No more "Walk in the Park" för Park Chu-Young?
Filosofen Martin Heidegger är en av världens mest svårförstådda filosofer. Han begav sig in i den djungeln som började ifrågasätta varför tingens natur är som de är och har det alltid varit så, och varför och hur det kom sig? Park Chu-Young ,Arsenals trevlige och sprituelle korean måste också ha funderat ett tag på vad som hände kring honom och kanske gör han fortfarande det. Kan kanske ligger hemma i sin koreanska lägenhet, räknar Won, äter Kimchi och funderar på Heideggers "Dasein och Nichtssein" och undrar varför han är i London överhuvudtaget?
Eller är det så att hans tid långsamt börjar komma? Är han som en liten växt, som helt plötsligt får näring och börjar blomma? Eller är han i London för att sälja en massa tröjor i Korea, för det kan man göra. När jag var i Seoul ifjol så gick man inte många meter förrän försäljarna kastade på mig ManU-tröjor med "J.S Park" på. Som tur vad gillar koreanska hundar tyg och de blev ganska mätta de också. Eller är den Gunnerska Parken på väg att öppnas?
Just nu har Wenger van Persie. Världen har RvP, we have Robin, we do not need Batman. Men hur ser livet ut bakom honom? Det är med viss oro man konstaterar att det egentligen inte finns mycket bakom. Inte mycket alls. Vi har världens genom tiderna mest ofarlige marockan på bänken. Jag tror att den gamle löparen Said Aouita hade varit farligare, med eller utan spikskor. Sedan finns Oxlade-Chamberlain, Gervinho, Walcott och andra. Vi gör förvisso en del mål från mittfältet genom Arteta, Ramsey, men det saknas back-up för van Persie om nu holländaren återfaller i sin gamla vana att bli skadad. Men Wenger har ju Park.Park Chu-Young. Är hans tid på väg? Ja, man kan nästan ana detta. I intervju på hemsidan, så meddelar koreanen att han har tränat som en liten gnu under ett par månader, han gör ju mål löpande i landslaget och han är redo för stordåd. Det jag såg mot Bolton var mycket intressant och då skall man notera att Bolton inte kom med ett dåligt lag. Hans mål var en riktig läckerbit och han visste verkligen var hans plats på jorden var. Jag känner att den gunnerska publiken är redo för en hoppande korean, som kan skjuta, slå härliga frisparkar och som är bättre på skallen än vad många tror. Martin Heideggers tankar om "varat" och "nuet" kanske blir att vår korean avslutar sin "Walk in the Park" och kliver in i vår vardag i närtid?
