Falkens Funderingar: Roadtrips ger så mycket
"Accident on M25 at junction 14 ,going counter-clockwise. The traffic has come to a complete stop. Queues reaching as far as ten miles down the M40 to Birmingham"
När man sitter i bilen tillbaka från ett möte i England och skall till Gatwick för att flyga hem, så är detta inte vad man vill höra på radion och inser att det kommer att bli tufft, bökigt och högeligen stressigt att hinna till flygplatsen. Det är det negativa. Det positiva är att man måste ta en avtagsväg tidigare än när M4 träffar på M25 och köra genom det idylliska engelska landskapet, men får lite tid att reflektera, köra igenom hålan Basingstoke och Reading exempelvis, som inte är några pärlor i tillvaron och lyssna lite extra på Scott Mills Show på Radio One.
Life and death of a Salesman? Nja, Jag tror att Arthur Miller såg det annorlunda i den berömda pjäsen. Men livet på vägar och flygplatser är omvälvande och det ger en möjlighet till reflektion. Jag missade matchen mot Chelsea, dä satt jag på en flygplats och väntade på transport till Tyskland men fick löpande rapporter via SMS och har plöjt igenom alla artiklar jag hittat om det, så jag har koll på skeendet. Gunners tryckte på, Chelsea gjorde målen. Hört det förut? Vi har två raka förluster i ligan, elva poäng av 21 möjliga, sju poäng efter Chelsea; ändå ser man tillbaka på den första delen av säsongen som positiv. Gunners har rullat boll på ett mycket bra sätt(om man bortser från WBA), vi har tagit skalper på bortaplan. Vi slog ut Spurs ur Carling Cup, vi har två klockrena segrar i Champions league och till och med målvaktsspelet(förutom WBA-matchen) har fungerat. Sju poäng efter förvisso; mindre bra, men samtidigt är jag inte så orolig. Tycker det ser mer intressant ut än på länge. Både Koscielny och Squillaci är två mycket bra mittbackar och med Vermaelen och Djourou, så har vi den bästa uppsättningen på många år. Wilshere är bombastisk; Fàbregas kom tillbaka från VM och spelade fram till hur många mål som helst, "Air" Chamakh dominerar i luften. Så orolig är jag inte och snart är van Persie, Bendtner och Walcott åter...
Tid till reflektion och kontemplation? Dags att bli munk och äta oblat, sätta sig i en ett tornskrymsle som bröderna Karamazov i Dostojevskijs roman och yra och prata med Gud....
Det är detta som Gunners nu gör i denna internationella lucka, som naturligtvis kommer helt lägligt. När vi ställer upp mot Birmingham om tio dagar, så har vi större delen av laget tillbaka. Såvida nu inte Sagna, Diaby eller någon annan går och får benet avsparkat eller på annat sätt blir skadade under landslagssamlingarna. Gunners brukar ju vara kända för det. Kanske för att grabbarna tar i mer än andra. Uppehållet ger Gunners mycket gott. Sargade kroppar får vila, rehab-träningen återställs till fullo, vi kan snart också räkna in van Persie, Ramsey, Bendtner och Vermaelen i laget och Wenger kan spendera en vecka på att fundera på hur han på bästa sätt ställer om laget, tar in sju poäng på Chelsea, slår ut the Magpies ur Carling Cup, säkrar avancemanget i Champions League genom att slå Shaktar Donetsk och fundera en sväng till på målvaktspositionen. För det är väl fortfarande en målvaktsdiskussion? Nu var Fabianski strålande både mot Partizan Belgrad och Chelsea. I den sistnämnda matchen tog han det som han skulle kunna ta och mer därtill. Men det kan näppeligen vara en långsiktig lösning och Almunias tid måste - efter WBA-katastrofen- vara räknade. Mannone hoppas jag att han säljer till något lågt stående lag - typ Spurs- och så återstår den kaxige Szesczny som jag sett för lite av för att bedöma, men vad jag förstår så borde han ha mycket som vi kan ha glädje av.
Basingstoke var för övrigt inte mycket att ha. Inte för att jag såg så mycket mer än rondeller, men jag tror inte den platsar på min "1001 platser man måste se innan man dör"-lista. Däremot passerade jag utanför Guildford, som är vida berömd för att ha varit en del i "Hitchhikers Guide to the Galaxy" och bara därför så är staden värd ett besök. Har dock varit på Barbecue i staden för tiotalet år sedan. Återkommer nog inte.
Läser att Diaby siktar på "Ballon d'or". Drömma går ju alltid, men jag beräknade snabbt hans chans att få det priset på min väldiga räknesnurra och pilen stannade på "gapskratt", varpå min räknesnurra hoppade till. Diaby? Efter fem år i klubben, så vet jag fortfarande inte vad han är bra på. Att han ibland är en fullständigt urusel passningsspelare och hela han är ett vandrande felbeslut, det är allmänt känt men vad skall vi ha honom till? Kanske lite burdust sagt; samtidigt inser man att när han spelar, så får vi viss tyngd på mittfältet och det släpps sällan förbi någon, men det är mera en kombiantion av Song-Fàbregas-Diaby än han själv. Så han kanske har något ändå. Som jag missat. Låter otroligt.
Avslutar med att notera en liten anekdot från mitt rika liv. När jag nu var på möte i Bristol-trakten, så åkte jag för ungefär 100e gången till samma företag. Där omfamnas man med stora famnen och inte vill de prata affärer med mig. Efter att ha varit därborta så många gånger inleds alltid diskussionerna med "Good result at the weekend?" eller "Bad result at the weekend?". Britterna är härliga. Det gäller att rulla ut rätt intressen, så kan man prata allt annat än jobb i timmar. Häromsistens satt jag på ett tekniskt möte, som var så förjordat tekniskt ointressant då vi pratade slagvinklar, lastriktningar, kablage och allt vad det var. på lunchen så insåg jag att han som var tekniskt föredragande hos motparten hade årskort på Ashton Gate(dvs Bristol Citys hemmaarena) och naturligtvis tillsåg jag att vi fördrev lunchen med att prata Bristol City, Bob Houghton, Janne Möller, Benny Lennartsson och annat. Genast blev mötet mycket trevligare och jag fick en god vän. På ett av mötena jag var på senast, så dök en av de högsta hönsen på företaget upp för att knapra i sig en trekantsmacka, ett äpple för själen och dricka lite juice på lunchen. Jag har träffat honom förut och efter att han snabbt fått grepp om hur mötet gått, så sade han "bad result at the weekend?". Han var naturligtvis helt inspelad på att jag var totalitär Gunnersidiot. Själv var han från Hants i Hampshire och en riktigt Saints-supporter. En av hans söner hade spelat i Saints B-lag, hamnat på avvägar i Pompey och spelade nu i någon amatörliga. Återigen hittar man en själsfrände. Road-trips kan ge så mycket.
