En Julsaga - del 2

Del två i en berättelse om en tränare i ett lag i Norra London. Men också om uppvaknanden.

.så fortsätter historien

Wenger vaknar. Tittar sig upp. Ingen Pat Rice. Vilken jävla dröm. För det var det väl? Han ser sig omkring i rummet. Frun Annie snusar gott i sängen. Wenger tittar sig omkring. Rättar till nattmössan och lägger huvudet på huvudkudden. Sakta men säkert återkommer sömnen till honom, men precis innan han skall somna så märker han hur någon drar i hans tår. Vips blir han klarvaken igen. Pat Rice-figuren igen. Plötsligt slår klockan två. Kul kille, tänker Wenger. Här har Pat Rice suttit bredvid mig i 15 år på bänken och inte sagt ”flaska” och nu skall han läsa lusen av mig. Prata om undertryckt ilska.

”Jaha” säger Wenger, ”det bär av? Åt vilket håll idag då? Mer fräna succéer, matcher. 7-0 matchen mot Everton exempelvis var kul. Kan vi inte se den eller 5-4 mot Spurs? Eller 1-0-matchen mot QPR. Det var en taktisk triumf. ”

Pat Rice figuren säger ingenting, glider fram till Wenger och vips har omgivningen återigen förändrats radikalt. Borta är gobelängsängen, frun och satin-lakanen. Borta är DVD-kontrollen som han har vid sängen; borta är 50tums-TVn i sovrummet. Borta är bilden av Henry på nattduksbordet. Men när väl dimmorna lättnar, konturerna framkommer och han kan torka ur ögonen så känner han igen sig. Han är tillbaka på sin arbetsplats. Möte? Nu? Han förvånas över att se Peter Hill-Wood, Ivan Gazidis och Stan Kroenke sitta och prata i ett rum. ”Kan vi komma närmare?, frågar Wenger och vips är de inne i rummet.

***
”Vi måste göra något åt situationen.” säger Ivan Gazidis. ”Gubben har förlorat kontakten med omvärlden”. PHW puffar på sin cigarr. Gazidis menar att PHW borde tänka sig för..”hjärtat, you know”. PHW bullrar från sin Chesterfieldfåtölj och berättar att han minsann har gått på Eton och vet hur en cigarr skall puffas på. Minsann och baske mig. Sade han inte för bövelen också? Å nämnde någon rävjakt? ”Jag har också tröttnat. Grodätaren håller på att förstöra all investering. Vi håller på att missa att kvalificera oss för Champions League; titlar kan vi se på vykort och vi åkte mot Bradford. Dags att ta fram den stora foten och mosa grodan. That’s how we do it over there. Play ”squash the frog..hö! Om han inte vinner en titel i år, så sparkar jag den reaktionäre son-of-a-bitchen.”” Kroenke avslutar och mustaschen fladdar. Wenger är fullständigt häpen. Vettskrämd, förvånad och lätt suicidal. ”Han …pr..praaatar”, säger Wenger. ”Jag visste inte att han kunde prata. Vi har suttit på 100 möten och killen har inte sagt ett dugg. Han har mest kollat aktiekurser och hur det gått för Denver Nuggets”.

***
Samtalet fortsätter. Wenger vill fortsätta, men miljön förändras och helt plötsligt har han landat på Gunners Pub, där klarsynta fans står och bedömer situationen med en Stella i handen. ” Dags att gå nu, Wenger”. ”Inte ett år till utan titel och inte speciellt charmerande spel, Du har tappat kontaktet och läget. Det räcker inte längre. Köp för fan in något då. Vi behöver en killer centralt, en bra centrallinje och sälja för fan av den där jävla Gervinho någon gång. Om man har en sån panna får man fan nicka ibland.”

***

Lätt skrämd ryggar Wenger bort till Pat Rice, som sitter tyst i soffan. Plötsligt försvinner konturerna igen och Wenger känner igen omklädningssrummet på London Colney. Han tittar snabbt på klockan..”två på natten?” och sedan ser han Vermaelen, Arteta, Mertesacker, Wilshere, Sagna och Walcott prata. ”Det stämmer inte grabbar. Jag känner en låsning i systemet”, säger Wilshere. ”Vi får inte igenom bollarna och ytterspelarna fångas upp av ytterbackarna. ” Sagna drar i sina flätor och Mertesacker visar med högerhanden hur högt Arteta måste hoppa för att nå bollarna i höjdduellerna. ”Du hast recht, Tsczack”, säger Mertesacker. ”Es muss bli tyngre centralt och vidare funderar jag på varför han aldrig byter i paus? Kan någon förklara det? Erzählen, jaa?

***

Efter en tillfällig ny grumlighet i luften, så ser fransmannen en glimt av en träningsmatch på London Colney. Full fart framåt, en massa spelare i anfallet, fem-sex man framåt när Arsenalspelarna har bollen och ett par ordentliga tacklingar centralt. Bollen går som på ett snöre, det är anfallsrörelser konstant och målchanserna avlöser varandra. Mr Spectacles(som Adams kallade honom) vänder sig till Pat Rice och säger ”Så skall fotboll spelas. That’s my Arsenal”. Varpå Pat Rice pekar på planen och så hör man Bould och Neil Banfield prata. ”Tänk om vi kunde spela så här istället för dagens sega spel. Nu är vi i anfall konstant, det är rörlighet, det är speluppbyggnad i fart och en massa folk som snurrar kring straffområdet. Vilken tur att gubben var sjuk idag”

***
Helt plötsligt fladdrar Sir Alex förbi i diskussion med van Persie. ”Kul att du kom till oss. Här vinner du grejor, grabben. Jag tycker lite synd om fransmannen. Jag brukar bjuda upp till lite dans i pressen och tycka att han är en bra tränare och eftersom han lever i dåtiden, så bjuder jag alltid upp honom på ett glas vin efter matcherna. Han brukar gå på om att ”Gunners siktar på ligatiteln i år” och jag brukar säga ”Ever heard of Peter and the Wolf”?, men han fattar nog inte. ” Pat Rice tittar på Wenger och har inte förstått ett ljud av vad skotten har sagt och van Persie har sedan länge hämtat en tolk. Wenger söker i sina byxor efter en bit pizza att kasta på skotten.

***
Men bilden grumlas igen och det fladdrar till en bild på Theo Walcott som intervjuas. ”Jag kunde helt enkelt inte stå emot erbjudandet. Det var för bra. Vi har ingen ambition längre. The Gaffers spelidéer är förlegna och för gamla. När Bac bestämde sig, så kunde jag inte heller stanna, ”

Wenger suckar. ”Typiskt grabbar, som inte pallar en frostnatt. Jag har ju idéer, ambitioner, men det tar tid att bygga upp ett lag, tålamod är en dygd. Ungdomar måste få utvecklas, det tar tid att bygga ett vinnande lag och spelet är faktiskt bra. Ibland. Vi vinner snart en buckla; vi slåss på många fronter......långsamt glider han in i en djupare sömn igen....