Det osannolika
En löjeväckande känsla. Svårt att skaka av sig den. Det är en känsla man aldrig någonsin haft. Som att få Mul-och-Klövsjuka. Har haft det en gång.Aldrig mer. Mina ljuver blev alldeles mjuka av förskräckelse. Det är en osannolik känsla. En känsla väldigt lik den som Tage Danielsson beskrev när han pratade om osannolikhet och Harrisburg 1979.
..."Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.."
Tottenham, detta skräplag, ligger alltså före Gunners i tabellen. Bara den nedrigheten gör en gooner sömnlös och man blir alldeles lös i magen av oro och förnedring. Som att äta Lasagne dagen innan en match ungefär. Men för att ge sig in i osannolikhetskalkylen,så är ju detta egentligen så osannolikt att det troligtvis inte är sant. För om något är så osannolikt att det inte kan vara sant, så existerar det inte.Jag tror därför att Gunners fortfarande ligger före Tottenham och om det nu inte är så nu, så kommer vi att passera. För det är väl inte möjligt att detta lag från norraste delen av Norra London kan placera sig före Gunners i en ligatabell. Smaka på meningen och ni känner att det någonstans blir helt fel. Som att böja ett verb fel, som att säga ett predikat när man skall säga ett ackusativobjekt. Det blir fel, gommen knyter sig, man får struma, körtelfeber och mår helt förfärligt.
För undertecknad betyder inte Spurs något. Jag menar allvar. Jag blir inte gladare av att slå Spurs än att slå Newcastle, Bolton, Wigan eller andra lag. Med det sagt, är Spurs ett marginaliserat lag. Ett lag fullt av konstiga djur. Därför är det desto viktigare att hamna före dem i ligan. Konstiga djur kan inte spela fotboll. Att Shitty, Chelski, United tar sig förbi är ganska logiskt. Här finns pengar eller spelare. Hos Spurs finns..nada. Niente, nichts, nothing, inget. Ett lag fullt av medelmåttor som under en normal säsong hamnar på en helt normal tionde plats, långt ifrån möjligheterna att komma ut och göra bort sig i Europaspelet. Just i år dock verkar något ha hänt. Eller är det en livslögn, eller en chimär? En Twilight Zone som öppnat sig eller en Gremlin som svalt hela FA, så att det inte fattar hur osannolikt och omöjligt detta är. En normalsäsong, så hade FA gått in, stoppat spelet, undersökt matcherna och konstaterat med ett leende - oss lurar ni inte - och så förpassat Spurs till den nedre delen av halvan av serien, dit de normalt sett förpassar sig själva.
Imorgon spelar Gunners säsongens viktigaste match. Troligen. En förlust mot Spurs innebär att årets viktigaste titel "St Totteringham's Day" inte kommer att firas av Arsenal. Något som varit en tradition de senaste femton åren. Det innebär också att jag lär få äta upp en och annan ofin sågning av Spurs - vilket jag för övrigt skiter blankt i - och det innebär att vi kanonjärer skäms som hundar en kort tid. Men bara en kort tid. För vi vet, att precis som Tage Danielsson säger - detta är så osannolikt och i och med att det är så osannolikt, så är det kanske bra att det händer, för det gör möjligheten att det händer igen, så osannolikt liten att det inte kommer att hända igen.
