Falkens funderingar: Om en skön fransman
Jag kan nästan se honom framför mig. Med sina tofflor, trocaderobottnade glasögon, ett glas Gewürztraminer framför sig, frun Annie stökar i köket, dottern Leah spelar Football Manager och ropar "oh no dad, I relegated Spurs.. Again."...sittandes framför TVn och lugnt avnjutandes en film av Francois Truffaut. Utanför huset blåser en storm av Isaac-format. En storm som tar med sig buskar, snår, cykelställ, cyklar, paraplyer och busskurer. Den kallas inte Isaac. Inte där Wenger bor, den kallas för Silly Season och är en världens mest ansträngda och iakttagna stormar.
Vem skall säljas? Vem skall köpas? Vem kan lånas? Vem kan hamna i X och Y? Rykteskarusellen är total och efter Gunners avyttring av Robbie Boy till en rödnäst mancunsk djävul och en trallande Song-are till blaugrana, så var förväntningarna enorma, laddningen som vid en atomkärnas fussion och alla goonrar av kvinna född låg klistrade vid twitterbloggar, nyhetskanaler och radiosändare av alla de slag. För vem skulle Wenger ta in för att förstärka laget. För det måste han väl? Eller..? Jamen, tänk på ligastarten, vojne-vojne, 0-0 mot Sunderland och 0-0 mot Stoke. Två traktorgäng utan finess, som bara skall plöjas ned och vi skall vinna med 12-0 och tänk på att Song försvunnit och att detbär Champions League med alla matcher. Vem? M'Vila kanske, eller Dempsey, det ryktades om Fellaini eller Sturridge. Essien då? Biglia fanns med ett tag och Celtics Wanyama. Montpelliers back med det konstiga namnet och så Capoue. Tioté från Newcastle då?
Å alla som måste bort. Bort fula fluga, bort. Chamakh- oduglig. Arshavin- duger inte, Bendtner- vill bort, Park - vem?, Squillaci - sälj, dumpa ... listan görs lång.
Förväntningarna var totala.
När vi nu drar strecket efter en hel sommar och en våldsamt intensiv Silly Season, så inser vi att Wenger nog gjorde som jag beskrev inledningsvis i detta epos. Han satt på kammaren, läppjade på ett glas vitt, ungicks med familjen och sajnade upp en makedonsk 17Årig målvakt vid namn Dejan Iliev.
Jag tycker det är humor. Av högsta klass och en sådan pungspark på hela Silly Season och alla tyckare av fotboll. Wenger ger hela världen långfingret och säger " ni kan tycka vad fan ni vill. Jag är chef, jag är nöjd". Om Wenger hade velat värva, hade han gjort det, men gubbjäkeln har en viss moral och en idé om att inte överbetala spelare. Därför betalade han inte en lånekostnad plus en okristligt hög lön för Sahin, därför blev det nog inte Essien och därför valde han att inte släppa Theo Walcott. För att för en gångs skull visa att pengarinte är allt och när nu de stora lagen därför värvade liknande spelare istället för Theo, så måste nu Walcott undra" jaha och vem skall jag peta nu i Shitty..?.
Världen är alltid delad när det gäller Wenger. Han tror på sitt lag. Naturligtvis. Han betraktar Diaby och Wilshere som nya spelare. Han får tillbaka Arshavin efter en halv säsong borta. Mertesacker är hel igen och snart är Sagna åter. Frimpong kan täcka upp. Detta är nya spelare för Wenger. Giroud, Cazorla och Podolski? Har alla glömt dem redan? Tre världsspelare, som fortfarande är i sin linda i Gunners. Pires behövde ett halvår, Henry och Begkamp likaså, van Persie tre år. Tror jag på Wenger och Arsenal? Självfallet. Årets trupp är den starkaste vi haft på många år. Hur långt det bär? Ingen aning. Har vi gjort en bra Silly? Absolut.
Wenger tycker nog också det när han läppjade på sitt kalla glas vitt igår.
