KRÖNIKA: Så han flyger iväg, den flygande holländaren

Under kvällen slog bomben ner. Det har varit på gång ett tag och ihärdiga rykten har viskat om något förbjudet. Robin van Persie lämnar Arsenal efter åtta år i klubben och han lämnar inte för vilket lag som helst. Han gör det för Manchester United...
 

Tomheten är sjukt enorm och känslan är svår att beskriva. Det var trots allt ett bra tag sen han gick ut och bekräftade att han inte skulle krita på ett nytt, men när det idag bekräftades fick jag en riktigt tung känsla i bröstet. Den kommer att släppa, jag vet det. 
 

Min ton i texten kan tyckas bitter. Med all rätt. Vi är många fans som är besvikna på Robin van Persie. Som kapten ska det inte finnas på kartan att välja en rival och en konkurrerande klubb. Han har bränt sina broar och han har, i och med övergången, sagt upp vänskapen helt och hållet med Arsenal Football Club. 
 

Ännu värre kommer det förmodligen att bli. Han lär tacka Arsenal för tiden i klubben och det vore ett ännu större svek. Thierry Henry tackade för sig med en extremt emotionell avskedsvideo och det har van Persie ingen befogenhet till att göra. 
 

Holländaren är en fullkomligt fantastisk fotbollsspelare och i Manchester United kanske han finner det han länge har suktat efter. Titlar. Jag är fullt medveten om hans insatser i Arsenal-tröjan och jag är väldigt tacksam för det. Men han var en klubbikon då. Nu är han ingenting.
 

För att se positivt på affären. Ja, en bra vän som också är Arsenal trogen sa det bäst. Han sa det inte för att han var bitter, utan för att han faktiskt menade det. "Det är bra pengar ändå. Det är väldigt bra pengar för en skadebenägen 29-åring med elva månader kvar på kontraktet." Han har faktiskt rätt i det han säger.
 

Klubben kommer alltid att vara större än spelaren. Han ville lämna och visst är det tungt. Nyckelspelaren och kaptenen lämnar för gott. So lads. We are Arsenal - be gentlemen.