Säsongsanalys: Anfallet
Prestationer såväl som positioner har varierat hos Arsenals anfallare under säsongen – och i slutändan verkar det som om Wenger har ett par saker att fundera över inför nästa säsong.
Anfallarnas insatser har minst sagt varit blandade under säsongen. Allt började med att Theo Walcott i rasande fart rundade ytterbackar. Han var så snabb att han hann virra bort sin försvarare, springa upp på läktaren och köpa en grillad med extra lök, springa ner och ge till försvararen i tröstpresent, för att därefter bege sig vidare mot mål och placera in läderkulan i bortre hörnet. Men så blev han skadad. Då tog en viss marockan över och såg ut som om han inte gjort något annat än att spela i Premier League. Tyvärr hamnade han i en formsvacka djupare än Marianergraven, och istället kom Rockin' Robin van Persie tillbaka från skada och sköt målvakter sönder och samman. Vid sidan av dessa tre har Arshavin och Bendtner flinat och gnällt lite vid sidan, som bara de kan. Bendtner gnällde så till den milda grad att han nu ser ut att lämna klubben, medan Arshavin inledde med att genomgående göra världens slappaste hemjobb, för att därefter sänka Barca på hemmaplan.
Nedan följer en analys av anfallarna i detalj. Kommentera gärna, men håll (som sagt) inläggen på en dräglig nivå och häng inte upp er på siffrorna.
Andrey Arshavin - 2,5
Har fortfarande inte fått ut sin fulla potential i Arsenal och är därmed ofta ifrågasatt. 6 mål på 25 PL-starter och 12 inhopp håller inte. Såg länge loj och oengagerad ut i höstas, men har på våren under vissa matcher visat upp kämpaegenskaper och kampvilja som länge saknats – och nog undrar man om en spelare utan Arshavins stjärnstatus hade kunnat rulla in ett 2-1-mål hemma mot Barca på samma sätt. Huruvida ryssen är på rätt väg eller inte är svårt att säga, men nog finns det mer att hämta av honom när han är i sitt bästa slag. Till skillnad från exempelvis Rosicky känns det som om Arshavin faktiskt har en växel till att lägga in, trots att han börjar bli lite till åren. Men den här säsongen var knappt godkänd.
Matcher: 36 starter + 16 inhopp, 10 mål
Nicklas Bendtner - 3
Gjorde en mycket stark vår ifjol, men har under säsongen tagit ett steg bakåt. Ser lika teknisk ut som en tapir när han spelar på kanten och borde förstås ha fått fler chanser centralt, men faktum kvarstår att Bendtner är en spelare som har svårt att hitta sin roll. I cuperna glänste han till några gånger, men i ligan och Champions League, mot svårare motstånd, räcker han fortfarande inte till. Den tafatta mottagningen borta mot Barcelona tyder på det. Nog finns det utvecklingspotential i dansken, men just nu ser det ut som om han har tjatat sig bort från bänken – och vidare mot en ny klubbadress. Synd förstås.
Matcher: 14 starter + 18 inhopp, 9 mål
Marouane Chamakh - 3,5
Bidrog starkt till att Arsenal fick med sig en poäng i premiären mot Liverpool på Anfield, även om han den gången fick god hjälp från en fumlig Pepe Reina. Gjorde därefter en succéartad höst och räddade poäng åt Arsenal på löpande band. Sedan kom formsvackan. Var helt under isen och Chamakh från våren kan inte ens jämföras med Chamakh från hösten. Ska vi se helheten hos marockanen kan det konstateras att han är mycket begåvad med huvudet och en klok lagspelare, men också väl feg när det kommer till att utmana motståndare. Sett överlag har Chamakhs debutsäsong varit godkänd. Måste jag välja på våra två huvudskickligaste spelare, Bendtner och Chamakh, där den ene är missnöjd med sin situation och den andre klarar av att spela andrafiol är valet självklart.
Matcher: 27 starter + 17 inhopp, 11 mål
Robin van Persie - 5
Nu måste det anses vara bevisat. van Persie är en anfallare av absolut högsta klass – så länge han är skaderfri. Tangerade Chrille Ronaldos och Henrys rekord för antal gjorde mål under en vårsäsong, 18 stycken, och har i övrigt visat upp mångsidighet, vinnarmentalitet samt en sällsam näsa för mål. Om holländaren får hålla sig skadefri hela nästa säsong (verkar högst osannolikt) ska det bli enormt intressant att se hur många mål han lyckas peta in. Är den typen av vinnare som Arsenal måste bygga sitt lag kring och kan under kommande säsonger bli ovärderlig med sina år i klubben. Hade utan tvekan fått högsta betyg den här säsongen om hans sönderslitna höst varit i nivå med våren.
Matcher: 26 starter + 7 inhopp, 22 mål
Theo Walcott - 4
Svarade för en smått magisk inledning av säsongen där han plötsligt visade upp pricksäkerhet av sällan skådat slag. Tog initiativ, sprang i djupled och hittade nästan varje gång det bortre hörnet. Sedan kom, inte helt oväntat, en högst oläglig skada. Kom tillbaka och gjorde bland annat en bejublad insats i segern mot Chelsea, men i övrigt har Walcott blandat och gett. Under den miserabla senare delen av våren har han bitvis sett iskall ut och varit mer eller mindre osynlig i matcherna. Trots det märks en viss mognad hos den vindsnabbe engelsmannen, med bättre beslutsfattande och mer kyla. Förhoppningsvis egenskaper som utvecklas ytterligare. Och när allt kommer omkring vill jag trots allt utnämna här säsongen till Walcotts bästa hittills.
Matcher: 25 starter + 13 inhopp, 13 mål
I övrigt kan nämnas att Carlos Vela gjorde sig ett namn som supersub i West Bromwich under inledningen av sin låneperiod, för att därefter vara betydligt mer anonym. Det är svårt att veta vart vägarna bär Vela, men nog känns det som om han spelar på sista refrängen som ”talang”. Vilket är synd. För hans chippar går inte av för hackor.
Jay Emmanuel-Thomas såg ut att vara på gång under hösten, men har därefter haft det tyngre. Han väntar fortfarande på att det ska lossna på allvar. Gjorde sin ligapremiär mot Chelsea, men blev därefter utlånad till Cardiff, där fansen inte verkar överdrivet imponerade av den gänglige engelsmannen. Det mesta talar för att JET får söka sig till en ny låneadress nästa säsong, såvida han inte är sugen på att sitta på Emirates läktare.
En spelare som däremot tittat fram och presenterat sig på allvar under en lånesejour är Ryo Miyaichi. Den 18-årige japanen har fått idel god kritik under sin tid i Feyenoord, och allt talar för att klubben gärna behåller honom ytterligare en säsong. Att tro att Miyaichi skulle vara redo för Arsenaltruppen känns ganska naivt, men nog verkar vi ha fått ett riktigt smaskigt råämne att sätta tänderna i. Kanske dags för utlåning till en PL-klubb nästa säsong?
Bland övriga yngre förmågor värda att hålla ögonen på bör nämnas till exempel den kvicke Luke Freeman och den skicklige avslutaren Benik Afobe. Freeman har varit utlånad till Yeovil, där han inledde med att måla direkt mot Leyton Orient. Sedermera började dock engelsmannen prenumerera på småskador och hade på det sättet otur med sin sejour i klubben. Totalt blev det 14 matcher och 2 mål. Afobe har i sin tur varit utlånad till Huddersfield från och med november fram till slutet av säsongen. Där har han gjort något av en liten succé och petat in 8 baljor på 36 framträdanden. Managern Lee Clark rapporteras gnugga händerna i förtjusning.
Anfallsanalysen avslutas nu med att Arshavin tar ner en boll på bröstet, skickar en kross över till Walcott, som gör en rusning längs högerkanten och spelar in till van Persie. Holländaren dundrar på så till den milda grad att bollen smiter igenom närmaskorna – och vem står där bakom mål och fångar upp avslutet med ett charmigt flin om inte självaste Monsieur Wenger.
