Falkens Funderingar 28 Maj - Nya tider - moderna tider? Eller var det helt enkelt bättre förr?
"Först håller jag på Sverige och sedan Holland. Vet du varför pappa?"
Jag nickade. Min 6årige son tittade på mig med tindrade ögon. Förväntansfull och lätt hoppande. Som 6åriga små barn gärna är, när de har en ivrighet att berätta något.
"van Persie naturligtvis". Jag sade det med eftertryck och visste naturligtvis att det var sant. Han sover i Gunners lakan, han har hemmaställ, bortaställ, Arsenalkalender, penskrin, klocka.
Döm då av min förvåning när han sade "Manon Melis".
Uppfostran är naturligtvis inte lätt, men för att citera en av mina husgudar Blümchen "ist deine Liebe echt. Ist deine Liebe gut, Spiel bitte nicht mit mir. Du weiss, wie weh das tut".
van Persie ja. Jag hade ju naturligtvis tänkt tala om för min gode son att Holland, jo Holland är bra och trevligt, men van persie kanske lämnar klubben under sommaren och då tror jag inte Holland är så fränt längre. Men Manon Melis är ju bra. Eller inte..eller kanske..
Det är alltid svårt att resonera med kids i den åldern. De låser på sina favoriter, de plockar med sina fotbollskort till förbannelse, de har Champions league-kort, de har Premier League-kort, Panini-Stickers och de spelar FIFA, Football Manager, de kan se på Viasat, CanalPlus, se på Youtube och andra andra streamade kanaler, det dyker upp bilagor till Aftonblad, Expressen, det finns doverse extra tidningar om mästerksp, ligor etc. För helvete, de är sex-sju år gamla och rabblar fotbollslag, spelare, vad de är bra på och spelsystem. jag kan tycka det är charmigt, men samtidigt enormt depraverande. Samtidigt är jag väldigt avundsjuk. Jag som är av den gamla generationen; jag fick göra allt detta för hand på 70-talet och början av 80-talet.
Jag älskade allt vad resultat, laguppställningar och matchresultat. Jag klippte ur resultattabellerna ur Östgöra Corren, jag läste Vi Tippa från pärm-till-pärn, jag fick tag på idrottsbladet och det var fan en högtidsstund om jag fick tag på en Onze, en Kicker eller en Match weekly. Jag satte ihop ligor, jag skrev maskin - en gammal elektrisk facitmaskin som lät som ett tröskverk - jag satte ihop ligatabeller, jag spelade tärning för att få fram resultat, skytteligor, transferlistor. Jag irriterades inledningsvis över det faktum att "nummer sju" i varje lag - en mittfältare? - alltid vann skytteligan. Det var ända fram till att jag förstod att "sju" naturligtvis var det vanligaste talet om man slår två tärningar. Därför vann Liam Brady Gunners skutteliga exempelvis och en spelare som Trevor Wymark i Ipswich var livsfarlig. Det tog mig också ett halvår att förstå att Nottinghams anfallsduo inte hette Peter White och Kevin Woodcock utan Peter Withe och Tony Woodcock.
Men tärningen rullade och resultaten frodades. Spelare bytte lag hejvilt och jag satt med Monopolpengar för att fejka olika lags ekonomi.
Om jag idag hade haft kvar allt detta som jag skrev, ritade, funderade kring och hittade på, så hade jag nog tagit en och annan "copy-right"-peng från FIFA-12. Jag var en föregångare.
Däremot var det inte så mycket brudmagnet.
Idag spelar var och varje fotbollsspelare FIFA-12. Det är accepterat att sitta med en gäng kompisar- frän eller inte - och spela FIFA12. Offline eller on-line. man bygger sitt lag, köper in spelare,spelar ligor och utvecklar sin kunskap. Att sitta hemma på sitt rum, rulla tärning, skriva maskin, leka ligor...jo, det var ju inte så att de blonda, storbröstade damerna stod på kö utanför mitt pojkrum och ville hångla inte. Inte då. På sin höjd fick jag in grannens tax som kunde stå och små-jucka mot mitt högerben en kvart. Att sedan taxfan var halvblind och hade diskbråck hör till historiens vingslag.
Nu rullar alla fotbollsidioters våta dröm utanför min dörr. Det kallas "Silly Season. Ett mekka för fotbollsnördar med fantasti, spelglädje och vilja att kasta sig på nyheter av alla de slag. Det facebookas, det twittras, det bloggas och det spris nyheter och spekulationer med vindens hastighet. det räcker med att någons kompis moster råkar twittra något om exempelvis Yann M'Vila och att han lär ha sagt att "London-OS vore trevligt att besöka", så börjar spekulationerna. "Sa han verkligen OS? Kan det vara att han bara menar London och besöker han London då. Träffar han Arsenal eller skall han träffa dem igen? " Fullständigt makalöst.
Jag kan tröttna på detta. Något oerhört. Spekulationerna som byggs upp är av Burj-Khalifa-format och jag drömmer dig då tillbaka till hur det var när man var yngre. Om en transfer skedde, så fick man reda på den när den var klar. That's fucking it. Jag minns när Gunners köpte Kenny Sansom. Det kom som en chock för undertecknad. Jag läste i media att Gunners köpt loss QPRs Clive Allen under sommaren. Innan säsongen började hade Clive Allen växlat till Crystal Palace och Gunners handlat Kenny Sansom. Detta är en av ligans mest intressanta transferspel någonsin. Jag upplevde alltihopa i efterhand. På grund av nyhetsrapporteringen. Ibland är det skönt att bara koppla loss det. Att inte tänka, lägga 200 timmar av en normal dag på spekulationer. Go-with-da-flow helt enkelt. Samtidigt engagerar det en hel värld av supportrar och intresset stiger för fotbollen, så why not. Det är upp till var och en helt enkelt.
Nåväl. Livet går vidare. Funderar på att ta fram mina gamla tärningar. Kanske skulle man leva sitt liv som Luke Rheinharts "Tärningsspelaren" och låta tärningen bestämma ens liv. Ödesmättat? Å andra sidan, så skulle jag kanske inte hinna få ur "Manon Melis" ur min sons ordförråd och var tog den där taxen vägen?
