London N5:s nya rekryter presenterar sig: Christopher & Martin
Det är dags för de senaste tillskotten i redaktionen att damma av sina dagböcker och dela med sig av sina mörkaste hemligheter. Först ut är Christopher Lindén och Martin Carlsson. Gemensamma nämnare är ålder, geografisk belägenhet samt kärleken till Arsenal Football Club. Here we go!
Vem är du?
Martin: En 23 år gammal Arsenaltokig grabb ifrån västkusten. Född och uppväxt i Uddevalla men har under sommaren bott i Göteborg då jag säsongsjobbat på Liseberg som kock! På fritiden blir det mycket sittande framför datorn och speciellt framför North Bank. Jag försöker även se så mycket fotboll jag hinner med, oavsett om det är Arsenal eller Real Madrid som spelar - Jag är en fotbollsälskare av rang, och det går oftast ner en pilsner eller två till matcherna! Jag började hålla på Arsenal någon gång 97/98. Jag kommer ihåg ett gammalt managerspel som hette USM98 och där var min kusin Arsenal och jag United. Han vann oftast över mig så jag tror att det var detta, i kombination med den underbara kanonen som gjorde mig till Gooner, tack Emil!
Christopher: Precis som Martin är jag en 23 år gammal Gooner ifrån västkusten. Till skillnad från honom föddes jag dock bara i Uddevalla och spenderade senare även ett par år i en liten etta i stan under studier. Mina övriga 21 år på denna jord har jag varit bosatt i Ljungskile. Fotbollsintresserade bör känna till orten! När jag inte pratar om, tittar på, sliter mig flintskallig över eller skriver om Arsenal så jobbar jag inom omsorgen i Uddevalla. När exakt jag blev en Gooner kan jag tyvärr inte svara på. Det var någon gång på mellanstadiet och det är allt jag vet. Jag är ett mirakel, en typ av ljus, i det mörka fotbollsmoln som är min släkt. Mina två bröder hejar på Liverpool respektive Manchester City och som om inte det vore nog så är min farfar och äldsta kusin Spursare. Hua...
Bästa Arsenalminnet:
Martin: Unbeaten-tiden är väldigt svårslagen. Den typen av fotboll som spelades då var helt magnifik. Tempot, kämpainsatser, va va voom och inte minst Thierry Henry. Tror inte man behöver säga så mycket mer än så. Man visste att om vi hade bollen i eget straffområde så kunde det vara mål 15 sekunder senare med vårat galet snabba och raka spel. Hoppas att vi kommer till den nivån igen.
Christopher: Att välja ett enstaka minne är inte det lättaste. Jag skulle vilja säga åren 2002 - 2005. Men det blir för diffust och luddigt. Jag väljer istället ett mycket färskare ögonblick. Den 9 januari 2012. Jag tror att ni vet vad jag pratar om. The return of the King. Det var som att spola tillbaka tiden 8 år. Det var obeskrivligt. Det var magiskt. Den eufori jag kände när Henry rullade in 1-0 mot Leeds den där januarikvällen skulle jag inte byta ut mot en FA-Cuptitel.
Värsta Arsenalminnet:
Martin: Här finns det ett par att välja på, men jag väljer att koncentrera mig på det som gjorde mest ont och det finns nog många Gooners som håller med mig. Det jag snackar om är den där majkvällen 2006 när vi torskade Champions Leaguefinalen mot Barcelona - det svider än idag. Vi var riktigt bra den kvällen, även med en man mindre så skapade vi chanser och vi höll emot ända tills Henrik Larsson blev inbytt. Förlåt Henke, men jag har väldigt svårt för dig efter den kvällen - kunde du inte stannat på bänken?
Christopher: Champions Leaguefinalförlusten 2006. Det är det enda jag tänker säga.
Favoritspelare:
Martin: Här finns det mängder av kandidater, legender som Thierry, Tony och Dennis, men jag ska lägga min dyrbara tid på en spelare som för mig har vuxit fram till en riktig stjärna - nämligen Laurent Koscielny. I mina ögon är Koscielny väldigt underskattad och han kom från ingenstans rakt in i mitt hjärta. Han är grym i luftrummet, brytsäker och framförallt väldigt, väldigt snabb. Att få skåda maken till utveckling gör att jag blir alldeles varm inombords och det ska bli en fröjd att skåda Mr. Koscielnys framfart i Premier League i många år framöver. Han är den första jag placerar ut om jag ska ta ut min Arsenal-elva inför match. All kärlek till dig Laurent!
Christopher: Den lättaste frågan jag någonsin fått och kommer att få. För mig finns det ingen annan än Thierry Henry. Kungen. Elgeganten. Farten, tekniken, avsluten, finessen. "Komplett" är ett för vagt ord för att beskriva honom. Thierry, jag älskar dig.
Arsene Wenger:
Martin: Jag är osäker på om vi kan förstå hur enormt viktig Wenger har varit för engelsk fotboll och framförallt vår fina klubb. Han kom in i Arsenal i samma veva som jag började följa Arsenal och han har verkligen revolutionerat den engelska fotbollen och vad han har gjort med Arsenal som klubb är helt osannolikt med dem medel han har haft. Nu har det förvisso varit en tyngre period det senaste men det kommer att vända, den envise fransosen kommer stå där som en vinnare igen - det är jag övertygad om.
Christopher: Ja, var ska man börja? Jag vet inte om det beror på min relativt ringa ålder, men för mig ÄR Wenger Arsenal. Wenger har alltid funnits där i och med att jag började följa laget efter att han anlände. Jag vet inte vad jag älskar mest med Le Boss. Hans intelligens, hans humor, hans fingerfärdighet när det kommer till att hitta och utveckla spelare eller hans vattenflaskskastande. Jag vet att Wenger har brister, men ingen är prefekt. Den dagen Arsène Wenger lämnar Arsenal (förhoppningsvis samma dag som han går till de sälla jaktmarkerna) kommer jag att fälla en tår. I love you, Arsène!
Dream Team a lá Arsenal:
Martin: Uppställning: 3-5-2.
Lehmann
Adams - Keown - Campbell
Vieira - Gilberto
Ljungberg - Fabregas - Pires
Henry - Bergkamp
Christopher: Uppställning: 4-4-2.
Lehmann
Sagna - Keown - Campbell - Cole
Vieira
Ljungberg - Fabregas - Pires
Henry - Bergkamp
