Lagbanner
Ett besök i London

Ett besök i London

"...Banana Re-pube-lic"...

Jakob spelar sånger från det förflutna.Han försöker sätta mig på det hala, men naturligtvis är man förberedd. Garden är som när Lillen Eklund mötte Frank Bruno. Knappt uppe. "va fan, säger jag.. Arvingarna?". Rött kort och Jakob öppnar dörren och skickar in hela hotellpersonalen för att kasta rotmos på mig. Nu visste ju jag att svaret var "Boomtown Rats", men jag älskar rotmos. Jag har bott i Tyskland och en del av de familjära invigningsriterna bestod av att smörja in varandra med rotmos. Faan va najs.

Nåväl. För några timmar sedan satt vi i Mekkat. Jakob drack en Stella, jag också. Vi pratade med en sönderörkt bartender som sade åt oss att vara tysta. "De spelar in en film". Senast jag fick den inviten, så var det på tyska, men nu var det på engelska. Mitt inne i Gunners puben, så spelades det in en film. London University spelade in en film om Arsenal och det var många fiktiva skådespelare inne i puben som spelade sig själva. Jag var svensk naturligtvis och efter fyra bärs så gick jag rakt in i filmen och skrek "Freddie..we love you Freddie..because you have red hair..because you are everywhere".. sedan knäade jag en kille med ljudanläggningen och gjorde en glidtackling mot en vägg och skrek "Victoria Concordia Crescit"...sedan spydde jag. Typ. Jakob satt ocvh sög på sin Stella och sjöng"Why fly, when you can walk on water". Sedan ritade han en liten bild av en holländare med träskor på väggen.

Gunners Pub. Idag. Inse. Där sitter man. Två pojkar med Gunners i blodet. Vi gick av vid Holloway Road. Rakt upp till Armoury; Jakob hade köpt en sten med sitt namn i minnesstenarna och det var vackert. Själv vet i fan om jag vågar. Mitt namn är ju felstavat två gånger i brev från Gunners, så jag undrar om jag vågar. Hursomhelst, Armoury låg kvar, jag smög iväg och handlade en BH till mig. Har BH normalt- men säg inget... å sedan gick vi förbi, gjorde vågen vid Herbert Chapmans staty och därefter raka vägen ned till Gunners Pub.

Sådan känsla. Där satt man på Gunners Pub. Några Stella. Vi pratade om Robbie Boy, vi ventilerade Usmanov, gamla minnen, gamla spelare, vi såg autografer av John Radford, Bob Wilson och Charlie George och vi insåg att vi satt i ett paradis som - trots att det inte var någon match - fullständigt överröste oss med känslor. Vi mådde bra, vi mådde underbart och helt enket blev ett med Gunners.

...

Magnus Falk2012-07-06 21:59:17
Author

Fler artiklar om Arsenal

Summan av året