Redaktionen betygsätter: Mittfältarna
Det krävs ett starkt nav för att ett hjul ska rulla. Här kikar vi på det mittfält Arsenal har till förfogande samt om det är bra nog för att rulla Arsenal till framgång.
Vi fortsätter att lägga laget under luppen och går vidare till den del av laget som mycket väl kan vara den viktigaste, mittfältet. Skalan är densamma som vanligt, 6 är den absoluta världsklassen samtidigt som 0 är Sp*rs-klass.
***
Arsenals mittfält har genom historien varit hem för allt ifrån stora, starka och smått galna defensiva stoppklossar till medellånga briljanta spanska speldirigenter. Det har huserat många olika förmågor och oförmågor i länken mellan anfall och försvar i Arsenals matcher. Utan att spilla mer tid dyker vi med huvudet först ner i analyserna om det mittfält som (förhoppningsvis) ska ta Arsenal till framgång, ära och berömmelse.
Abou Diaby – 3
Sagan om Diaby är sagan som aldrig verkar få ett lyckligt slut. Den har alla förutsättningar för att bli hur bra som helst men det slutar alltid med att huvudpersonen blir skadad vilket leder till att man måste vänta för att få höra fortsättningen. Diaby är en galet talangfull spelare som i sina bästa stunder kan äta upp hela mittfält på egen hand. Han har både fysik, teknik och snabbhet men får sällan spela fler än två matcher i sträck innan hans kropp går sönder. Det frustrerande är att man aldrig verkar få veta hur bra han kan bli om han bara skulle få vara skadefri i en hel säsong. Det finns en anledning till att Frankrikes förbundskapten Laurent Blanc sagt att den första spelare han skulle sätta i laguppställning om alla var friska är Diaby. Det är bara att hålla tummarna för att vår bjässe på mittfältet får vara frisk denna säsong, för då kommer han vara ett mycket välkommet tillskott.
Tomas Rosicky – 4
Arsenals egen Mozart hade sin livs vår den senaste säsongen. Det var nästan läskigt hur bra han var när han komponerade anfallen från sin offensiva mittfältsposition. Vi fick se den Rosicky som var så bra innan skadorna fick grepp om honom och med lite peppar och några träknackningar är han lika bra denna säsong. Risken finns dock att han får sitta en del på bänken då Cazorla mycket väl kan ta hand om den offensiva mittfältsrollen i årets Arsenal, men oavsett om Rosicky agerar truppspelare eller får starta många matcher så är han en stabil del av truppen. Det jag önskar mest är att han tar sig i kragen och avlossar några kanoner upp i motståndarnas kryss som på den gamla goda tiden.
Mikel Arteta – 5
Innan den förra säsongen startade så försvann som bekant en viss spansk mittfältare till sin ursprungsklubb. Många var vi som fasade hur Arsenal skulle klara sig utan en spanjor på planen. Wenger förstod dock allvaret och plockade in en lite mer defensiv sådan under transferfönstrets sista timmar. Wenger knows, brukar det heta och inte helt oväntat så visste den gode fransosen vad han sysslade med. Arteta stod för en makalös säsong i Arsenal och gjorde nästan allt. Han täckte upp för Song som inte hade full koll på vart han skulle vara. Han gjorde mål. Han styrde tempot i matcherna och han stod för tryggheten i Arsenals spel.
Arteta är en väldigt passningssäker spelare, förra säsongen hittade 90% av hans passningar fram till rätt adress och denne man är en spelare att lita på i Arsenals lag. Han står för arbetet i kulisserna men kan även kliva fram i rampljuset när det behövs, som när han gjorde matchens enda mål mot Manchester City. Om Arteta är någorlunda hel denna säsong så finns det inget tvivel om att han kommer vara en viktig kugge i laget.
Aaron Ramsey – 3
Ramsey är en spelare som jag tycker synd om. Han spelade bra stora delar av säsongen men tvingades spela alldeles för mycket. På slutet av säsongen fick han agera hackkyckling i nästan varenda match, vilket är förståeligt, för han var dålig. Han var dock dålig av en anledning och det var det tuffa matchandet. Ramsey är fortfarande ung och han är en utmärkt truppspelare som har en del kvalité i sig men som inte ska starta varje match i en klubb som Arsenal. Han är bra att ha i laget för att ge spelartruppen bredd och han kan gärna få avlasta de spelare som ska vara ordinarie. Dock är det tveksamt om Wenger tänker likadant som jag gör.
Ramsey har gjort det väldigt bra efter benbrottet mot Stoke och han kommer säkert att utvecklas allt eftersom. Frågan är om det bästa i hans situation är att låna ut honom för att han ska kunna starta varje match i en mindre klubb. Ramsey har många bra kvalitéer, han är passningssäker, hyfsat bra på att driva med bollen och kan även slå avgörande passningar emellanåt. Han måste dock förbättra en hel del saker. Hans svagaste sida är koncentrationen, vilket gör att han varvar bra saker med riktigt usla prestationer. Denna säsong hoppas jag att Ramsey får lagom med speltid samtidigt som han får sitta på bänken för att se och lära ibland. Han är en spelare med potential men han är inte bra nog för att bära ett lag som Arsenal.
Alexandre Song – 4.5
Song är en underlig figur, och jag tror inte att det enbart är på grund av hans frisyr. För några säsonger sedan var han en av de bästa defensiva mittfältarna i Premier League och kanske världen. Han var som en stor dammsugare som sög åt sig bollarna på mittfältet och gav dem till Fabregas som sedan fick styra spelet. Den senaste säsongen var detta fina defensiva spel nästan som bortblåst. Song var ofta lite för långt uppe i anfallen men det gjorde inte allt för mycket då Arteta vanligtvis räddade situationen om något gick snett.
Det är ganska anmärkningsvärt att han har gått från att vara en defensiv vägg till att numera nästan vara ett passningsgeni. Det största exemplet på att Song tappat en del av sitt defensiva spel var mot Norwich när han och Ramsey tillsammans bildade ett defensivt mittfält som inte gjorde en enda lyckad tackling på hela matchen. I Arsenals fall är det som att spela en 4-0-3-1 uppställning, backlinjen blev helt blottad vilket förklarar varför Arsenal tappade in så pass frustrerande mål utan Arteta på planen. Song får gärna fortsätta leverera bra framspelningar och genomskärare men om han ska fortsätta spela som den senaste säsongen gäller det att Arsenal har en lite mer tydlig defensiv mittfältare som täcker upp bakom honom.
Jack Wilshere - 4
Wilshere är i en liknande situation som Diaby. Han var skadad hela säsongen men börjar se ljuset i tunneln. Han opererade sig i Umeå och ska vara tillbaka allt eftersom. Wenger vill inte sätta en viss månad eller match som han ska vara tillbaka utan han vill låta Wilshere återhämta sig i sin egen takt. En frisk Wilshere är nästan omöjlig att ta bollen av om man kollar på säsongen 10/11 då han i sin bästa form trollade bort tre Barcelona-spelare med en vändning. Det återstår att se om han blir frisk denna säsong, och i så fall om han är lika bra som innan skadan. Betyget är en form av balansering mellan hur ofantligt bra han var när han var frisk och det faktum att vi inte sett honom spela på en hel säsong.
Francis Coquelin – 3.5
Le Coq som han kallas slog sig in i laget under föregående säsong. Han har vikarierat på ytterbackspositionerna och även fått spela lite på sin naturliga position, innermittfältet. Coquelins styrkor är att ha en galet bra bollteknik, bra passningsspel och att bidra i defensiven. Han kan säkerligen få mer speltid denna säsong än den förra eller så kanske han blir utlånad. Oavsett vilket så är det här en spelare med enorm potential och om han får vara skadefri så kommer han att vara en av de bättre spelarna i Arsenal om några säsonger.
Andrey Arshavin – 3
Den gode gamle ryssen har inte haft det lätt på senare år. Han får oftast springa runt på en kant som han nog aldrig känt sig bekväm på och det gick så långt att han blev utlånad till Zenit St. Petersburg på våren. På hösten hann han dock göra ett antal bra saker. Han var bland annat skillnaden i matchen mot Swansea när han bjöds på matchens enda mål. I Arshavins sista match för Arsenal innan utlåningen så stod han för ett mycket delikat inlägg till allas vår älskade Henry i vinsten borta mot Sunderland. Kanske kommer vi få se den Arshavin som var så bra för så länge sedan, men just nu känns det som att det står alldeles för många spelare framför honom i truppen.
Emmanuel Frimpong – 2.5
Frimpong kom som ett åskväder på försäsongen ifjol och blev snabbt en favorit bland Arsenals supportrar. Han myntade uttrycket 'dench' vilket betyder något i stil med jättebra och ökade allt mer i popularitet. Hans hårda spel gick hem hos många och snart kom även uttrycket 'frimponged' som används när någon blir totalt överfallen av en tackling i vanlig, engelsk maner. Något som dock inte var särskilt dench var när det nyss nämnda hårda spelet fick honom utvisad i debuten mot Liverpool.
Frimpong hann med 14 matcher för Arsenal innan han blev utlånad till Wolves efter jul. Även där var han uppskattad men precis när han började komma igång så kom det som alltid händer Arsenal-spelare i form, en skada. Sedan var hans säsong slut och han spenderade resten av den med att bygga upp sin fanskara på twitter. Det som önskas av Frimpong nu är att han lägger mindre energi på twittrande och mer energi på att komma tillbaka och slå sig in i laget, för han verkade lovande innan allt annat kom i vägen.
Santi Cazorla – 5.5
Nu har vi enbart fått se en halvlek av Cazorla i Arsenal och det är inte alls säkert att han kommer fungera i Premier League, men jag baserar min bedömning på hur han spelade föregående säsong. Santiago Cazorla är i mina ögon en väldigt underskattad spelare. Han är en världsmästare och en europamästare även om han inte är en startspelare i det spanska landslaget. Han kom dessutom med i säsongens lag enligt statistiksidan whoscored.com trots att han spelade i Malaga. Malaga är inte ett dåligt lag, men det visar hur bra han är individuellt sett då man får mer gratis av att spela i ett bättre lag som Real Madrid.
Santi är nästan helt tvåfotad och kan slå fina passningar med både högern och vänstern. Cazorla är en passningssäker spelare med bra teknik och han har dessutom ett väldigt fint skott. Föregående säsong var han den spelare som gjorde flest mål utifrån straffområdet i Europas fem bästa ligor och han stänkte även in ett par frisparkar. I Arsenal ser det ut som att han kommer att bli ersättaren till Fabregas som vi inte fick förra säsongen. Han kommer troligtvis vara lagets spelfördelare och bidra med massor av mål och assist. De 15 miljoner pund Wenger pyntade för honom är rena rama rånet för en spelare av Cazorlas kaliber. Hoppas bara att han inte behöver en acklimatiseringsperiod på en och en halv säsong, för det här är en spelare av rang.
Ryo Miyaichi (utlånad) – 2.5
Vår alldeles egne japanske åskvigg är ännu en av alla talanger som fått chansen i Carling Cup, eller Capital One Cup som den heter nu. Han fick göra två inhopp i ligacupen och blev senare utlånad till Bolton. I Bolton gjorde han väldigt bra ifrån sig trots att klubben blev nedflyttad, deras tränare Owen Coyle sade att Miyaichi är på väg mot en strålande karriär, både klubbmässigt och i landslaget. Hans höjdpunkt var nog målet han gjorde i FA-cupen mot Millwall. Nu har det bestämts att han blir utlånad till Wigan denna säsong och det blir nog ett ypperligt tillfälle att lära sig och att bli bättre. Detta är nog verkligen inte den sista gången vi hör från den unge japanen som är ett stort framtidslöfte.
Neves Denilson (utlånad) – 2
Den så fruktansvärt hatade Denilson fick nog och hamnade i Sao Paulo på lån hela säsongen ifjol. Nu har man förlängt lånet och han blir kvar i Brasilien även denna säsong. Denilson stod för spelfördelandet i Arsenal men hans starkast kvalité, passningar i sidled, är knappast uppskattad i en klubb som Arsenal som gärna vill framåt. Denilson har definitivt en lång väg att gå för att slå in sig i truppen igen och det är tveksamt om han någonsin spelar för Arsenal igen.
Det var alla spelare som räknas till A-truppen enligt den officiella hemsidan men det finns fler små guldkorn att nämna. Kristoffer Olsson är mannen (pojken?) att hålla koll på av svenskt intresse, han har fått väldigt många lovord av reserv- och ungdomstränare. Serge Gnabry, Benik Afobe och Thomas Eisfeld är tre andra som har potential. Båda de två sistnämnda herrarna har gjort mål under årets försäsong. Även Lansbury som var uppe i A-truppen ifjol men nu blivit nedflyttad i reserverna igen bör nämnas.
Nu tar vi sikte och skickar iväg en fin genomskärare som det bara är att stänka upp i nättaket i nästa del av truppgenomgången, anfallet.
