Falkens funderingar 14 December 2012 - Om historiens vingslag
* Walsall 1933
* Wrexham 1992
* Bradford 2012
Tre tillfällen i Gunners historia, som kanske inte inger en stolthet, men som är väldigt lika varandra. Det handlar om tre stycken cupförluster i tidevarv där Arsenal dominerade eller var ett topplag och det var förutbestämt att man skulle knalla vidare i cupen. 1933 åkte man med Chapmans fantastiska lag till Walsall för att sopa rent framför dörren. Walsall var uträknade och skulle krossas. Historien visade att Walsall vann och det är fortfarande en av de största jättedödar-matcherna i brittisk fotbollshistoria. 1992 vann Wrexham mot ligavinnarna från 1991 efter bland annat en raket från Mickey Thomas, som satt uppe i krysset. 2012 slog Bradford ut Gunners på straffar. Det är tre jätteskrällar. Tre magiska ögonblick för Walsall, Wrexham och Bradford. Tre mindre bra för pojkarna från Highbury/Islington.
Men det som är signifikativt för Walsall och Wrexham-matchen var att laget inte föll pladask. Efter Walsall fortsatte Chapmans lag att rada upp titlar under hela 30-talet och George Graham vände på steken och vann både FA-cup/Liga Cup och Cupvinners cup och lade grunden för det lag som sedan vann dubbeln med Wenger.
Många tycker kanske att jag är reaktionär, hatare av det nya, eller konservativ.
"Det går inte att bromsa sig ur en kris"?.
Jag vet inte om jag tycker att det är så mycket kris. Bradford City var ett spektakel av sällan skådat slag. Att åka dit med ett rent A-lag och bli utspelade i första halvlek var hopplöst och bedrövligt och samtliga spelare borde gå hem. Samtidigt är det sådant som händer. Det är bara att acceptera och sedan gå vidare. Just nu är det en sju-särdeles diskussion kring laget, Wenger, Bould, Kroenke, pengar, värvningar etc. Samtidigt ligger vi två poäng efter Everton på fjärdeplatsen och fem efter Chelsea på tredje platsen. Vi är vidare i Champions League. Nä, vi kan inte vinna ligan i år heller..det tror jag inte heller, men jag tror som vanligt på att Wengers lagbygge är bra. Man kan titta på det i delar och inse att det lagbygge han har i år har väldigt mycket talang, kunskap, professionalism, fart och specialister. Arteta-Wilshere-Cazorla är ett enastående mittfält exempelvis. Men titta på antalet matcher dessa tre har spelat ihop.. Ena handens fingar. Arteta kom ifjol. Fick en ny position är Song försvann. Cazorla kom i år och Jack återkom efter halva säsongen. En trio med mumma, som måste lära sig harmonisera och är på god väg. Sagna är åter ilaget, Jenkinson går mot en ypperlig karriär, Rosicky visar framfötterna igen, Giroud är en fighter ut i fingerspetsarna, både Walcott och the Ox har tagit ytterligare steg, Sedan har Wenger en del problem med exempelvis matchcoachning och att spelare placeras "out-of-position". Ramsey är inte och har aldrig varit en ytterlöpare mot lag som Bradford. Han kladdar för mycket med bollen och stannar upp för ofta för att det skall funka. Däremot funkar det emot lag som man skall möta på ett tungt mittfält. Då är Ramsey enastående som arbetshäst. Gervinho är en annan som är svårplacerad; Arshavin är ingen ytter utan en "tia" som skall ligga bakom forwards och mata in bollar. Poldi är inte heller en renodlad ytter utan trivs bäst i en släpande forwardsroll, där han kan använda sin kraft och snabbhet.
Säsongen är dock lång. Wenger är fortfarande helt rätt man att leda Gunners och jag har full tilltro till det sätt klubben styrs. "Kroenke has no passion" säger Lady Nina. So what; behöver han ha det så länge han till ser att det finns pengar att handla för om Wenger vill? Känns inte som jag orkar lägga ned tankar på att fundera på om Silent Stan behöver kolla på alla matcher eller inte. Att det ryktas om sprickor mellan Wenger och Bould tar jag också med en nypa salt. Varifrån kommer detta? Från Stewart Robson, som till för ett halvår sedan var anställd av klubben. Inte längre och det är väl klart att han tar chansen att klippa till så hårt han kan. Robson har aldrig jobbat med Wenger och lämnade klubben innan Bould kom, så hans erfarenhet av Wenger är begränsad, men det är klart att det måste kännas skönt att slå på en som ligger.
Så, Keep the Faith. Säsongen är lång. Jag ser framåt. Likt matcherna mot Walsall och Wrexham, så kan Bradford-matchen vara en fyr som visar något trevligt framgent. Reading exempelvis. Då vänder vi på skutan. Absolut.
