Ipswich i semifinalen
På gränsen till surrealistiskt.
Här har jag mässat under flera år om attCarling Cup är en riktig skräpcup. Det är en riktig skräpcup. Faktiskt. Ingen av de stora lagen tar detta på allvar. Man spelar med flicklagen. Under förra året så kritiserade jag Wenger för hans underlåtenhet att inte satsa på de inhemska cuperna. Framför allt Carling Cup. Varför? Jo, fem års missande av troféer tar på krafterna och skapar ett vacuum i känslor. Ergo, gå för en cup; vilken som helst och vinn den. Är det då inte en härlig känsla att Gunners står inför en högst möjlig uppgigt; att ta sig till Wembley för Carling Cup, ty semifinalen i cupen visar Ipswich.
Roy keane coachar Ipswich. Jaha. Keane är ett djur. Har alltid varit ett djur och borde ha skickats ut i de irländska skogarna för länge sedan. Ipwsich slog the Baggies hemma i kvartsfinalen, men nu darras det. Ordentligt. Keane kan prata illa om Gunners och våra spelare, han kan ställa upp vilka grisar och traktorer som helst i matchen, Ipswich kommer att få jobba enormt hårt för att hindra Gunners att ta det avgörande steget till Wembley.
Ändå är Ipswich ett lag jag hyser det största respekt för. Ipswich - anno 1977 - 1983 (typ) är det bästa laget som aldrig vunnit ligan. De slog Gunners 1978 i FA-cupen, var på vippen att sno ligan från Nottingham och vann UEFA-cupen 1981 efter att ha krossat-lemlästat-massakrerat AZ 67 i finalen. Mills, Gates, Wymark,Thijssen, Butcher, Burley, Mariner, Wark..vilket lag; vilket enastående lag under Booby Robsons ledning. Som sagt; för fotbollsälskare är detta ett lag som närsomhelst hade vunnit allt, men mot slutet av 70-talet var Nottingham starkare. Ipswich kammade noll, förutom cuperna i Europa och England.
Första matchen på Portman Road den 10 Januari(ungefär), på Emirates några veckor senare.
