Säsongsanalys: Försvaret
Efter Alms magnifika målvaktsanalys, så tar vi en av Sczesznys parader och rullar ut bollen till den hoper spelare som skall förhindra att han behöver göra publikfriande räddningar och den Maginot-linje som skall förhindra att vi skall behöva genomlida Almunias bedrövliga utspel....jag talar om Gunners försvarsspelare. Det är dags för en säsongsbedömning av försvaret och det är en bedömning, som kanske inte gillas av alla, men av en del och som vanligt så lämnas kommentatorsfältet öppet och vi på redaktionen ber er att ta på er huvudet när ni skriver...Vive la défense!!
****
När Wenger avslutade förra årets säsong stod han inför ett totalt skifte i försvarslinjen. 2009/2010 markerade året då Thomas Vermaelen tog plats i Gunners centrala backlinje och som tillsammans med en ettrig och irriterande William Gallas spelade de flesta av Gunners matcher under året. Vermaelen blev "Verminator" "The Belgian Blue" eller "Tommy Gun" med alla gooners och vi hade äntligen någon att bygga en framtida försvarslinje på. Vermaelen var lika stenhård som sin lugg och kombinerade ett hänsynslöst markeringsspel med en del juniormisstag och grandiosa offensiva utflykter, men var framför allt närvarande och spelade med karisma.
Med ytterbackspositionerna Clichy-Gibbs; Sagna-Eboué intakt, så såg Wenger över sin centrala försvarslinje; sålde Gallas till Spurs och valde att inte förlänga Campbell eller Silvestre(tack gode gud för det). Tillbaka i laget var ju ändå den så skadedrabbade Djourou. Bakom dessa fanns ju trots allt också juniorerna Bartley, Eastmond, Miquel tillsammans med en Alex Song, som också i nödfall kan spela mittback. Sedan hade Wenger siktet inställt på att göra ett nytt klipp och köpte den mycket okände Laurent Koscielny från Lorient. Bortsett från att man aldrig hört talas om honom, så visste man knappt var Lorient låg. För att sedan göra listan med försvarare komplett, så värvades Sébastien Squillaci från Sevilla och Gunners ökade på rutinen i laget med en spelare med erfarenhet från Champions League, VM och spel i både franska och spanska ligan.
Med Vermaelen som bas skulle försvaret säkras. Ingalunda. Efter tre matcher gick belgaren sönder och vips stod Wenger med två nyförvärv och en spelare(Djourou) som varit sönder under 2009/10. Med detta team skulle nu ligatiteln jagas. Tre spelare som aldrig sett varandra; än mindre spelat ihop. Framför en målvaktsbesättning som skiftade oftare än mina kallingar. Det var bäddat för missförstånd, markeringsmissar och ett flöde av forwards som hittade rätt i försvaret.
Hur det gick?
Spelarna bedöms som vanligt enligt nedan, men personligen så tycker jag att försvarsspelet kändes mer stabilt än tidigare. Kanske på grund av att det var en säkrare målvaktspost och att den defensiva mittfältspositionen kändes mer trygg än tidigare och den triangel som skapas mellan defensive mittfältaren och mittbackarna var ganska liten. Jag tyckte också att försvaret allt som oftast tillsåg att vi inte blev sönderkontrade, vilket vi har haft en förmåga att bli de senaste åren. Lite större djup och lite bättre läsning av spelet.
Som vanligt bedöms spelarna enligt en skala på 0-6, där 6 är bättre än Diaby(faktiskt väldigt mycket bättre) och 0 är Spursklass.
*****
Gaêl Clichy - 4
Han gör en gooner sällan besviken, den ärrade Clichy. Tyvärr så överraskar han inte heller oss så mycket positivt längre. Clichy är trygg; jo han är trygg, men har tyvärr blivit tryggare de senaste två åren. När han var några år yngre så kunde han glädja en kanonjär väldigt mycket med sina hänsynslösa utflykter framåt, sina språngmarscher likt franska revolutionen och utraderingar av motståndarna. Minns hur han fullständigt raderade ut Christiano Ronaldo för några år sedan exempelvis. Clichys säsong har dock varit stabil. Hans misstag har inte varit så där värst många och han har fungerat bra i positionerna med sina mittbackar och målvakt. Hans stora negativa sida är dock det offensiva spelet. Han kommer ofta med i anfallet, men hans leveranser är bedrövliga. Bollarna hämtas på läktaren alltsom oftast. Det skall dock sägas att han i början av säsongen fick mycket liten hjälp defensivt av Arshavin och fick jobba kopiöst i båda riktningar och det tar säkert ut sin tribut. Arshavin såg mest frågande ut när Clichy ropade på honom. Ryssen trodde mest att Clichy ville ha modetips. Clichys förståelse av offsideregeln kan dock bli något bättre. Ett antal gånger under året upphävde han denna gyllene linje,
Har Clichy nått zenit som fotbollsspelare? Hos Gunners? Möjligen. Säsongen har dock varit mer än acceptabel.
33 matcher i ligan, 6 i CL, 2 i FA-cupen(1 mål), 3 i Carling Cup
Kieran Gibbs - 3,5
Alla väntar på Gibbs. "The next one". Men det händer ju inte. När han är på väg framåt så blir han skadad. Tre gånger under hösten, så fick han kliva av planen och det kastar naturligtvis honom tillbaka i form och kompetens. Våren har dock visat på uppåtstigande trend när det gäller spel och formkurva och det har blivit en del matcher- främst i cuperna. Han avslutade dock med tre insatser i ligan och när man summerar ihop året, så kan man konstatera att utvecklingen inte direkt gått rasande snabbt, men vi ser ju att det finns potential. Det som är positivt med Gibbs är att han sällan eller aldrig gör ett fatalt misstag. Han blir aldrig supertunnlad eller bortgjord; men samtidigt så kommer aldrig det extravaganta upploppet på kanten, som chockerar. Han har dock marginellt bättre känsla än Clichy med fötterna och verkar förstå offsiden bättre. Blir han bara kapabel att stå på benen ett helt år, så passerar han Clichy.
7 matcher i PL, 3 i CL, 6 i FA-cupen, 4 i Carling Cup
Laurent Koscielny - 4,5
En av årets stora fynd i Premier League. Från ingenstans kom "Kosher" eller "Kos" till London och spelade med ackuratess. Att bli inkastad på djupt vatten omedelbart med match mot Liverpool på Anfield, stå emot Torres(för all del skadad), men stå stabilt, ta ett par jobbiga kapningar och göra en bra insats över året, det gillas. Koscielny är inte mannen med spektakulära utflykter eller en spelare man kastar fram för att dominera i luften. Det han dock har är en härlig blick för spelet och bra fötter. Han är en bra markeringsspelare och en bra huvudspelare, vilket man ser på hörnor och även i det offensiva straffområdet, då han läser spelet och nickar in del del bollar.
Fortfarande märker man dock att en lång säsong tar på honom och han fick spela oerhört mycket ett tag. Kan vara lite valpig och spela med lite små marginaler ibland, men i takt med att samarbetet med Djourou /Sczeszny växte, så blev Kos en kraft i försvaret och jag gillar hans inledande säsong.
30 matcher i PL(2 mål), 4 i CL, 3 i FA, 6 i Carling Cup(1 mål)
Thomas Vermaelen -
"the Verminator" och dennes häl var årets stora följetong i goonersk media. Det var som att Akilles hade återvänt från badet. Ena dagen var debuten två veckor borta, för att bli en månad och vips var man i december och sedan i Mars. Till slut kom belgaren tillbaka och var saknad som få. Hans avslutande matcher klassas inte som det bästa vi sett Gunners göra, men Vermaelen var åter i laget och tog för sig som förr. Nu ser vi fram emot en sommar med rehab och gossen blir en klippa till hösten igen.
5 i Premier League
Sébastien Squillaci - 2,5
Jag vet många som skriker högt när Squillaci kommer in. Jag gör inte det. Tycker fortfarande att det var en vettig värvning och långt bättre än Silvestre/Campbell från ifjol. Gossen värvades som "fjärde-mittback" och det var precis vad han var och gjorde ingen ansats överhuvudtaget att försöka vara något annat. En trygg trupp-spelare, som spelade när han fick chansen och även fast han inte alltid hängde med när det gick snabbt, så dirigerade han trupperna rutinerat och vann en hel del i luftspelet. Man måste också inse att Squillaci, liksom Koscielny och Djourou, var nya med varandra och det tar ett tag att förstå varandra på planen. Det man dock märkte är att positionsspelet ibland hade mycket att önska och ett par gånger rundades mittlåset upp, då Squillaci stod helt fel och Gunners fick jobba upp sig från ett underläge. Hans markeringsspel när spelet vänder måste också förbättras, för mot snabbare forward, så hänger han inte med.
22 matcher i PL(1 mål), 6 matcher i CL(1 mål), 4 i FA-cupen
Johan Djourou - 5
Om det är någon som äntligen fick sitt genombrott efter lång och trogen tjänst, så är det väl Djourou. Trots ett par avslutande misstag i slutet av säsongen, så var schweizaren mycket bra denna säsong och överglänste Koscielny. Gjorde sällan eller aldrig graverande misstag och gick in i närkamper resolut. Visade att han är snabb i alla löpdueller och visade att han faktiskt är rutinerad genom att ta en hel tacklingar när spelar var på väg igenom. Vad Djourou har förbättrat är spelet med fötterna och markeringsspelet och jag gladdes med schweizaren när han fick näta för första gången mot Newcastle. Tyvärr var väl den matchen signifikativ för hela Gunners säsong, men Djourou kom undan med hedern i behåll då han klev av skadad. Gjorde 20 matcher från start detta år i ligan, vilket är ett stort steg framåt. Det jag dock måste ifrågasätta starkt är hur han kom på att färga håret orange? Har han samma frisör som Sagna?
Med Djourou, Koscielny och Vermaelen har vi tre top-class-defenderns nästa år. Intressant att matchen mot Bolton var första matchen som Djourou förlorade i ligan med Gunners. Överhuvudtaget väl? Det säger en del.
22 i PL(1 mål), 6 i CL, 3 i FA, 6 i Carling Cup
Bacary Sagna - 5
Återigen ligans bästa högerback. Faktiskt. Sagna kliver ut och gör sitt jobb. Gediget. Jag gillar den tanken att Sagna är en av våra bästa huvuydspelare; för det är han. Sällan eller aldrig förlorar han en duell. Kanske beroende på att vänsteryttrarna han har emot sig oftast är kortare än Aaron Lennon, men han vinner bollarna i luften. Han kombinerar också ett uppoffrande försvarsspel, där han tacklar undan spelare, boll och sig själv för att rädda spelet hemåt. Han travar på offensivt och är det något man kan haka upp sig på så är det hans leverans av bollar i inläggs-mode. Ibland sitter de bra, men alltsom oftast antingen bakom mål eller till Clichy. Vad som har blivit bättre detta år är hans samarbete med Walcott på högerkanten. det märks att de har börjat prata för över-lapp och samspel sitter bättre än tidigare.
En trygg, bra och härlig säsong av den mycket stabile Sagna. För övrigt är Sagnas frisyr och den kinesiska muren de enda landmärken på jorden, som syns på månen. Dock förväxlar man Sagnas frilla med Ukrainas vetefält.
33 matcher i PL(1 mål), 4 i CL, 3 i FA(1 mål), 3 i Carling Cup
Emmanuel Eboué - 3
Ett av klubbens hjärtan och största supportrar. Det märktes tydligt efter matchen mot ManU, då Eboué var sist av planen och pratade med några av fansen vid en av läktarsektionerna. Eboué älskar sitt Arsenal och han är också en av de spelarna som fansen gillar mest. Vi vet vad vi får av Eboué. Inget extremt bra, men inga större bottennapp. Det sistnämnda är något han förbättrat de senaste åren och jag tror att han lärde sig massor av utvisningen mot Tottenham och när Wenger bytte ut honom mot Wigan efter att ha blivit inbytt. Hans extravagans på plan och han teatraliska ådra har förändrats till det bättre och det var underbart att se honom vräka in bollen mot Blackpool. Det han dock får ett fett minus för är hans vårdslösa och idiotiska fällning av Lucas i tvåhundrade övertidsminuten mot Liverpool. Vad han tänkte på där; det vet ingen; men det är också en typisk Eboué. Han vill så mycket för klubben, så överivrig och då släpper dammluckorna fullständigt.
En normal säsong av Eboué. Inte jättemycket speltid, då Sagna är svår att flytta på, men han har förmågan att spela lite överallt vilket är mycket värt och han gnäller aldrig.
13 matcher i PL(1 mål),6 matcher i CL, 3 i FA-cupen, 5 i Carling Cup.
****
Till denna analysen kastar vi också in den unge mittbacken Ignasi Miquel, som med ett spanskt ungdomsflin börjat att ta mer och mer plats i försvarslinjen. Han har varit lite valpig i de matcher som spelats och hamnade på beklaglig "mellis" i matchen mot Leyton Orient, men arbetat upp sig och trots att han inte har varken längd eller kropp med sig - utan är lite Messi-stor i kroppen - så har han visat prov på bra positionsspel och bra tacklingskunskap. Om han blir en framtida Gunnershjälte? Tveksamt, men vi ger honom några år till.
Bakifrån kommer spelare som Kyle Bartley, som gjorde en strålande insats hos Sheffield united och avslutade året hos Glasgow Rangers på ett lysande sätt. Jag har följt Bartley via media och han har gjort ett enastående år på båda ställena. Nästa år kan det bli ett "make-or-break" i Gunners för Bartley.
Armand Traoré och Pedro Botelho har också varit på lån och den förstnämnde har knappt fått lukta på Serie A, medan brassen Botelho har varit lysande i den spanska andraligan och opererat på ytterbackspositionen med ackuratess. Möjligtvis ser vi brassen i Gunners nästa säsong.
Om man tittar på nästa generation som pockar på uppmärksamhet, så står tre schweizare - Monteiro, Angha och Hajrovic - på språng framåt tillsammans med den ytterst talangfulle Danny Boateng. Ben Glasgow är en annan ytterback med fart och fläkt i livet.
Wenger, Bould och Brady har påbörjat utrensning också och vi har sett spelare som Ayling, Cruise, Brislen-Hall, Nordtveit med flera lämna klubben. Gavin Hoyte lär också packa i närtid.
Med en härlig svepande cross så skickar vi bollen till mittfältsanalysen.
