Falkens Funderingar: Wembley - here we come
Vilken paradoxal känsla ändå.
Är det inte komiskt att man i alla år har nedvärderat carling Cup- kallat den för korpcup och Kalle Anka Cup - och så blir man tokglad in i märgen när Gunners tar sig till final efter att ha klassat ut Ipswich?
Jag skäms naturligtvis inte för det. Gunners är i final i en av de inhemska cuperna och även fast Wenger är stolt som en tupp just nu, så ser han nog tillbaka på kommentarerna ifjol när han nedvärderade de engelska cuperna, bara för att få dyngpisk av Barcelona i Champions league. Vi kanske får det i år igen, vad-vet-jag, men nu har vi en final på Wembley att se fram emot och den enda inhemska cupen, som Wenger inte plockat hem. Han har försökt. Finalen mot Chelsea för några år sedan är det enda försöket och ser man tillbaka på Gunners vackra historia, så är Liga-cup, Littlewood,s Milk Cup och allt vad den hetat inte Gunners bästa cup. två vinster - 1987 och 1993 ligger i pokalsamlingen. Dags att skriva in 2011.
Wembley nästa. En månad bort. Räkna med en fullständigt fanatisk laddning. Gunners spelar final. En fantastisk känsla. Birminghem eller West Ham? Spelar ingen större roll. En final är en match och den skall vinnas. Gunners kommer inte snålspela utan ställa upp med sitt absolut bästa lag och gå för "gold". 27 februari sitter hela världens samlade kanonjärer på Wembley eller runt TV-apparaterna för att se vårt kära lag bärga en titel. En titel ja. Wenger sade inför året att "laget är värt en titel. Laget har mognat" och även fast jag skrockat lite inombords så kan man kallt konstatera att vi rullar in i Februari, sitter i fjärde i FA.-cupen, åttondel i Champions league, jagar ManU i ligan och spelar final i Carling Cup.Till det, så spelar vi med ett lag utan större skador. Visst är Vermaelen, Fabianski och Diaby fortfarande sönder, men vi har Cesc, Nasri, Song, Clichy, Sagna, van Persie och resten av forwardslinjen intakt. När hade vi ett sådant läge senast?
Vidare så släpper inte laget in mål. 8 matcher i januari, 3 insläppta mål- alla mot Ipswich och Leeds. Parallellt med detta gör vi en massa mål. Tre per match. Som Black Eyed Peas "I got a feeling", så finns det en spirande känsla av att detta håller på att växa till något mycket fascinerande.
Avslutningsvis några rader om matchen. Man imponeras av Gunners tålamod. Efter storchanserna av Fàbregas, Bendtner och van Persie i första så malde man på och när väl dansken, på ett för honom osedvanligt tekniskt sätt, skruvade in 1-0, så öppnades fördämningarna och det var en autostrada. Koscielnys nick på Arshavins hörna och Fàbregas på Arshavins pass.
Som sagt. En paradoxal känsla och väldigt konstigt att den cup, som Wenger, undertecknad och många kanonjärer med mig undervärderat så länge, kan bli den cup som öppnar titelfördämningarna. På håll vinkar Wembley med en buckla. Den skall till Emirates. Bums.
