Om Tractor Boys - "the best team that never won the League"
På onsdag väntar Ipswich Town i första delen av Carling Cups semifinal. En munsbit naturligtvis. Ipswich måste vara hårt tilltufsade efter 0-7 mot Chelsea och lätt skakade av Roy Keanes avskedande. Gunners möter dock ett lag som det finns så ohyggligt fina minnen runt och som den estradör jag är så är det roligt att presentera lite kuriosa om Ipswich Town och kring "The best team, that never won the League", ett epitet som förnkippas med detta Ipswich från denna tid.
Ipswich Town var en stormakt i brittisk fotboll mellan 1975 och 1983 ungefär. Under sir Bobby Robsons magiska handlag, så togs en hel skock ungdomar fram, som fostrades och som bildade stommen i ett av de mera fartfyllda och välstrukturerade lag som spelat i ligan de senaste fyrtio åren. Tyvärr bara så fanns det ett ännu mer välspelande lag i Liverpool parallellt och ett fysiskt spelande Nottingham som var bättre. Men Ipswich Town kunde de med och under denna period så radade de upp framgångar och bra ligaplaceringar
* FA-cup-vinst 1978 mot Arsenal. Roger Osborne nätade i en tråkig match på Wembley
* Liga-tvåa 80/81, 81/82
* Ligatrea 74/75, 76/77, 79/80
* UEFA-cup-vinst 1980
Jag älskade att se Ipswich spela. Detta lag från Suffolk med sina kornblåa tröjor gladde något oerhört under denna tiden och det fullkomligen vimlade av spelare med karaktär. Målvakterna Laurie Sivell och Paul Cooper kanske inte var de mest karismatiska, men spelare med trygghet och som var habila. Aldrig landslagsaktuella (då stod Shilton, Clemence, Corrigan), men som sällan gjorde bort sig. Här fanns Terry Butcher på väg framåt. "Captain Blood" blev han efter matchen mot Sverige 1989, då han spelade med bandage och en nedblodad tröja i landslaget. Mick Mills var den trygge kapten i försvaret. George Burley, Steve McCall, Russell Osman var andra spelare som var svår-passerade. I början av Robsons period så var centralpunkten dock den mycket specielle nordirländaren Allan Hunter, som inte släppte många över bron och Kevin Beattie.
Bobby Robson var en föregångare på många sätt och ett av dem var hans inblandning av utländska influenser. Ipswich var ett av de första lagen, som verkligen begagnade sig av utländska toppspelare. Arnold Mühren och Franz Thijssen var tongivande centralt under denna tid. Två stycken mittfältsgiganter som hämtades från Ajax och PSV och som tillsammans med John Wark (med en mustasch man kan döda för) styrde mittfältet efter behag. Det var ackuratess och elegans, men samtidigt mycket hårt jobb. Något som också Robsons inledande spelare Osborne och Talbot stod för, men som senare byttes ut mot de holländska magistrarna.
Målskyttet i laget stod Paul Mariner, Eric Gates, Alan Brazil och Trevor Whymark för.
Men laget skingrades med tidens tand. Robson blev engelsk förbundskapten exempelvis och med honom försvann magin. Hårdjobbande Brian Talbot hade redan lämnat klubben för Gunners 1978. Mariner gick också till Gunners efter sin storhetstid i Ipswich, John Wark hamnade i Liverpool, där han blev ännu bättre och fick ännu vackrare mustasch. Arie Mühren hamnade i Manchester United, vilket också Alan Brazil gjorde.
Jag minns dock Ipswich Town från denna tid med glädje. Fansens minns säkerligen Ipswich - Manchester United 6-0 från säsongen 1979/80. Slutresultat; 6-0. Till detta skall sägas att Ipswich brände tre straffar, då Gary Bailey tog alla tre. Paul Mariner gjorde hattrick denna dagen på Portman Road.
Det var lite historia det.
