Arsenal - Wigan 3-0 (1-0)
Robin van Persies första Premier League-hattrick betydde 3 mål, 3 poäng och en fortsatt jakt i tabelltoppen för Arsenal efter en övertygande insats hemma mot Wigan.
Det var, med tanke på det nyss gångna såväl som det kommande spelschemat, ett förvånansvärt starkt lag som tog sig an Wigan. Jag trodde man skulle formera laget med ett öga och en trekvarts hjärnhalva på Tisdagens semifinal mot Ipswich, men sedan man besegrade Chelsea senast så verkar Wenger ha hittat en igenkännbar startelva för första gången på några år. Jag tycker snarare spelarna som bidrog till att bryta Chelseaförbannelsen borde bli adlade - att enbart bli inkluderad i en startleva känns för futtigt. Wenger känner väl drottningen, hon borde kunna kunna få fart på processen? Sir Cesc of Fábregas. Det har onekligen en fin klang.
Hursomhelst, det var den startlevan som ställdes på banan mot Wigan; Theo van Nasregas i de fyra främsta positionerna (kanske lagets viktigaste komponent numera) med Wilshere och Song strax bakom. Clichy, Djourou, Koscielny och Sagna bildade backlinjen framför Wojciech 'Copy/Paste' Szczesny efter ytterligare en mystisk målvaktsskada. Tydligen en betydligt vanligare företeelse än vad man kunnat tro, dessa målvaktsskador.
Första halvlek
Vilket lag som skulle vinna den här matchen stod klart tidigt då Arsenal radade upp målchanser som om deras liv hängde på det. Nasri var den första som testade Al-Habsi i Wiganmålet med ett lågt skott intill stolproten. Den offensiva kvartetten fortsatte att producera. Walcott spelade först fram van Persie efter att han plockat ner en långboll från Clichy, tagit sig ned till förlängda mållinjen och spelat bollen snett-inåt-bakåt. Strax därefter spelade Walcott på likartat vis fram Fábregas, omarkerad vid straffpunkten även han. Först var det akrobatik från Al-Habsi och sedan heroiska blockar från Wiganförsvarare som var i vägen. Man kunde ana att Arsenal behövde vara tålmodiga för att spräcka bortanollan, och det var tack vare att tålmodigt anfall som målet kom. Song stack in en genomskärare till van Persie som, den här gången på vänsterfoten, inte gjorde något misstag från nära håll. Äntligen 1-0.
Arsenaldominansen avtog dock inte för det. Van Persie frispelade Walcott efter Wigans första (och enda?) hörna, men engelsmannen, helt fri med Al-Habsi, spelade bollen i sidled till en framrusande Fábregas. Passningen var däremot alldeles för lös och en hemåtjobbande försvarare han emellan. Den intränade FIFA-varianten (för er som inte vet vad jag refererar till, kolla upp Walcott och Cescs intervju efter Chelsea-matchen) fungerade inte denna gången.
Fábregas fick sen 3 målchanser. 2 stycken trollade han fram helt själv efter magiskt fotarbete jag inte visste att han var kapabel till. Att försöka beskriva hur bortgjord Ronnie Stam blev inuti straffområdet när han blev bortfintad för 4e gången på 2 sekunder är helt omöjligt. Titta på höjdpunkterna istället. Alla gångerna var den storspelande Al-Habsi i vägen. Hade Oman kvalificerat sig för de asiatiska mästerskapen hade det kunnat stå 5-0 i paus, utan problem.
Andra halvlek
Den enda frågan var egentligen hur stor segermarginal det skulle bli till slut, men Wigan, som gjort 2 byten i paus, kom ut med fler intentioner och gjorde ett försök i inledningen av andra. Man gick över till en sorts 4-5-1/4-4-2 hybrid med Di Santo och Rodallega på topp, med den sistnämnde på vänsterkanten när det skulle försvaras, och Arsenal var smått nervösa i några minuter innan man återigen tog över kontrollen. Man distanserade sen sig även målmässigt när Song tog en snabb frispark så att Fábregas kunde slå kanske säsongens passning över bortaförsvaret till van Persie som på ett tillslag volleysköt bollen förbi en, för en gångs skull, chanslös bortamålvakt. Game over, mer eller mindre.
Det blev ännu jobbigare för Wigan när Fábregas blev omkullvräkt av G.Caldwell i straffområdet. Straff och utvisning. van Persie sköt däremot straffen högt över. Jag skulle annars tveklöst överlåta mitt liv i hans händer om det hängde på att han skulle sätta en straff. Holländaren, som nu jagade sitt hattrick, träffade sedan stolpen från distans och var synligt irriterad. Den sista spiken i Wigans likkista kom sedan, den här gången via van Persies högerfot. Fábregas spelade en boll över backlinjen till en djupledslöpande Walcott som lämnade över bollen till van Persie som sköt in bollen vid första stolpen ur minimal vinkel, 3-0. Resten av matchen var inte mer än gåfotboll. De tjunga pjäserna byttes ut och matchen spelades av.
Sammanfattning
Det var en match som Arsenal dominerade från start till slut och slutresultatet smickrar Wigan om något. Ineffektiviteten på hemmaplan är kanske inte så pass allvarlig att det är ett genuint orosmoment men det är onekligen irriterande. Arsenal slutade matchen med 15 skott på mål men lyckades inte få in fler än 3. Chelsea tog flera segrar med upp till 7 och 8 måls marginal förra säsongen och det är just någon sådan vinst jag vill ha då det skickar ut de rätta signalerna med en viss wow-faktor, till skillnad från ynka 3-0 mot Wigan. För att inte tala om den potentiellt titelavgörande målskillnaden.
Något positivt är i alla fall att vi inte släppt in ett ligamål under 2011, att farhågorna om Djourous fysiska status var överdrivna (jinx?) och att Wilshere har lungor som en dopad kenyan. 3 måls ledning hemma mot ett bottengäng och han tar uppoffrande jättelöpningar. Man vill ju bara adoptera den killen och dekorera hans rum med bilder på gråtande Sp*rsfans.
Spelarbetyg 1-6
Wojciech Szczesny 3 - Inget att göra. Alls.
Bacary Sagna 3 - Försvarsmässigt obesvärad men i liknande matcher man totaldominerar är hans spel i sista tredjedelen en besvikelse, även om han visat att han kan skjuta som en häst.
Johan Djourou 3 - Det går inte riktigt att betygsätta en mittback när han skulle kunna göra samma jobb lika lätt med skridskor istället för fotbollsskor.
Laurent Koscielny 3 - Se Djourou.
Gaël Clichy 3 - Något försiktig pga N'Zogbias närvaro, men han hade kontroll på honom. Båda gångerna N'Zogbia fick bollen.
Alex Song 5 - Att Wigan var så uddlösa var mycket Songs förtjänst. Verkade ha den vänstra mittfältsrollen (annars ockuperad av Wilshere), troligtvis för att dubbla upp på N'Zogbia med Clichy och gjorde det väl under första halvlek. Assist till första målet och kunde haft fler om linjedomaren haft glasögonen på sig.
Jack Wilshere 5 - Den enda anledningen han och Alex inte får högsta betyg är motståndet. Strålande bra.
Cesc Fábregas 6 - Blev nersparkad upp emot 10 gånger under första halvlek utan att någon motståndare blev varnad. Behöll lugnet och dominerade matchen trots det. Få spelare kan förstöra ett lag som Cesc.
Samir Nasri 4 - Arsenal var oemotståndliga trots att säsongens spelare hade en någorlunda tyst dag. Hade dock 3 skott på mål de första 20 minuterna och borde gjort mål.
Robin van Persie 6 - Hattrick, stolpträff, straffmiss och jätteräddningar från Al-Habsi. Har hittat formen ordentligt.
Theo Walcott 4 - Borde haft mängder av assist. Var ett hot i 90 minuter.
Chamakh, Denilson och Arshavin betygsätts ej. Arshavin hade dock ett riktigt ruttet inhopp.
Matchens lirare: Robin van Persie. Kommentarer överflödiga.
Matchens utropstecken! Anfallsspelet! Allting verkar stämma när det gäller offensiven och Ipswich behöver förbereda sig på en riktig anstormning.
Matchens frågetecken? Var är den riktige Arshavin?
