Falkens funderingar 31 oktober 2012: "Vill ni se på mål...
...så skall ni se på Gunners".
Det var ju naturligtvis inte så han sade - Lars "Laban" Arnesson. Efter att ha tråkat sönder svensk fotboll med intetsägande kortpassningsspel, minimala spelvändningar och en övning i att lära bollar prata, så sköljde han bort kritiken med en fluortablett och sade "Vill ni se på mål, får ni gå på hockey".
Välkomna till Madejski Stadium. 12 mål i en kakafoni och en fullständig euforisk underhållning av särdeles karaktär. 12 mål i en match som hade halsbrytande vändningar, katastrofala insatser, upprättelser, nedrättelser, springande ryssar, målskjutande marockaner, självmålande fransmän, otajmade argentinare och ett Reading som fullständigt ramlade ihop. 7-5 till Gunners i en tillställning som tamejfan hade allt utom ryska cirkusbjörnar. Fast; Pogrebnjak dök ju upp...
Samtidigt som man naturligtvis måste glädjas över segern med 7-5 och den makalösa vändningen från 0-4, så tänker man till på den fullkomligt makalöst dåliga försvarsinsatsen där Koscielny och Djourou gör klockrena plattmatcher. Martinez i mål spred inga positiva vibrationer och hans uttalande inför matchen "Hopefully [the players] won’t say ‘Oh Emi’s in goal,’ but the opposite - ‘Emi is playing - we have a good keeper in goal’. I want them to be confident in me." Vänds emot honom direkt. Kollegan Jakob messade under matchen "Å Bould har fått ihop försvaret?". Ibland undrar man. Samtidigt tittar man på ligatabellen och inser att Gunners faktiskt har tätaste försvaret.Men 0-4 var under all kritik inledningsvis. Det var håglöst, irriterat, markeringsmissar, dålig spänst, minimal målvaktsinsats och ett lag som inte jobbade för varandra. Frimpong var hopplös centralt exempelvis. Djourou och Koscielny troligtvis sämst på hela planen. Till och med korvförsäljaren som fick besök av både en och två Arsenal-spelare i första halvlek, gjorde en bättre insats. Om man skall ta med något negativt från denna match, så är det naturligtvis det faktum att man släpper in fem baljor och att laget spelade som i slowmotion bitvis. "If you play for the Gunners, you cannot give up", sade Wemger, men jag tror att några spelarna tyvärr redan var tillbaka på London Colney och ett varmt bad.
Men andra halvlek går till Arsenalhistorien. Att tappa 4-0 till 4-4 gjorde vi mot Newcastle. Att gå från 4-0 till 4-4 var inte igår och det finns säkert de historiker som letar upp något som skedde 1912. I nutid har det inte hänt. På många år. Massor av spelare utmärkte sig naturligtvis. Girouds inhopp var härligt att skåda. Uppoffringar, bollvinnande och målskytt. Walcotts match var enastående. Löpningar och alla målen och assisterna. Arshavin går från moll till dur, till moll till dur. Men gjorde tre målgivande passningar och var den som förlöste Gunners med den härliga genomskäraren till Walcott. När han sedan sprintar ifrån hela Reading vid 6-5, det är "the Sprint of the year" och där får Usain Bolt problem. Chamakh gör två mål? Gick det ens att spela på? Det måste vara världens genom tiderna högsta odds. Thomas Eisfeld kom in och lugnade ned spelet och Jernaide Meade visade också att han faktiskt har ett moget spel i sig.
1986 spelade Dynamo Dresden mot Bayer Leverkusen i Cupvinnarcupen. Dresden hade 2-0 sedan första matchen och ledde med 3-1 i paus i andra matchen. 5-1 var totalresultatet i paus. I andra halvlek gjorde Leverkusen sex mål. En tysk klassiker. En annan tysk klassiker var 1994, när Anderlecht ledde med 3-0 mot Werder Bremen i Weser Stadion med 25 minuter kvar och hemmalaget gjorde fem mål och vände.
Men,7-5 var fenomenalt. 7-5 var historia. I SkySports-studion så satt killarna och tittade på sig, gnuggade sig i ögonen och undrade vad som hänt. 7-5 betyder avancemang i en betydelselös cup och den får gärna fortsätta att vara betydelselös, så länge vi får en liknande underhållning. 7-5 var fantastiskt. Tack för underhållningen.
