2018-06-09 18:00

Finland - Vitryssland
2 - 0

Milan - Arsenal 4-0 (2-0)

Arsenal svarade för en katastrofal insats borta mot Milan, samtidigt som Zlatan och hans lagkamrater var på ordentligt spelhumör. Det blev svidande 4-0 till italienarnas fördel, och The Gunners är därmed i praktiken ute ur årets Champions League.

På senare tid har Arsenals skadebekymmer ljusnat något. Visserligen är Wilshere fortfarande borta med sin långtidsskada, medan Diaby som vanligt ligger på sjukbänken, men i övrigt har de positiva beskeden börjat strömma in. Framförallt har laget fått tillbaka två av sina ytterbackar, där läget har varit väldigt knapert under stora delar av vintern.

Kieran Gibbs, som i vanlig ordning har haft ett längre skadeuppehåll, var tillbaka i startelvan mot Milan, trots att han inte har spelat på flera månaders tid. Dessutom stod det tidigt klart, egentligen ända sedan Mertesacker skadade sig mot Sunderland, att Koscielny och Vermaelen skulle bilda mittbackspar för ovanlighetens skull. Och det kändes ju tryggt, med tanke på att det är just dessa två som anses vara Arsenals två bästa spelare på den positionen.

I övrigt i startelvan märktes att Rosicky petade stjärnskottet Chamberlain på vänsterkanten, samtidigt som Ramsey fick förnyat förtroende i den centrala mittfältstriangeln.

I Milanlägret var läget nästan ännu ljusare på skadefronten. Efter att för bara någon vecka sedan ha haft arsenalskt antal spelare i sjukstugan fanns helt plötsligt ett helt gäng comebackare redo för Arsenalmatchen. Inte minst Prinsen Boateng från start.

Första halvlek
Båda lagen visar prov på nervositet och oskärpa under matchens första minuter. Passningar slås bort, anfall misslyckas och skott går utanför. Rosicky är den första spelaren i Arsenal att få till ett avslut, men hans långskott missar målet med flera meter.

Milans första farlighet svarar den gamle räven Seedorf för, då han får en klackpassning av Boateng och från straffområdeslinjen provar med ett fräckt avslut vid första stolpen. Utanför.

Milan börjar dock redan här sätta sin prägel på matchen och anfalla med frejdighet. Arsenal spelar i vanlig ordning runt bollen inom laget på offensiv planhalva, fast ännu långsammare än vanligt, och vägrar flytta in spelare i straffområdet.

I matchminut 13 får Zlatan ett inlägg som han snyggt lägger ner till den redan då inbytte Emanuelson, som kommit på istället för skadade Seedorf, men holländarens skott missar målet.

Szczesnys efterföljande utspark hamnar rakt på Milans mittfält och går därifrån direkt till den ännu inte krönte Boateng, som rusar mot mål. Vermaelen står och sover, medan Koscielny inte riktigt vet om han ska gå på bollhållare eller passningsalternativ. Samtidigt bröstar Boateng med sig bollen och dunkar därefter in en halvvolley via ribban, 1-0. Szczesny står något felplacerad, men bör inte klandras alltför mycket efter en sådan drömträff.

Arsenal deppar över målet, men verkar trots det inte alls tända till. Efter ungefär 25 minuter får Gunners en frispark som Koscielny nickar rakt på, och jag tror bannemig att det är den enda farligheten, om man nu kan kalla det så, som Arsenal lyckas skapa under hela första halvlek.

Men Milan trummar på. Nocerino provar sin bössa ett par tillfällen under första halvlek, men träffar inte mål någon av gångerna. Istället blir det Zlatan som regisserar nästa balja. Han får bollen på vänsterkanten och sätter iväg, samtidigt som den uppvaktande Sagna tittar ut mot linjemannen och vinkar för offside istället för att försöka avväpna Ibrahimovic. Den svenske Milanstjärnan avancerar in i straffområdet och slår sedan, precis vid kortlinjen, en lätt chipp bakåt till Robinho, som sätter fram huvudet och nickplacerar in 2-0. Varken Koscielny eller Vermaelen tar markering.

Milan fortsätter att dominera, och som Arsenalsupporter börjar man nästa längta till halvtidsvilan. Men som om inte det vore nog – strax innan paus skadar sig Koscielny, en av de spelare som visar någon sorts moral, och blir ersatt av Djourou, eller ”DJ Oro”, som vi börjat kalla honom hemma i Sverige.

Milan har sedan ytterligare chanser att öka på sin ledning, men det stannar vid 2-0. Så långt, vill säga.

Andra halvlek
Wenger agerar i halvtid och sätter in legendaren Henry till förmån för den skandalöst bleke Walcott. Arsenal börjar sedan etablera något sorts embryo till anfallsspel i den andra halvleken, men likt en nål som sticker hål på en ballong dödar Milan istället matchen genom att göra 3-0 – Inte ens fem minuter in på andra halvlek. Det är Robinho som får ett inspel strax utanför straffområdet och viker inåt. Vermaelen halkar och ”Robban” får fri skottsektor nog att stiligt placera in sitt avslut lågt vid första stolpen. 3-0. Ett vackert avslut, men också en rent pinsam försvarsinsats.

Annars är Arsenal något bättre i den andra halvleken och lyckas avstyra de allra värsta chanserna från Milan. 25 minuter från slutet sker något som kan vara lite avgörande för hela dubbelmötet. Song spelar Henry, som vid straffområdeslinjen klackskarvar till van Persie. Kaptenen drar till på volley och bollen går mot det bortre hörnet, men Abbiati sträcker ut sig och gör en jätteräddning. Hade bollen gått in skulle det ha varit ett drömmål och matchen på Emirates skulle kunna ha blivit i alla fall lite spännande.

Samtidigt byter Arsenal in Chamberlain, som till många supportrars stora förtret har fått värma bänken fram till dess. Den unge engelsmannen får direkt mycket bevakning så fort han har bollen och lyckas inte skapa något under sin stund på planen, men försöker i alla fall gå mot mål.

Tio minuter efter Abbiatis jätteräddning nickar Milans backar undan ett Henry-inlägg, men inte bättre än att van Persie kan ta hand om bollen och dundra en högervolley mot mål. Skottet går dock rakt på.

Istället kommer nådastöten och den slutliga förnedringen. Rosicky springer med bollen rakt in i Milans mittfält och hemmalaget kan kontra. Zlatan får en pass och avancerar in i straffområdet, där han blir nedriven av Djourou. Straff. Djourou fäller ut armen framför Zlatan, varefter Zlatan i princip greppar Djourou och drar med sig honom i sitt fall. En svårdömd men ändå tveksam situation. Ibras straff är hur som helst säker. Szczesny går åt rätt håll, men straffen är så hård och välplacerad att han inte kan hindra skottet. 4-0.

Några minuter senare brottar Mexes ner van Persie i Milans straffområde utan åtgärd från domaren. Egentligen ingen solklar straff, men om domare Kassai hade varit lite vekare mentalt hade han kanske gett Arsenal en reduceringschans.

van Persie får Arsenals sista möjlighet när han nickar ett inspel från Henry, men Abbiati räddar även denna gång.

I matchens sista tilläggsminut kommer inbytte Pato mer eller mindre fri, men Szczesny räddar och gör att resultatet stannar vid 4-0.

Sammanfattning
Milan gör en jättematch och bjuder på va-va-voom-omställningar som jag inte sett laget göra någon gång under den här säsongen (även om jag nu inte tittar på Zlatan och resten speciellt ofta). Samtidigt är Arsenal helt uddlösa och helt mentalt oförberedda inför denna åttondel. Antalet löpningar av icke bollhållande spelare kan räknas på en hand. Försvaret slarvar. Ingen visar moral. Insatsen är helt enkelt katastrofal.

Och nu pratar vi alltså om en startelva som i princip är den bästa som finns att tillgå. Om man efter att transferfönstret stängde i höstas hade frågat samtliga jordens Arsenalsupportrar hur de vill att Arsenal borde spela mot Milan på San Siro kan jag sätta en femma på att samtliga hade velat se exakt de här spelarna, fast Gervinho istället för Rosicky och Wilshere istället för Ramsey. Annars är det vårt bästa lag som möter Milan. Eller i alla fall vad vi för några månader sedan trodde var vårt bästa lag.

Det här är en av de sämsta matcher jag har sett Arsenal spela. I kollapsen mot United ställde Gunners upp med en oprövad Coquelin, en darrig Traore och en Championship-meriterad Jenkinson från start, så där finns det i alla fall något konkret att skylla på. Det gör det inte den här gången. Visst, domaren kunde ha dömt lite annorlunda och gräsmattan kunde ha varit bättre, men Arsenal blir utspelade av Milan och har mest sig själva att skylla. Jag kan acceptera att vi åker ut mot Milan i Champions League, om än motvilligt, men jag kan inte acceptera att ett lag som vi faktiskt trodde oss ha en bra chans mot spelar ut oss totalt och avgör dubbelmötet redan på hemmaplan.

Kan Arsenal göra fyra mål på Emirates? Ja, under sina bästa dagar kan de det, till och med mot Milan. Men Arsenal kan inte göra fyra mål och samtidigt hålla nollan mot Milan. Det här dubbelmötet var över redan i halvtid på San Siro, men jag förväntar mig ändå att Arsenal svettas blod i returen på Emirates. Om inte annat för vår skull.

Spelarbetyg (6 = världsklass, 5 = mycket bra, 4 = bra, 3 = godkänd, 2 = underkänd, 1 = usel)

Wojciech Szczesny: 2 – Visst, han är på straffen, och visst, avsluten från Milan var bra, men någon gång måste han börja stänga igen i den här typen av matcher. Bortsett från räddningen på Patos sista avslut gör han faktiskt ingen kvalificerad räddning. Agerandet vid 1-0, med utsparken och allt, är dessutom inte helt godkänt.

Bacary Sagna: 2 – Måste prova inlägg även när läget inte är optimalt och får inte agera som på andra målet. Har en bit kvar till storformen, men var en de spelare i backlinjen som inte gjorde bort sig totalt.

Laurent Koscielny: 3 – Passade till Milanspelare på egen planhalva någon gång och visste inte riktigt hur han skulle markera i försvarsspelet, men var å andra sidan tvungen att spela som två mittbackar bredvid den virrige Vermaelen. Hans skada kan visa sig bli mer ödesdiger än både Wilsheres och Sagnas, är jag rädd för.

Thomas Vermaelen: 1 – Vi har trott att han efter sin frånvaro ska bringa ordning i försvaret. Att han när han får sluta spela vänsterback och gå in i mittförsvaret kommer att mosa alla anfallare med huvudet före. Men vad händer, när Vermaelen äntligen får spela på sin favoritposition? Han gör bort sig totalt och skänker i princip bort en handfull frilägen. Matchens största besvikelse.

Kieran Gibbs: 1,5 – Nog vore det smartare att ha spelat Coquelin från start istället för en helt matchotränad Gibbs, men det är alltid lätt att vara efterklok. Gibbs verkade tro att han var mittback och tappade ständigt sin kant i första halvlek. Hotade inte alls offensivt.

Alex Song: 2 – Det är ju i matcher som den här han ska stänga till, det är ju då han ska tacklas och grina och grisa. Men inte. Lite småsävlig och trevlig mot Milans mittfältare, men samtidigt lyckades han slå fler farliga passningar än Arteta och Ramsey tillsammans.

Mikel Arteta: 1,5 – En annan av kvällens stora besvikelser. Slog bort fler passningar än han gjort på hela säsongen och var i övrigt inte alls tongivande offensivt. Kanske mer tagen av stundens allvar än vi tror.

Aaron Ramsey: 1 – Jag har försvarat Ramsey många gånger den här säsongen, men jag börjar mer och mer tro att hans bästa utveckling försvann i och med tacklingen mot Stoke och det långa skadeuppehållet. Hittade inga passningar alls och såg ut som en livrädd lite gosse framför Milans backlinje. Jag lider med Rambo.

Theo Walcott: 1 – Men shit. Jag har hört supportrar säga att en kontraktsförlängning för Walcott är avgörande för klubbens framtid, men just nu har han ingenting i startelvan att göra. Är totalt osynlig och när han väl får bollen springer han nio gånger av tio runt med den på kanten tills han tappar den. Gjorde bra matcher mot Blackburn hemma och mot Chelsea, men i övrigt kan jag inte komma ihåg en enda tongivande insats av Walcott. Tyvärr.

van Persie: 3 – Klarar godkänt bara tack vare att han faktiskt lyckades få till avslut i andra halvlek. Gjorde i första halvlek ungefär vad man kan förvänta sig av en forward som inte får några bollar att jobba med.

Tomas Rosicky: 3 – Verkade i första halvlek tro att han var centralmittfältare snarare än ytteranfallare, med tanke på att han inte gjorde några dribblingar eller tog några löpningar alls, eller ens befann sig på sin kant. Dessutom tappade han boll väldigt slarvigt i samband med Milans 4-0. Men han försökte. Tacklade, letade passningar och provade skott. Verkade förstå att det var åttondelsfinal i Champions League.

Johan Djourou: 2 – Såg vilsen ut direkt när han blev inbytt och bättrade inte på sitt spel speciellt mycket i andra. Och även om straffen var tveksam känns det inte helt otippat att just Djourou, med sin något klumpiga spelstil, skulle orsaka den. Screenade i alla fall bort Pato snyggt en gång i slutet av matchen.

Thierry Henry: 3 – Gjorde vad han kunde med sina redskap. Försökte spela enkelt och letade sig in i boxen, samtidigt som han vid några tillfällen serverade van Persie fint. Men ojojoj, så uppriktigt ledsen jag blir över tanken på att Henrys sista match i Arsenal är den här.

Alex Oxlade-Chamberlain: 3 – Var hårt markerad under sin korta tid på planen, men man såg direkt att Oxen försökte sig på att anfalla och skapa rörelse så fort han fick bollen. Vågade trots 4-0 i baken utmana uppvaktande försvarare. Borde med facit i hand naturligtvis ha startat.

Matchens lirare: I Arsenal? Ingen på planen i alla fall. Men jag tyckte att kameran fångade Fabianski på bänken någon gång, och han såg ju stabil ut där han satt.
(I hemmalaget gjorde Ibrahimovic och Boateng fantastiska insatser, medan van Bommel åt upp Arsenals mittfält med hull och hår)

Matchens utropstecken: Milan gör en jättematch!

Matchens frågetecken: Vad hände, Vermaelen?

Matchfakta
Milan: Abbiati – Abate, Mexes, Thiago Silva, Antonini – van Bommel, Seedorf (12, Emanuelson), Nocerino, Boateng (70, Ambrosini) – Robinho (84, Pato), Zlatan

Arsenal: Szczesny – Sagna, Koscielny (44, Djourou), Vermaelen, Gibbs (66, Chamberlain) – Song, Arteta, Ramsey – Walcott (46, Henry), van Persie, Rosicky

Varningar
Milan: Antonini
Arsenal: Song, Djourou

Bollinnehav
43 – 57

Skott utanför mål
11 – 3

Skott på mål
5 – 4

Blockerade skott
2 – 1

Hörnor
5 – 6

Publik
68 257

Domare
Viktor Kassai, 3 pipor. Straffsituationen var svår, men i övrigt hade Kassai hyfsad koll på tillställningen.