Falkens funderingar;: En suck, ett ilsket vrål och en pust och vi är vidare
Varför måste man sitta och våndas i nittio jävla minuter när vi möter Huddersfield Town? Ibland undrar jag om det är välgörenhetsfotboll som spelas och det är inne att låta de mindre lagen vara med och bråka lite istället för att rulla ut dem och göra 8-0. Å andra sidan; rulla ut..det kan aldrig funka med Diaby-Denilson som mittfältsnav. Om man vill ha ett spelanbde lag, så ställer man inte upp med de båda centralt. Det är en motsägelse.
Men vi glädjer oss åt att vara vidare i cupen och slippa omspel. 2-1 mot the Terriers satt oerhört hårt åt och jag lyfter på hatten åt Huddersfield som studerat Ipswich och Leeds, som pressade Gunners med många spelare och en oerhörd löpvilja som fick Gunners att tappa boll och som så fort Gunners erövrade bollen. ställde om i igelkottsförsvar. Huddersfield var värda ett bättre öde, men Fàbregas straff fällde dem och Gunners är vidare.
Det känns konstigt att efter en halvtimme kunna konstatera att Bendtner, Nasri, Eboué och Arshavin var de bästa spelarna i laget. Efter en timme så var fortfarande Bendtner och Eboué bland de bättre. Gibbs hade svårigheter, men redde ut det och i andra halvlek höll Song ihop backlinjen, då Koscielny gjorde en oväntad osäker insats. 2-1 var inte med mersmak utan med en stor portion tur.
Varför kan vi inte spela ut dessa lag? Varför är det lättare att rulla ut Wigan och Bolton än Huddersfield? Det ligegr naturligtvis i spelarnas kvalitet och hur huvudet fungerar. Jag tror att det smög sig in en säkerhet- omedvetet - att "vi förlorar väl inte mot ett League one lag. Hemma" och det gick långsammare än väntat. Efter Bendtners mål så slutade man springa. Det kom inte en löpning och när löpningarna kom, så upplevde man VM i felbeslut. Både Diaby och Eboué forslar bollen bra och effektivt framåt, men när det kommer till den avgörande bollen, så tar de nio gånger av tio fel beslut. Eboué var hopplös i dessa lägen. Han styrde kosan in mot plan och gick mot straffområdet och när han nådde straffområdeslinjen, så valde han att idka välgörenhet och ge bort bollen.
När sedan Nasri gick sönder - vi hoppas att det är en mindre bristning - så försvann allt vad offensivt tänkande. Rosicky fick en otacksam uppgift då Squillaci fick rött. Samtidigt slog Huddersfield till med en brutal offensiv som gick vägen och Rosicky fick mest hämta boll och de löpningar som fanns på topp var obefintliga.
Jag irriteras över att spelare som Denilson, Diaby, Chamakh och i viss mån ryssen inte kan lyfta sig i dessa matcher. Arshavin gjorde en bra första halvlek. Oroshärd och rörlig. I andra var han någonstans i Uralbergen och plockade svamp.
Denilsons passningsmönster är två meter åt vardera håll. Chamakh verkar ha glömt bort att han skall göra mål. Fullständigt ofarlig. Diabys återkomst var lovande inledningsvis, men sedan så blev det bara jobb och kortpassningsspel. Tyvärr så drabbas en spelare av hans kaliber av att inte någon av forwardsen springer. Hur ofta var det mer än en Arsenalspelare på väg framåt när mittfältarna kom rättvända? När Arshavin lyfte bollen till Bendtner i andra halvleken och han jagade fram en hörna, så var det ingen mer Gunners-spelare på väg framåt.
Men, men..det är cup ochj vi är vidare, men varför måste man sitat och bita ned naglarna till handleden när Gunners möte ett lag som Huddersfield?
