Falkens Funderingar 15 Maj 2012 - London
15 Maj - London
Fan,vad man tänker. En middag vid Royal Lancaster, klockan blev halv tio, thai-maten skrek i gomseglet, rödvinet gjorde ingen nytta, folket och kollegorna hade gått hem. Faaan. Jag gick hem. Fel. Väldigt fel. Men man fick tid att fundera. Å så fel ni har. Så fel ni har. Hurihelvete..Wenger bort? Tänk om, tänk rätt. Det finns en tränare i världen- det är Arsène Wenger. Jo, jag idiotförklarar er direkt. Förihelvete. Femton år? Det är bara en vindpust. Wenger är världens bästa talangutvecklare och med Steve Bald Bould, så blir det fantastiskt.
Makalöst.
Man kliver in i en butik på Bayswater Road. Tittar. Ryggsäck? Nä, barnen har. Kaffekopp? Inte alls, jag har en. Klassisk. Highbury på denna. Men ändå. Man vill gå in och berätta. Berätta om en klubb i norra Londoin, mmed så mycket kärlek. Som ger mig så mycket och massor.
Jag är just nu på ett sketet hotelrum i London. Har käkat på Dorchester och gick tillbaka. Min chef frågade mig. "Fan, vad vdu är London-frälst..varför det?" Det finns inte en bok som berättar detta, inte en textrstrof. Det är känslan, det är glädjen..."
Kollegorna tittade. Jag log. Nu tänker vi till...
15 Maj En säsong som flytt, men som bygger upp en ny
3-2 på WBA var en skapligt signifikativ stämpel på hela Gunners säsong. En kraftigt turbulent säsong, som gått upp-och-ned från start med 2-8 mot Manchester United, 5-3 på Chelsea på "the Bridge", den nära osannolika vändingen mot MIlan, en 17:e plats och "Avgå-Wenger!!" till en helt fantastisk tredje plats. Säsongen hade det bästa. Det kanske inte var den bästa Gunners gjort, men oj vad jag imponeras av moral, vilja, Wengers obändiga vilja och strävan framåt, hans integartion av ett koppel nya spelare, hans förmåga att för en gångs skull spela med precis samma lag, match efter match och lagets avslutning av ligan. 1-0, blev 1-2, blev 3-2 och 3-3 mot Norwich; 1-0 blev 1-2 blev 3-2 och Gibs våldsamma brytning mot WBA. Vi vände mot Spurs också exempelvis. Jag är fantastiskt stolt över mitt Gunners och vill det sig väl, så går jag upp till arenan ikväll för att visa min glädje. Jo, jag är i London just nu. Det regnar.
Men när vi väl har glatt oss över en ny Champions League-placering så kanske vi så smått också börjar inse att det Wenger faktiskt gjorde med Gunners var något helt enastående. Inte bara tappade vi Fábregas, Nasri och Clichy, vi spelade hela säsongen utan Jack Wilshere också. Hela det centrala mittfältet förutom Song var borta. Fantastiskt. Jag ser fram emot en Jack, Aaron, Song, Arteta, Rosicky, Coquelin och allt vad de heter till nästa säsong.
Samtidigt börjar vi bygga inför nästa. Silly Season startar. Har startat. Podolski är på plats. Nu skall truppen genomgå en metamorfos. Det skall rensas rejält. Wenger måste fundera ut vad han gör med alla femtontal utlånade spelare och vilka i truppen som får lämna. Vad händer med Robbie Boy? Var ryktet om Yann M'Vila riktigt, kommer han? Hur ser måkvaktspositionen ut? Värvas det in någon ny back? Mertesacker är åter i laget igen exempelvis. Wenger har någonstans sagt att han gärna ser att truppen är så färdig som möjligt innan EURO2012, eftersom turneringen kan "hypa" spelare något fruktansvärt. Överpriser betalas, spelare går till omöjliga klubbar, tjänar bra, men får inte spela, då de dansade en sommar.
En annan ombyggnad sker på vår redaktion. Vi har varit enormt skrala under året med matchrapporter och nyheter. Själv gick jag in i en puppa och jobbade konstant under några månader exempelvis och vi har inte visat oss från vår bästa sida, Men Gunnersredaktionen är en stabil institution på Svenskafans och är det något vi rä, så är det starka och vi bygger om, tar inte lite nytt, kastar ut lite gammalt och rullar igång en världsklass-redaktion igen. No doubt about it.
Gudvet vad jag ville säga med detta inlägg? Men en summering kan kanske vara att man ändå är nöjd med säsongen. Sådetså.
4 Maj - Sulzeer
Jag minns när han kom. Som en sommarvind dansade han in över London Colney, kanske inte med ett Höganäskrus i en svångrem kring halsen, utan hand--i-hand med Wenger. Fransmannen hade gjort en av Londons mest storslagna transfer-sweeps och plockat Sulzeer "Sol" Campbell från den misär vi alla kallar Tottenham till den bättre av norra Londons sidor, nämligen Gunners.
Sol hade upplevt mycket i Tottenham. Säkerligen en hel del bra också. Han blev ju ändock landslagsman i Spurs, spelade juniorlag och vann någon korpcup. Han insåg dock att livet i Spurs inte skulle bli så speciellt mycket häftigare än vad han upplevt 2000/2001 och valde att vända laget ryggen, ropade "I am JUDAS" över hela norra London, sprang ett gatlopp längs med Seven Sister's och dök upp i mörk kostym på London Colney. Fick jag ihop geografin där? Inte en jävla aning. Tror å andra sidan inte att Sol Campbell har mycket gemensamt med Annichen Kringstad.
Häromdagen annonserade Sol att han kliver av från allt vad fotboll heter. Han annonserade sin exit från den internationella scenen och det skall naturligtvis inte gå obemärkt förbi. Man måste självfallet hylla en spelare som visare upp en sådan mental styrka och intelligens att han lämnar Spurs och går till Gunners. Han gör vad alla Spursare innerst inne vill göra. As simple as that. Sol Campbell är en hjälte. Jo, det är han. 2001/2002 bildade han tillsammans med Keown och Adams bland det bästa centrala försvar klubben haft. Det var fullständigt tjockstängt att ens tänka på att kliva in i en närkamp med dem. Försäkringsbolagen stod i kö för att försäkra anfallarna inför matcherna med Gunners. Sol Campbell kom till Gunners för att vinna titlar, något han aldrig var i närheten av i Spurs. Han kom för att få spela framtidens fotboll och för att utvecklas som spelare. Han fick detta med råge. Han tog plats som en alfahanne i försvaret och styrde laget med järnhand och Wenger fick precis den efterföljare till den sargade Tony Adams, som han ville ha. Dubbeln ramlade in 2002, FA-cupen 2003 och sedermera "the invincibles" 2004 och FA-cupen 2005. Han gjorde även Gunners mål i CL-finalen 2006. En rejäl Alfahanne med andra ord. Visst hade han sina dubiösa framträdanden också, när han kom på efterkälken och missade markeringar och nickar. under hans storhetstid i klubben, så var han dock mycket framträdande, ordinarie i "Three Lions"(å andra sidan säger det kanske inte så mycket när man ser skräpet som spelar idag..Downing, Walker, Defoe, Bent..tjena moss!) och en härlig ambassadör för Gunners.
Jag gillade Sol. Han var en härlig energi-kick och drev på laget som den mittbackshärförare han skulle vara. Jag kan sakna denna råstyrka, Vieira-liknande iskalla blick och tryck i tacklingarna som han bjöd på. Men allt kom till ett slut när han under 2006/2007 års säsong gjorde ett par fullkomligt miserabla matcher, blev utnytt och det pratades om personliga problem. Wenger fick inte riktigt ordning på honom och han verkade ha gjort sitt i elitfotbollen. Han såldes till Pompey, men vann även där FA-cupen innan han på avvägar återigen landade i Gunners som backreserv 2010 och spelade ytterligare ett halvdussin matcher. Kanske inte några av hans bästa matcher, men Wenger visade att han gillade den gamle backjätten och hans åtagande för klubben, som han tog till sitt hjärta. Om jag inte är helt fel ute, så gjorde han också mål mot FC Porto. Man måste ju också notera att han faktiskt hade Martina Hingis som flickvän. Merit eller ej låter jag vara osagt, men varför inte?
Efter en kortare karriär i Newcastle, så kliver nu Sol Campbell av proffscirkusen och försvinner in i ett familjeliv. Kanske återkommer han till fotbollen. Exempelvis kan Wenger behöva någon som beskriver för backarna hur man arbetar, men här finns ju både Bould och Keown, som kan skrämma en ung gooner till vanvett också.
Sulzeer, jag tackar dig för din tid i Gunners. En härlig naturkraft som gjorde det enda rätta och lämnade "the Dark side" och försvann till den goda sidan. Du var en av de stora spelarna i en av Gunners absolut bästa tider i historien och med rätta en hjälte och klippa. Tack.