Inför match:

Arsenal kvalificerade sig till åttondelsfinalen i den engelska ligacupen, numer känd som Capitol One Cup, efter att ha slagit ut Coventry City på The Emirates med 6-1 i september. Det var dock med tvivelaktig form Arsenal åkte till Madejski efter att laget förlorat mot bottenlaget Norwich och enbart vunnit med 1-0 efter ett sent ledningsmål mot jumbolaget QPR i Premier League. Samtliga spelare som dock fick starta den här matchen fanns inte med i Wengers startelva mot QPR utan det var helt fräscha ben som skulle få Arsenal att avancera. Anfallstrion var en kopia av den som vann över Coventry och i målet hittade vi återigen Damian Martinez.

Damian Martinez

Carl Jenkinson - Johan Djourou - Laurent Koscielny - Ignasi Miquel

Francis Coquelin - Serge Gnabry - Emmanuel Frimpong

Theo Walcott - Olivier Giroud - Andrey Arshavin

För Readings del har laget, likt Arsenal, underpresterat i Premier League. Klubben hade säkerligen hoppats en hel del på nybörjartur som de flesta nykomlingar i Premier League brukar ha, men laget har inte fått några marginaler på sin sida inledningsvis. Först på artonde plats med noll inspelade trepoängare finns Reading - trots det imponerade laget stort när de slog ut Queens Park Rangers på Loftus Road i sextondelen. Till matchen mot Arsenal var det flera spelare som startade i lördagens 3-3-match mot Fulham i Premier League. Reading kom helt klart med det bästa laget till start;

Adam Federici

Chris Gunter - Nicky Shorey - Kaspars Gorkss - Sean Morrison

Jay Tabb - Mikele Leigertwood - Garath McCleary - Hal Robson-Kanu

Noel Hunt - Jason Roberts

Första halvlek:

Arsenal fick starta matchen på den östra planhalvan av arenan och fick därför en hel kortsida av tillresta Arsenalsupportrar, som för övrigt var helt sanslöst bra matchen igenom, bakom sig och hade väl därför hoppats på att fansens tryck skulle trycka The Gunners längre upp i planen. Istället var det dock Reading som tog kommandot direkt och efter en hörna i den andra minuten var det ett litet mirakel att bollen inte nuddade insidan av nätmaskorna. Vänsterbacken Morrison klev högst upp på hörnan och nickade bollen i insidan av Martinez vänstra stolpe och på något konstigt vänster studsade bollen på Arsenalkeeperns bakhuvud men sedan gick ut. Mållöst efter den situationen men Reading skulle så småningom få hål på Arsenalen.

Reading spelade överlägset i inledningen av matchen och spelade grymt bra med och utan bollinnehav. Det var överhuvudtaget väldigt svårt för Arsenal att få äga boll och när vi väl gjorde det var det extremt sällan vi fick bollen över mittlinjen. Hemmalaget pressade ständigt på bollinnehavaren och vann mycket boll på grund av förhastade felpassar samt misslyckade dribblingsförsök. När Reading erövrade bollen, iofs. vanligtvis redan på offensiv planhalva, satte laget genast igång med anfall vilket man gjorde finurligt med fyra-fem spelare varenda gång. Att Arsenal hade oerhörda problem syntes tydligt och att lagets mest rutinerade back, Koscielny, var sämst på plan gjorde inte saken bättre.

I tolfte minuten var det Walcotts tur att tappa boll efter ett väldigt slarvigt passningsförsök till Jenkinson. Nicky Shorey bröt och spelade upp till Noel Hunt som satte igång anfallet snabbt genom att spela ut den till lagkamraten Robson-Kanu på vänsterkanten. På första touchen kom ett inspel mot straffområdet där Laurent Koscielny måste fått totalt hjärnsläpp och släpper sin punktmarkerade Jason Roberts som i sin tur lugnt promenerade på bortre stolpen där bollen också kom. Roberts sätter högerfoten till och Martinez är chanslös, Reading tar ledningen mitt under Arsenalsupportrarnas öronbedövande "This is a sh*thole, I wanna go home".

Det skulle dock bli värre för de tillresta Arsenalsupportrarna. Efter Readings 1-0-mål såg Arsenalsspelarna istället mer tagna av stundens allvar än vad de gjorde innan och Reading fortsatte fint med deras inövade anfallsspel. När matchklockan hade tickat till 17.30 fick Reading ett inkast i offensiv zon där det kom två spelare (Leigertwood och McCleary) som agerade spelalternativ till Gunter. Arsenal försökte pressa men blev istället överspelade när McCleary på ett magiskt sätt tunnlade Miquel och fick bollen till en djupledslöpande Gunter. Han slog därefter ett markinspel mot straffområdet där Koscielny turligt nog befann sig, trodde alla, men styrde den istället på ett bisarrt sätt iskallt in den vid första stolpen och syndabockstämpeln fick fransmannen på sig direkt. 2-0 efter ett självmål.

Några sekunder efter Arsenals avspark skulle det komma ett liknande anfall som ledde fram till 1-0-målet. Francis Coquelin slog en idiotpass för att få bollen gå över mittlinjen utan någon helst precision vilket ledde till att Reading enkelt kunde bryta och spela upp bollen, den här gången till Roberts. Roberts samarbetade med Robson-Kanu ute på Readings vänsterkant och den sistnämnde kom även den här gången till ett farligt markinlägg som McCleary löpte på. Den centrala mittfältaren drog på direktskott men den här gången kunde Koscielny, som blockerade skottet, styra ut bollen till hörna istället för i eget nät. Hörnan slogs från vänster och bollen letade sig in mot bortre stolpen där Kaspars Gorkss befann sig, men det gjorde även Ignasi Miquel som kunde nicka bort bollen från straffområdet. Bollen hamnade vid Arshavin som var precis utanför straffområdet och efterföljande situation kan förknippas med ett flipperspel.

Arshavin la upp bollen för resning till tyska Gnabry, Gnabry försökte rensa men bollen gick på en Readingspelare och studsade till Chamakh som i sin tur försöker rensa på första touchen. Det blir än en gång misslyckat då den går på en annan Readinglirare och studsar vidare till Leigertwood som faktiskt kunde hålla bollen ett tag. Bestämde sig därefter att dribbla bort Chamakh för att sedan få en hel tom motorväg framför sig då ingen “gunner” gick till attack. Mikele Leigertwood drar på en riktig rökare när han lyckats komma in i straffområdet, en rökare Martinez faktiskt är på men inte kan hålla, och bollen finner nätmaskorna.

3-0 efter tjugo minuters spel var ett faktum. De tillresta supportrarna kunde inte förstå vad de just nu bevittnat, Arsenal var totalt under isen och det kändes som om Reading fullständigt kunde utklassa Arsenal. The Gunners hämtade sig dock och blev för första gången ett hot i offensiv planhalva nästan direkt efter avspark. Detta satte sig hos Readingspelare som insåg att det kanske var bättre att backa hem och hålla en 3-0-ledning fram till mål. Efter ett tag förstod dock Reading Arsenals sätt att anfalla – långa bollar på en felvänd Chamakh för att därefter ta nästa steg i anfallet. Detta gjorde att Chamakh vanligtvis var helt låst och istället blev det ett inofficiellt positionsbyte när Walcott istället klev upp som toppforward för att få fram djupledslöpningar centralt. Detta blev enormt mycket farligare och Arsenal kom verkligen in i matchen på allvar – tills Reading la 4-0 i 37:e minuten.

Chamakh tappade boll och en otroligt bra Leigertwood fick för mycket tid centralt i offensiv planhalva och kunde styra anfallet precis så han ville då det fanns ett par alternativ. Han valde McCleary som var helt fri ute på vänsterkanten då Miquel hade gått in i straffområdet. McCleary lägger därefter ett distinkt inlägg mot straffområdet där det var ett tre-mot-tre läge och i kampen Hunt-Jenkinson på bortre stolpen vann den blåvitklädde anfallaren och kunde nicka distinkt i insidan av stolpen, otagbart för Matinez, för att sedan studsa in i mål. Arsenal var nu i ett fyramålsunderläge och med ett försvarsspel under all kritik.

Bra då att Arsenal byggde vidare på en ganska fin period, anfallsmässigt, innan målet och fortsatte att vara ett hot genom framförallt Theo Walcott. I den tredje tilläggsminuten var det faktiskt Reading som slarvade i ett uppspel som gick till Arshavin som la en djupledsboll på en löpandes Walcott. Walcott sprang sig helt fri och Readingmålvakten försökte hota med en utrusning, något som inte verkade störa Walcott nämnvärt då han på ett iskallt sätt chippade bollen i mål. 4-1 i grevens stund visade det sig då domaren blåste innan Readingspelarna hann ta avspark.

Andra halvlek

Trots spelet i första halvlek valde Arsene Wenger att inte byta ut någon spelare och resonerade i princip “Det är er röra och ni som får reda ut detta”. Vad mer ord legendaren sa i halvlek vet vi inte, det vi vet är att Arsenal ska vara ruggigt glada över att inte Reading punkterade matchen i de första minuterna i andra halvlek. Det var läge på läge och den energiboosten Arsenalsupportrarna hoppades att Arsenal kunde få efter Walcotts reducering verkade inte finnas. Reading spelade istället riktigt bra och skulle ha fått en straff i 48:e minuten efter två straffsituationer i samma veva. Först manglade Djourou ner Noel Hunt lite väl hårt och sedan i reningsläget tog Francis Coquelin hand. Ingen straff utdömt och Arsenal kunde komma undan med skinnet i behåll.

Arsenal skulle komma undan med blotta förskräckelsen fler gånger inom den närmsta fem minutersperioden. Oftast var det Koscielny eller Miquel som gjorde bort sig på vardera kant, då Jenkinson spelade i en lite mer offensivare roll i andra halvlek. Readingspelarna hade otroligt enkelt att komma förbi och slå farliga inlägg mot duktiga huvudspelare.

I den 54:e minuten var det Arsenal som blev bortrövade på en straff. Efter ett väldigt fint anfall med grund i Jenkinsons brytning på egna planhalvan kunde tillslut Coquelin servera Chamakh med en jättefin djupledsboll. Chamakh kunde dra sig fri till en början men blev sedan ikapp sprungen av Chris Gunter väl inne i straffområdet. För att få bort bollen så långt ifrån Chamakh som möjligt använde dock Gunter armen och en straff skulle utdelas till en totalt rasande Chamakh som inte kunde förstå hur linjemannen missade handssituationen. Istället blev marockanen varnad av huvuddomare Friend på grund av visat missnöje och möjligtvis dåligt valda ord.

I 62:a minuten verkade Wenger och Bould förstå att inget gott skulle komma av spelarna på plan, det krävdes helt enkelt byten. Nyförvärven det senaste året, tysken Thomas Eisfeld och fransosen Olivier Giroud klev in på plan på beskostnad av Emmanuel Frimpong respektive Serge Gnabry. Vilket succéinhopp det visade sig att fransosen skulle få.

En minut efter Wengers förändringar fixade Chamakh en hörna åt The Gunners. Arsenal fyllde på i boxen med flera huvudstarka spelare och den starkaste, Giroud, lyckades hörnläggaren Walcott pricka. Giroud löpte sig fri och kunde precisera in bollen i bortre hörnet och 4-2-målet ledde till att matchen plötsligt levde. Readingspelarna verkade förstå att det var allvar och försvarade sig på ett mycket starkare sätt än tidigare. Arsenal kom inte enkelt till bra avslutningslägen, utan de farligaste chanserna kom från en helt fantastisk Giroud som satte Federici på prov flera gånger om trots att det bara var halvlägen.

Arsenals melodi verkade istället vara hörnor där det blev farligt varenda gång. I 80:e minuten kom en fin inskruvad hörna från Arshavin ute på vänsterkanten mot Chamakh som skarvade den vidare till en helt fristående Giroud som inte riktigt hann uppfatta situationen och kom alldeles försent på “andra bollen”. Efter den situationen var det i princip bara Arsenal för hela slanten då Reading ställde sig som ett köttmur i straffområdet. Reading hade en farlig chans när klockan visade 87.16 när en Readingspelare försökte löpa sig fri men blev tacklad av Koscielny som drog på sig ett gult kort för spelförstörelse. Följande frispark slogs inte förrän över en minut efter tacklingen och det verkade vara så gott som kört för Arsenal att få in två bollar i slutminuterna.

I 89:e minuten fick Arsenal dock in ett tredje mål efter att Koscielny gått högst upp på en hörna, givetvis, och helt obevakad nickat in ett enormt viktigt mål. Matchen levde i allra högsta grad och det var inte länge Koscielny kunde fira sitt mål för direkt efter avspark anföll Reading och gjorde det på ett så bra sätt att Koscielny var tvungen att dra ned en blåvitklädd spelare och skulle ha fått sin andra varning – domaren friade dock. Minuten därpå visade fjärdedomaren upp antalet tilläggsminuter som skrevs till fyra.

På tilläggstid rådde det fullkomligt kaos på alla delar av gräsmattan. Arsenal gjorde allting för att komma till anfall medan Readingförsvaret bara rensade på allting. När Damian Martinez var tvungen att skjuta ut bollen när klockan stod 94.37 var det nog inte många som trodde att spelet skulle fortgå efter att bollen krossat mittlinjen. Domare Friend blåste dock aldrig och efter att vunnit inkast lyckades Coquelin lyfta in bollen i straffområdet där Chamakh nickade ned den till en fristående Walcott som drog på skott där bollen precis passerade mållinjen innan Readingförsvaret fick bort den. Detta var dock inte linjemannen uppmärksam på och Walcotts mål blev ej giltigt, men som tur var behöver vi inte överanalysera situationen då Readingrensningen gick rakt på Jenkinson som dundrade in 4-4 när matchklockan stod på 95.03 – då var det verkligen ett mål som ingen kunde missa. Jenkinson noterades som målskytt för första gången i A-lagssammanhang i Arsenal!

Upphämtningen var ett faktum, Arsenal hade gjort en “Sverige”. Supportrarna men framför allt spelarna var helt saliga och Coquelin och Giroud slängde upp sina matchtröjor på kortsideläktaren efter att domaren hade blåst återigen direkt efter avspark. Tillslut insåg de båda fransoserna att det skulle spelas förlängning också och var tvungna att gå tillbaka till supportrarna och be dem kasta tillbaka tröjorna. Detta gjorde dock supportrarna med ära och uppmanade spelarna att kämpa till fullo i de ytterligare trettio minuter som återstod av matchen.

Förlängning

Efter en välbehövlig paus drog förlängningen igång. Arsenalspelarna verkade fortfarande upprymda av den magiska upphämtningen och Readingspelarna enormt chockerade över hur de kunde tappa en fyramålsledning. Formellt sätt var allting nollställt, kvartarna skulle kännas lika långa som 45 minuter med 90 minuters match i kroppen men just i det läget handlade allting om psykologi.

Första förlängningskvarten började dock tempofattigt, båda lagen var enormt rädda att bjuda på lägen och tappa boll så det var en hel del sidledspassningar. Noterbart var att Laurent Koscielny spelade upp sig och stod för en rad av viktiga brytningar samt att unga Eisfeld stod bakom en del halvfarliga lägen.

Det var först i 103:e minuten som det egentligen hettade till rejält. Koscielny startade upp ett anfall genom att avancera in över mittlinjen med boll och hade flera alternativ och valde Ignasi Miquel som var i en väldig offensiv position på vänsterkanten. Miquel fördelade bollen vidare till Chamakh som på ett helt otroligt sätt klackade bollen till Giroud som hade löpt ut till kanten för att hjälpa till. Giroud hittade Arshavin precis utanför straffområdet och la en fin boll till ryssen som höll lite i bollen och hittade Chamakh som hade dragit på en löpning efter klackpassen. Chamakh tog emot bollen på ett snyggt sätt med en vänster yttersida och la upp bollen för ett skott utifrån straffområdet. Detta skottet kom och det var ett distinkt sådant efter att bollen tunnlat en Readingförsvarare vilket i sin tur ledde till att Federici reagerade alldeles försent och bollen hamnade i insidan av målet. Vändningen var ett faktum och det var Chamakh som stod för 5-4-målet – ni vet han som inte hade lagt ett mål på över 13 månader. Publiken på Madejski kunde inte tro att det var sant och det kunde sannerligen inte jag heller. Wengers leende zoomades in och allt var toppen – efter en fruktansvärd stund bara någon timma tidigare.

Arsenals spanska vänsterback ådrog sig en skada i slutet av kvarten och fick bytas av mot Meade som fick göra sin debut i ett fantastiskt stort ögonblick. Annars var det inga jättestora utropstecken som hände efter Arsenals 5-4 utan kvarten bara spelades av i princip.

Andra förlängningskvarten ställde Arsenalspelarna in sig på försvar för första gången under matchens gång – det gick bara ut på att blockera Readinganfall och försöka kontra in ett avgörande mål. Det höll dock på att bli ett mål i baken redan efter femtio sekunder då inhoppande Church fick en suverän crossboll till sig och var i princip fri med Martinez. Church lyckades suveränt med bollmottagningen och skulle precis skjuta in ett kvitteringsmål då Koscielny kom från i princip ingenstans och glidtacklade bort bollen i sista hundradelen på ett magnifikt sätt. Efterföljande hörna blev ganska farligt då Martinez timade utrusningen helt fel men kan tacka sig gott åt att Readingspelarna inte utnyttjade situationen till fullo.

Martinez spelade dock upp sig och var riktigt bra under en period där Reading bara satsade på offensiven. Det kom en situation där det nästan kändes som att det var avgjort, Arsenal hade vunnit matchen efter en mirakelvändning – men ‘icke’ sa Nicke. Reading skulle också få kvittera under matchen och det när det enbart återstod fem minuter att spela.

Robson-Kanu laen crossboll till Gunter som i sin tur slog ett inlägg mot bortre stolpen där den förra Fulhamspelaren PPogrebnyak fanns och nickade in 5-5. Det var återigen utjämnat och nu började Arsenalsupportrarna ställa in sig en straffläggning, till och med i den mån att en del var förbannade att tysken Gnabry byttes ut som då ville säkra upp med en till tysk bredvid Eisfeld till avgörandet. Straffläggning verkade dock inte vara något Arsenalspelarna, eller Reading för den delen, gick runt och tänkte på för det var läge på läge som uppstod trots den korta tid som återstod. När klockan dock passerade 120 spelade minuter och fjärdedomaren visade upp att det återstod enbart två minuter innan ett eventuellt straffavgörande tog Koscielny saken i egna händer och bröt ett pågående Readinganfall, började en maximal löpning mot Readingmålet och leverade passningen ut till vänster. Arshavin tog hand om bollen drev bollen framåt så snabbt han bara kunde och Arsenal var för stunden i ett 5-3-läge, sett till antal spelare, på Readingsplanhalva. Ryssen löpte in mot kortsidelinjen där i princip Giroud också stod tillsammans med de tre försvarande Readingspelarna. I ett snett-inåt-bakåt alternativ stod både Koscielny och Walcott helt fria med Arshavin satsade istället på skott som kunde ha kostat ett mål då det täcktes på mållinjen av en uppoffrande back. Som tur var kom returen ut till en helt fristående Walcott som bara tog i för kung och fosterland och sköt in 6-5 på andra förlängningskvartens övertid – precis i ögonen på Arsenalklacken.

Jublet var enormt, både på plats och framför datorn hemma hos mig. Jag tror aldrig jag firat så mycket, eller jo – jämbördigt med Bragden i Berlin och Sverige-Paraguay i VM 2006. Helt underbart magiskt kändes det bara som då och Readingfansen bara såg på när Arsenalspelarna samlades framför Arsenalklacken för att fira ihop.

Det skulle vara slut där – men det var det inte. Reading försökte med allt och lyfte upp samtliga spelare i sina anfall. Det lyckades dock inte särskilt bra och efter en rensning av Walcott befann sig Chamakh kvar där uppe, likt Torres i Champions League-matchen mot Barcelona i våras, och kunde på ett elegant sätt chippa in bollen i mål då Federici kom ut för att störa friläget. 7-5!!! Matchen slutade 7-5 och vilken totalt jäkla energibrist man bör ha känt efter matchen – istället var det Adrenalinet som gjorde att man sprang runt i rummet och försökte förstå vad som precis hade inträffat. Domaren blåste precis efter målet och nu kunde Giroud, Coquelin och resten av Arsenalspelarna slänga upp tröjorna till Arsenalklacken på allvar. Vilket fantastiskt ögonblick alla fick uppleva!

Wenger förklaring till vändningen löd: Du kan inte spela för Arsenal och ge upp. Det spelar ingen roll vad resultatet är, något spelarna förstod i halvtid

PS: Undertecknad fick ett tag att skriva den här rapporten och kunde analysera i lugn och ro. Lika lugn och ro var jag dock inte under matchens gång på Twitter och jag gjorde ett sammandrag i en bild som varit väldigt uppskattad på vårt forum: klicka här!
 

11-11

Publik:
23,980

Uppgifter från The Guardian och BBC