut av Damir Skomina.
I minuten efter van Persies läge kom så ett nytt. Rosicky tänkte fotboll och såg att han kunde snappa upp ett Milanpass redan innan bollen slagits. Ett två mot två-läge där tjecken slarvade något i passen till van Persie, som i sin tur slarvade tillbaka. Chansen gick förlorad. Men kort därefter fick holländaren ett nytt kanonläge efter pass från Gervinho på vänstertanken. van Persie tog emot, rullade fram bollen och drämde till ett skott som Abbiati fick sträcka ut på och tippa till hörna. Troligtvis hade han gjort sin van Persie-läxa, italienaren, och visste var bollen skulle hamna.
Tempot gick ner sig en aning under ett tiotal minuter. Milan hotade aldrig på allvar. Antingen slarvade de i sista tredjedelen, eller så sprang Zlatan offside. Vi hade kontroll, men samtidigt var spelet en aning avvaktande. Det dröjde till den 25:e matchminuten innan det hettade till igen. Och som det gjorde det. Walcott drev fram bollen på sin flank, fick sin yta nere vid kortlinjen och slog ett (svagt) markinlägg som hamnade på Thiago Silvas fötter. Men brassen hade glömt linserna i Milano – och en märklig rensning landade på Rosickys fötter. En bättre bredsida senare rasslade det till i nätet bakom Abbiati. 2–0 Arsenal. Visst pratade vi om hopp?
Rosicky, som även nätade mot Tottenham häromveckan, var den drivande motorn i Arsenals spel. Han vände ofta upp, med boll i steget och försökte skära sönder ett nervöst Milanförsvar. Och det blev utdelning igen, knappt tjugo minuter senare, när tjecken drev i gång offensiven. Bollen hamnade hos Oxlade-Chamberlain till höger om straffområdet. 19-åringen växlade upp och bara såg raksträcka fram till mål. Men Mesbah ville vara stoppkloss och stängde vår oxe. Skomina tvekade först, men blåste sedan för straff.
van Persie. Hårt. Nättaket. 3–0.
Nu var det nära att bli mer än en dröm.
Inte ens ett Milanfriläge med crazyfrillan El Shaaraway hotade. Szxxcxeszy täckte av varenda vinkel och skottet hamnade i burgaveln.
Det kändes som att det skulle bli vår kväll.
Andra halvlek:
Den andra halvleken började med stillsam och avvaktande. Mycket krut hade bränt av under de första fyrtiofem. I den 47:e matchminuten hoppade Oxlade-Chamberlain högt och sträckte upp benet. För högt visade det sig. Reprisen visade grimas och Gary Neville i Sky Sport-båset ropade ”hamstring”. Om ”Oxen” verkligen skadade sig eller bara fick lite ont är svårt att säga. Men den där sekvensen var startskottet för ett förlorat mittfält.
I den 52:e minuten var Zlatan nära att peta bollen förbi vår polackmålis. Svensken tog sig fram i vänstra delen av straffområdet, men bollen rann iväg och Szxxzzxceschys sjumilakliv tog honom till bollen en millisekund före Ibrahimovic. Tur. Skickligt. Men det kändes inte alls lika roligt längre.
Och mycket kom att handla om mittfältet. Vi regerade där under den första halvleken. Rosicky slet av van Bommels koppel redan i första löpningen, och vi kontrollerade mittcirkeln utan några större bekymmer. Men som vi tröttnade. I den 56:e minuten tappade Song bollen, arbetade sig i kapp men lyckades (?) sparka både boll och Zlatan. Frispark. Gult kort. Det kändes inte bra.
Men plötsligt vaknade vi till. En fortsatt pigg Rosicky vann bollen av Van Bommel, vände på en femöring och lade ett halvt Milan-lag bakom sig när han trummade i gång benen. Ut till Gervinho som sjabblade sig in i straffområdet, avlossade bössen och såg sitt skott styras av Milanförsvaren mot mål. Abbiati benparerade, föll till marken och van Persie hade bara målnät framför sig när han fick returen serverad till sina fötter. Ett hårt, distinkt avslut hade gett Arsenal en 4–0-ledning. Men holländaren chippade, i ren reflex, och hade inte Abbiati krånglat upp en flaxande arm hade även en chip räckt för uttjämning. Men där och då var matchen förlorad.
Arsenal skapade inte riktigt några chanser efter den där situationen. I stället slarvade Sczxzxeschny med en svag kortpassning till Song. Zlatan bröt, avancerade en bit, men fick se sitt skott smita utanför stolpen samtidigt som polacken sträckte upp armarna och bad om ursäkt. Än fanns hoppet. Men någon stod och småpissade på elden. Milan åt sig in i matchen, tog kontroll och erövrade mittcirkeln. I den 76:e minuten brände iväg ett skott från vänstra delen av straffområdet som tvingade Szcxzcexcny att sträcka ut och vinkla undan. I sekvensen därefter trodde nog alla att det var över när en svepande markboll nådde Nocerino i bortre delen av straffområdet. En meter från mållinjen. Bara en bredsida ifrån. Men italienaren använde yttersidan, slog bollen rakt på en chockad Szxzcxexchny och sumpade Milans vassaste chans i matchen.
Det blev inte mycket mer än så. Oxlade-Chamberlain byttes av mot iskalle Chamakh (som knappt fick någon boll att jobba med) och Walcott sprängde benet och ersattes av Park. Arsenal skapade ingenting, Milan höll ställningarna och efter en van Persie-offside på övertid blåste domaren av matchen.
Så nära.
Sammanfattning:
Arsenal inledde furiöst och aggressivt. Det talades om hjärta innan matchen. Och det var hjärta vi fick. Inför en dånande Emirates-publik (för en gångs skull) visade våra kanonjärer att de verkligen ville ge returen en chans och visa fansen att de menade allvar. Det var magiskt till en början, tre mål under den första halvleken, men spelarna sprang sönder både lungor och lårmuskler. Så nära. Milan återtog kontrollen i den andra halvleken. Sista tjugo minuterna kändes vi inte ens farliga. Men ack så stolt man var.
Det fanns många glädjeämnen i matchen. Mittbackssamarbetet medan fransosen och belgaren fungerade ypperligt. Forcerande, aggressivt och positionssäkert. Tillsammans lyckades duon ta ner Zlatan på jorden efter helgens hattrick mot Palermo.
Och Rosicky sedan. Vilken lirare. Oerhört rapp de första stegen. I uppbyggnaden till van Persies jättechans vann tjecken boll och ställde halva Milan fel genom en snabb vändning. Rosicky vågar slå de svåra bollarna. Han missar många. Men jag tar hellre Tompas ekvilibristlir framför Ramseys sidledare. Alla dagar i veckan. Hoppas han håller sig skadefri våren ut.
Alex Oxlade-Chamberlain stod ånyo för en bra insats. Han slet sig fram, dundrade på från vänster till höger och upp och ner. Synd att han skadade sig/blev trött. I och med att ”Oxen” försvann tappade vi även mittfältet. Italienarna började äta upp oss när Aquilani kom in. Song ser trött, så trött ut.
På måndag hoppas vi på att våra rödvita fortsätter på den inslagna vägen. ”Varenda match som är kvar är en cupfinal”, sa ”Oxen” i en intervju. Och visst är det så. Nu biter vi Tottenham i häcken och sparkar dem neråt.
Ett första steg är att plocka tre pinnar mot Newcastle. Go Gunners!
Spelarbetyg (6 = världsklass, 5 = mycket bra, 4 = bra, 3 = godkänd, 2 = underkänd, 1 = usel):
Wojciech Szczesny: 5 – Alert vid ett flertal gånger. Ett slarv kunde ha resulterat i Milan-mål när Zlatan snappade upp en lös passning.
Bacary Sagna: 5 – Säker. Stadgar upp defensiven och hjälper till framåt.
Thomas Vermaelen: 5 – Aggressiv och glad i press. Spelade med det största av hjärtan.
Laurent Koscielny: 5 – Raderade ut Zlatan Ibrahimovic, som i sin tur mest sprang offside.
Kieran Gibbs: 4 – Har en bit kvar till toppformen. Men deltog bra i offensiven och hade någorlunda kontroll bakåt. Behöver slipa inläggen.
Tomas Rosicky: 6 – Kelgrisen har etablerat sig i startelvan. Rapp i både steg och tanke. Vågar slå de svåra bollarna.
Alexandre Song: 3 – Kamerunaren såg trött ut. Blandade kanonbrytningar med horribla felpass.
Alex Oxlade-Chamberlain: 5 – Visade att han kan spela i mitten. Ordnade straff. Mattades i andra efter en misstänkt sträckning.
Theo Walcott: 4 – Mr Turbo på högerflanken slet sig loss någr gånger, var ett ständigt hot, men fick inte till inspelen. Byttes ut på grund av skada.
Robin van Persie: 5 – Hade en enorm chans, men chippen reflexräddades. Ständigt spelbar. Mästerligt rörelseschema.
Gervinho: 3 – Är inte lika pigg som under hösten. Kom aldrig riktigt till sin rätt, även om han lyckades ta sig förbi sin gubbe ett par gånger.
Marouane Chamakh och Park Chu-Young spelade för kort tid för att betygsättas.
Matchens lirare: Tomas Rosicky. Lille Mozart har gått in i en andra andning. Given numera.
Matchens utropstecken: Abbiatis flaxande räddning på van Persies chip. Där och då gick Milan vidare i Champions League.
Matchens frågetecken: När får Alex Song vila?
Matchfakta:
Arsenal: Wojciech Szczesny, Bacary Sagna, Thomas Vermaelen, Laurent Koscielny, Kieran Gibbs, Tomas Rosicky, Alexandre Song, Alex Oxlade-Chamberlain (Marouane Chamakh, 75), Theo Walcott (Park Chu-Young, 84), Gervinho, Robin van Persie
Ej inbytta: Lukasz Fabianski, Ignasi Miquel, Carl Jenkinson, Johan Djourou och Oguzhan Ozyakup
Milan: Christian Abbiati, Djamel Mesbah (Daniele Bonera, 90), Philippe Mexes, Ignazio Abate, Thiago Silva, Urby Emanuelson, Antonio Nocerino, Mark van Bommel, Robinho, Stephan El Shaarawy (Alberto Aquilani, 70), Zlatan Ibrahimovic
Ej inbytta: Marco Amelia, Flavio Roma, Gianluca Zambrotta, Mario Yepes och Simone Ganz
Arsenal – Milan 3–0 (3–0)
Sammanlagt: 3–4
Mål, Arsenal: Koscielny (7), Rosicky (26) och van Persie (str, 43)
Varningar, Arsenal: Sagna, Gibbs och Song
Varningar, Milan: van Bommel, Nocerino, Ibrahimovic och Abate
Skott på mål: 7–5
Hörnor: 5–1
Offsides: 4–9
Publik: 59 973
