Damerna: Gunners - Linköping 1-1
Borehamwood - Onsdag kväll.
Linköpings mycket begåvade damer möter Gunners mycket belevade och vältränade amazoner. Vi pratar "Fucking Champions league, not Amateur League", som baxter hade sagt och det var knappt en kotte på plats och journalisterna lyste med sin erfaranhet. Jag läste Correns utsände, han var hyfsat besviken på behandlingen. Bussar uteblev, det fanns ingen plats för pressen "You can sit wherever you want", det var ingen Internetuppkoppling och mottagandet av Gunners presskår var som om hade mött Spurs. De vände ryggen, höll för öronen och undrade när de riktiga spelarna skulle komma. Nja; jag förstod att det var sisådär och naturligtvis blir det bättre när Emma Byrne, Kim Little, rachel Yankey och andra dyker upp på Kopparvallen nästa vecka.
Kopparvallen denna ljuvliga arena, där jag själv spelat ett par matcher och där jag en gång i tiden hade gymnastik. Efter mitt historiska uppträde, så blir det nu en ny sak att skriva in i historieböckerna. Men det när nästa vecka det. Låt mig först sammanfatta matchen som ägde rum på Borehamwood iförrgår.
Matchen
Det skulle handla mycket om LFCs Linda Sällström, som sprang sönder Gunners offsidefälla gång på gång. Hon var igenom ganska tidigt och tvingade Emma Byrne till räddning.
Gunners ledde vägen via Ellen White och Kim Little, men LFCs Lundgren i målet sattes inte på några större prov.
Sällström fick så chansen igen och stack i en offsidefälla som inte slog igen och den här gången lyckades hon att näta. Ett mycket viktigt mål för LFC inför returen naturligtvis. LFCs Gill hade ett par chanser till, men det stod 1-0 i paus till Linköping.
Andra halvleken såg ett nytt Arsenal. Jordan Nobbs och Katie Chapman var nära ett mål.
Sällström hittade igenom offsidefällan en gång till och kom helt fri mot Byrne, men Emma Byreb gjorde sig omåttligt stor och tillsåg att finskan inte gjorde mål.
Istället kvitterade Gunners då Ellen White på ett skumt sätt fick in bollen bakom Lundgren och Gunners hade 1-1 inför returen.
